And yes it's hard on the brain

sen är det tydligen varmt ute också om man ska tro herren på bilden. Jag önskar anna vore hemma, behöver färgsättningstips till hundra kvadrat. Åter till pocketbok kanske? Nä, det här är inte så dyrt.

och alltså, jag gillar inte katter, men den här har både respektabelt namn och skön attityd. Låt mig presentera Bois! Ja, jag åker fortfarande tåg, jag är bara i rydebäck. Ölsugen. Och det blir ingen stora hult-fest nästa helg. Vi skjuter på det en aning. Mina damer unt herrer, välkommen till kräftskiva a la 2007 i augusti!

och i köket, där fann jag väl bevarad blomtapet bakom den fula strukturtapeten. Allt känns kanon, lycklig men stressad. Sitter nu på tåget, det är i tid! Pocketbok och vatten. What a saturday. I morgon tårta och besök. Måndag är lika med ledigt!

massor med jobb med att riva ner tapeter och väv - direkt från jobb till lägenheten tills. med joakim och föräldrar. Sen mat, nu stora hult! Tjoho! J och A ska till tivoli.

 

Igår fick jag rida på Camillas fina ponny. Idag går jag som en cowboy. Vad trodde jag? Jag har ju för tusan bara ridit en gång i hela mitt liv. Nå, det var roligt i alla fall! Jag fick trava! Eller, ja, hästen travade åt mig, jag skumpade med. Camilla ljög och sa att det såg stilgt ut.

Status: översvämning i källaren, nu är läget under kontroll men i går kväll var det oroligt. Fick försöka omorganisera i förrådet så att papplådor kom upp från golvet. Gick sådär. Luktade avlopp i hela huset. I tvättstugan vällde det upp brunt vatten ut golvbrunnen. Sweet.

I kväll är det derby. Må bästa lag vinna! Vi ska inte gå, vi kör tv4+sändningen istället. Men först ska jag till Helsingborg och köpa en stringhylla av en snäll tant. Om jag hittar dit, och om den är värd pengarna vill säga.

minns vintern. Perspektiv. Energin räcker till ungefär tre procent av det jag vill och intet till det jag måste.

Jag antar att vädret är passande... Fy.

Det är en föränderlig värld vi lever i.


Måndagen nalkas, och med den arbete. Det är någonting som skall göras i morgon, jag kan bara inte komma på vad.


På söndag vankas det tårta i Stora Hult för familj - min och Joakims. Sedan får vi se hur det blir med kalaset för alla de andra. Kanske blir det istället tårta i nya, fina lägeheten. På fredag börjar vi måla!

Alltså... dels för att sömn inte är det mest lockande, dels för att... Genom Camillas blogg sökte jag mig vidare i Youtube-djungeln och fann några av barndomens mer eller mindre traumaklassade minnen:

Ika i rutan - jag tyckte aldrig om programmet, jag tyckte inte om skelettet Åke, och jag avskydde "Haj, jag hetor... Iiiika!" Ruskiga flashbacks av vinjetten vill jag lova. Minns ni? Vilket jävla vansinne - undrar hur många som gått i Ikas fotspår och därför blivit pundare på äldre dar. Men hon är rätt snygg.

Joelbitar - kommentarer överflödiga. Det värsta är att programmet nog i många fall fick motsatt effekt. Jag tyckte det var skitäckligt. Vad tyckte du?

Pippi Pelikan - så strålande smaklöst. Hon bodde väl på en båt va? Och käkade fisk?

Bo Ko - jag är lika chockad som de som kommenterat youtubeinlägget - sjunger de inte Bo Ko? Vaddå bo-bo? Mitt liv bygger på ett stort missförstånd.

Hajk - ett partytrick till midsommarfirandet, kanske? Minns vinjetten, minns bollkastandet, minns... de där barnen som förmodligen aldrig skulle få något medialt utrymme om det inte vore för.. Hajk. Fula som stryk var de i alla fall. Tack, sveriges television.



Summa sumarum - jag ska aldrig mer ifrågasätta varför man betalar tv-licens.

Det artar sig, jag är dock inte i närheten av förra sommarens formkurva.

Rekommenderar ett besök på startracks hemsida och vidare deras jukebox. Där kan du lyssna på hela skivor direkt. Grejt! För du är väl inte en sån där som redan bränner ner och sysslar med sånt trams? Pi pi på dig i så fall.

Jäklar vad det regnar. Jag vet vem som borde gå och lägga sig, och vem som tyvärr inte gjort det än. Joakim är ledig i morgon, det är inte jag. Jag jobbar till två, sen näsan norrut och Stora Hult. Vi blir färre än väntat, det innebär mer mat, mer öl, mer... Tyvärr missar jag väl Davids första svenska midsommarstångsdans. Det hade annars varit en syn.

Det regnar. I kylen står 648 gram matjesill. Jag äter inte sill.

Det ösregnar!

Om en vecka drygt påbörjas projekt Järnvägsgatan. Vilket jobb...

Jag vill få tag på stringhyllor - kopior spelar ingen roll. Har du några som ligger och skräpar? Jag köper!

Ja, godnatt då va.

Jag fick förlängningen av min utbildning beviljad. Alltså är läget följande. Följande böcker skall inskaffas inför de första tio poängen till hösten:

Det går an, Carl Jonas Love Almqvist
I väntan på Godot, Samuel Beckett
Familjen H***, Fredrika Bremer
Den unge Werthers lidanden,  Johann Wolfgang von Goethe
Odysseus, James Joyce
Processen, Franz Kafka
Kvinnor och äppelträd, Moa Martinsson
Bekännelser, Jean-Jacques Rousseau
Röda rummet + Fröken Julie, August Strindberg
Candide, Voltaire
Mot fyren, Virginia Woolf
Thérèse Raquin, Émile Zola

Samt en helvetes massa kurslitteratur och dikter. Nå, överkomligt. Jag blinkar åt er som av någon outgrundlig anledning tänkt skänka mig en födelsedagsgåva. Gå på loppis eller antikvariat och gör en stackas fattig student glad. Skit samma att jag läst några av böckerna, här ska ju ANALYSERAS seru. Suck.

Skottpengar på föjande:
"Jag är en händig man" aka Gessle
tv-licensen
den pittögda tonåringen i Systemetreklamen som använder bebisröst
Designade Liberoblöjor - sett reklamen? Hur tacky är inte det?

Osv. Gnällig? ja...

På jobbet fungerar det inte längre att spela yatzy. Hemma, däremot, går det bra. Säsongens bästa hittills ses ovan. Ringrostig, jag vet... Snart skall jag åka ner till Malmö. Inte för att jag orkar, men man måste ibland.

Ja, och så sov jag någon timme på soffan. Vad är det med mig?

Lite snuvigt, men vad fan. Det är måndag, åter till arbetet. Men - morgondagen ledig, det är guld.

Vi var på banken och tecknade lån, sen unnade vi oss klassikern vegetarisk varm baguette på Arimans. Jag älskar Arimans. Det är så sunk, så alternativpretentiöst, så prisvärt och så... hemma. Jag och vänner började hänga där då vi gick i sjunde klass. Då: pepparmyntste och blåbärspaj. Nu: fatöl och... blåbärspaj?

Det känns konstigt att flytta.

På fredag är det... midsommarafton? Säger eh och ojdå. Stora Hult blir det.

Intresseklubben antecknar?

God natt.

Tack, Andreas: http://youtube.com/watch?v=iilZ-aUVZwA

Okej, så här var det:

Lördagen den 9:e juni - vi tittar på lägenheten och blir förälskade. Suckar och trånar men tror att vi vet våra ekonomiska begränsningar. Dock ringer jag banken måndag morgon men får inte tag på bankkontakt. Mailar istället över våra uppgifter, och hon ringer sedemera upp. Inga problem, säger hon. Kom till mitt kontor på tisdag klockan ett. Jag gör så, och hon ger oss tummen upp - bjud på bara! säger hon. Vi hör av oss till mäklaren på nytt och bokar in en ny visning.

Onsdagen den 13:e beger vi oss så åter till lägenheten. Första intryck består - lägenheten är fantastisk! Vi lägger ett bud på plats, och gör klart att vi kan överta lägenheten så gott som omedelbart. Säljarna hade köpt hus och ville bli av med lägenheten fortast möjligt. Vi vill tänka. Säger säljarna. Jag återkommer till er, säger mäklaren.

Under torsdagen visade det sig att ett par till var väldigt intresserade - de hade bjudit över oss. Deras bud var vår smärtgräns, så vi bjöd lika mycket. Dock var inte de klara med banken, och de visste heller inte ifall de kunde ta över lägenheten med så snabbt varsel. Det visade sig dock snabbt att de visst kunde detta, och situationen var följande:
två intressenter med samma bud och samma möjligheter till tillträde. Den ena med smärtgränsen nådd, den andra med ett förmodat högre lånelöfte.

Det andra paret var osäkra på vad deras lånelöfte egentligen låg på, och de ville kontakta sin bank. Men säljarna ville som sagt bli av med lägenheten fortast möjligt - så de bestämde sig för att sälja till oss. Mäklaren ringde sent torsdag kväll och gratulerade oss och tog våra uppgifter. Vi skriver kontrakt fredag klockan elva på mitt kontor, sa hon.  

Ingen nattsömn, ingen ro... Fredag morgon sniglade sig fram men ju närmre elva klockan blev desto säkrare vågade vi bli på att det faktiskt skulle bli som vi hoppades. Och skrev kontrakt gjorde vi! Säljarna berättade att de andra intressenterna blivit helt förstörda av det negativa beskedet - de hade ringt hem till säljarna torsdag kväll och erbjudit mer pengar kontant för att bli valda istället för oss. 

Men. Säljarna stod fast vid sitt ord - de hade lovat att sälja till oss, sa de, och så skulle det bli.

Vilken pärs. I går skrev vi på, i natt har jag sovit nära tolv timmar. Nu är det bara banken på torsdag kvar. 

 Ibland har man en ofattbar tur!

Regnar gör det, bryr mig gör jag inte, om tjugo minuter spelar BoIS i television fyra och jag misstänker riksfiasko.

KLART!

Jag är så vansinnigt lycklig!



Tänk bort bården och de fula färgerna... Tänk istället... tänk om... tänk vad! Och - välkommen upp till musikloungen... wow.



Hit når spiraltrappan. Här skall målas om, sen skall alla cd- och lpskivor och alla musiktidningar upp hit. Samt fåtöljer och någon stor matta. Observera balkong två, förträng färger och möbler...




Åter - tänk bort - och tänk till! Tänk höst, tänk rusk, tänk... Vi har en egen öppen spis! Vilket vansinne!

JA! Vi vann! Vi fick den! (Såvida inte mäklaren är en hjärtlös själ som, trots att hon gratulerat oss och tagit våra uppgifter, hittar någon annan potentiell köpare innan elva i morgon förmiddag).



I morgon, klockan 11, skriver vi kontrakt.

Nej, jag vågar inte ta ut någonting i förskott, och ja, jag är paranoid och jordens största pessimist. Men hur som haver - om tolv timmar vet vi med hundra procents säkerhet.

I kväll vet vi. Femti-femti - faller saken ut till vår favör skriver vi papper i morgon. Om inte, skall vi åka på semester till vintern.

Jag har inte ätit någonting sedan igår. Joakim har nerver av stål, mina duger endast till att vibrera i otakt.

Hur som haver.

JJ72 - vilka tider... Roskilde 2001, t.ex.

-

Ja, då var det väl i princip kört, då. Sånt händer, nu går jag och dör.

Det är pest att sitta hemma och vänta på att mäklaren ska ringa. Jag kan inte göra någonting, hade helst velat sova en stund för att få tiden att gå men är inte trött. Önskar att regnet ville komma. Det finns ingen ro till att rita, ingen ro till att läsa, ingen aptit. Fan.

Impulstaxen har lagt sitt livs första bud på en bostadsrättslägenhet. Jag kan ju upplysa om att det är snabba puckar - de som äger lägenheten flyttar ut om en vecka... Så, i morgon hör mäklaren av sig om läget. Inget vi kan göra, bara vänta och se. Vi har vissa marginaler. Men är de smarta så tar de oss och inte någon som vill ha lägenheten om tre månader.

Om... jag säger OM det här går igenom så får jag tillträde på min 23:e födelsedag. Det ni!

I natt drömde jag att vi tittade på lägenheten på nytt. Det var massor av människor som var där, och helt plötsligt var budgivningen igång och vi hade inte en chans. Jobbigt, vaknade kallsvettig.

Ja. Tiden sniglar sig fram. Klockan fem ska vi titta på lägenheten igen. Snacka om att man är novis på det här, jag har ingen aning om hur sånt här går till egentligen. Jag är så nervös! Kallsvettas och har en puls på sjuhundra. Det är bara att försöka inse att ingenting ligger i våra händer. Vi har vårt lånelöfte, vi vet vad vi har att spela med, vi vet att det - i allafall i måndags - bara var ett bud lagt på två hela månader. Och det ligger lågt, så lågt att säljarna inte går med på det. Snälla, snälla, snälla, säg att det inte kommer fler på visningen idag, säg att säljarna går med på vårt bud! Kan inte klockan bli fem nu?

Vuxenpoängen plockas i vilket fall, ett efter ett. Igår var jag och träffade en rådgivare på banken. Surrealistisk känsla, att gå in genom de stora glasdörrarna med Lunds domkyrka i ryggen. Efter att ha rådfrågat den välklädda receptionisten fick jag slå mig ner i loungen - skinnsoffor och glasbord, stora krukväxter och behagligt sval luft. De övriga nedslagna talade om Provence och rosor, och de var minst tre gånger min ålder av utseendet att döma.
Men. Det gick bra, alltihopa. Nästa vecka - på torsdag - är det nytt möte, och då skall Joakim också vara med. Om vi nu får lägenheten, vill säga. Allt hänger liksom på det. Fan.

Regina Spektor - ja. En av få kvinnliga sångerskor som är... wow. P J Harvey, några få svenska, men sedan. Stopp! Jag avskyr Madonna, jag hatar Karin Dreijers röst, jag får panik på Marit Bergman... Något onyanserat och omotiverat i många fall, men...

14.08... Förlust på poker, en dålig pocket och microtinad lunch. Snälla klockan, ticka på!

Det känns som om det här är för bra för att vara sant, oron gnager och det känns som om vi inte kommer att få lägenheten. Vad gör man? Mycket tankar, stressande och väldigt obehagligt.

14.15... Det är kvavt här inne.

14.19... Den här videon är snygg.

14.26... Jag borde rita, jag borde städa, men jag har inte ro till något av det.

14.30... Jag är egentligen en sån där sucker. Den här låten är bra. Videon bryr jag mig inte om.

14.41...

Här är Joakims systers bebis. Jag tror det är en flicka, men det tror ingen annan.

15.04... Jag dör.

15.50... Jo, jag gör det alltså... jag är så nervös... Fy fan.

Lova mig, att ni, när jag till hösten gnäller om kyla och regn och rusk, slår mig hårt i huvudet. Det här är vansinnigt!

Fast, en kall öl och en skön solstol, en dålig deckare... och ett LÅNELÖFTE! Hur skulle någonting kunna toppa det här? Va? Fantastiskt!

Med andra ord - taxen och tjocksmock skall titta på lägenheten en gång till, sedan lägger de med största sannolikhet ett bud! Oh my...

Systern springer ut halv sex. Jag har bakat tre tårtor och baguetter som räcker åt trehundra pers.

Livet leker!

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=643349

Tropisk värme, marsipan och kakbak. Nu ska jag sova. I morgon ska jag ringa banken. Det vågar jag egentligen inte, jag är för liten för sånt.

Åh. Jävlar. Lägenheten var superfin! Vi är förälskade, båda två. Det gäller att lägga band på sig för att inte bli besviken ifall budgivning drar iväg. Det ser dock lovande ut. Ringa bankkontakt på måndag. Håll tummarna, snälla?

Och idag var vattnet 21,5 grader i långgrunda Borstahusen. Puh!

Vi har en akut traditionstvist här hemma! Trots att jag och Joakim varit tillsammans i snart fem år har detta aldrig uppdagats. Förrän nu. Chockerad är jag tvungen att delge er detta:

Joakim mosar sina jordgubbar med gaffel innan han äter dem!


Fattar ni? Färska, härliga svenska jordgubbar som omsorgsfullt valts ut och snoppats. Han mosar dem! Jag är förfärad! Nästa gång skall han få en burk jordgubbssylt av mig istället. Billigare och samma princip.

Jag gör istället på så vis att jag äter mina gubbar med ovispad grädde och ibland ett par nypor socker.


Hur gör ni? Vem har rätt? Hur skall vi kunna ta oss igenom detta? Värre än banan- och curryknäckemackorna säger jag bara! Men nå, jag är ju känd för att vara öppensinnad och tolerant (haha! skrattar ni också?) så han ska få äta sina jordgubbar hur helst han vill. Men jag vet naturligtvis vem som har rätt.

Okej. Upp till kamp för en värdig behandling av gubbarna!
Dags att ta ställning. Vem håller du på?

Joakim: Sara (hur kan du, kompis?)
Emma: Anna, Julia, Sophia...

Fortsättning följer. Lita på det.


Varför, varför, varför krånglar bloggen? Är det min webbläsare? Är det värmen? Varför kan varken jag eller Sophia kommentera? Va? Sophia är i alla fall på min sida! Såklart.

Ja alltså, det jag skulle tillägga var bara att uppsatsopponeringen gick helt okej. Lite att rätta till, men annars ingen fara. eftersom jag jobbar i morgon kan jag inte närvara vid kursutvärderingen. Därför:

Bye bye, Malmö lärarhögskola! Så här tilltalande var du i går förmiddag. Skenet bedrar, mina vänner och ovänner, skenet bedrar! Hoppas att rötmånaden tar sig an dig efter bästa förmåga! Jag kommer att njuta något vansinnigt av att slippa dig i nära tre månader. Yeah!

 
Söta systern på bal. Okej, nu har jag kommit på hur man mms-ar bilder hit. Däremot vet jag inte hur man vänder dem. Telefonen vägrar göra det, nämligen. Nåja.

Idag är det fotboll. Det är även flaggdag. Jag gillar värmen för tillfället och hoppas kunna dricka öl i kväll. Uppsatskompletteringen kan göras i morgon. I morgon är även min sista jobbedag innan minisemestern - tio dagars ledigt! Tårtbakande, studenthurrande... hurra! hurra! hurra!

Nya skor? Ja tack! Men det blir inte så. I det här svitta vädret bör man gå barfota.



Vi skulle köpa lök. Men de belgiska monsterlökarna hamnade inte i vår korg. Vi var inte så sugna vid tanken på vad dessa lökar stoppat i sig för att bli sådär abnormt stora och svulstiga. Lökdoping! Skandalöst!

What a day... ja jesus kristus alt. vad i helvete - antingen så suckar jag eller så flinar jag åt att det är typiskt.
Jobb - tre personal inne mot ordinarie sju. Jobba som helg men tro inte att chefen informerar de gamla. Lycka till med att förklara omständigheterna för dementa, blinda och döva nittiåringar. Nej, tant, det blir ingen dusch idag för jag förväntas vara på fem ställen samtidigt. Suck.

Men, dagen gick, vid lunch var vi bara två kvar. Taxen på laxen och laxen i grytan men jag överlevde. Glad i hågen om än lite svitt begav jag mig strax efter fyra till Landskrona station. Bra, tänkte Taxen, tåget tio över fyra innebär att jag är i Lund halv fem. Gott om tid! Syster i balklänning på röda mattan i Lundagård får bara inte missas!

Tji fick jag. När tåget rullar in i Kävlinge uppger tågvärden att tåget går direkt till Malmö. Så, alla som vill till Lund måste gå av nu! Jaha, tänkte jag och en knippe medpassagerare. Gå till perrong fem, där står tåget som sak till lund! uppmanade informatören. Jaha, så detta gjordes. Eller, försöktes. Femhundra andra hade samma mål. I sanna kofösartakter lyckades vi nå perrong fem. För att inse att tåget redan gått. Jaha.

En halvtimme senare hade det fortfarande inte kommit något tåg. Jag höll på att sparka varenda ben i kroppen ur led, så vansinnig var jag. Min största fiende är och förblir Skånetrafiken - ingen nyhet va. Men idag överträffade de sig själva. Efter förtio minuter på Perrong fem i Kävlinge (stationsbyggnaden inhyser endast ett mongocafé och Centerpartiets klubbstuga samt ett taxikontor - ingen intellektuell stimulans alls. Det skulle vara på caféet i så fall) så rullade tågfan in på perrongen. Projekt ta dig ombord resulterade i trampade tår och gråtsnor i näsan. Fan!

Men! Taxen fick sittplats, slog sig ned i ett hörn och tänkte: Ah, lugna ner dig va, spela lite poker på telefonen! Ja, vilken bra idé. Synd bara att telefonen då och då bestämmer sig för semester. Den låste sig alltså. När min telefon låser sig tar det i bästa fall fem minuter - i värsta fall en kvart - innan den samarbetar igen. Nu tog det fem minuter. Sedan ringde Joakim. Eller försökte. Tror ni att det var någon mottagning? eh nä.

men! När jag till syvende o sist rullar in i Lund skiner inte solen. Men pappan ringer och talar om att Amandas rolls royce sitter fast i en bilkö någonstans. Happy happy, jag hinner! Jäktar upp mot Lundagård, är där vid tjugo i sex. En timme senare, sist av alla, kommer så systern. Strålande vacker, snyggast av alla! Och, turligt nog för hans reproduktionsförmåga, skotten dök upp tillslut. Direkt från jobbet som grundgrävare. Jaja, bilder kommer, i morgon är jag i La igen.

När systern så försvunnit i folkhavet gick vi vidare för att äta på restaurang. Jag, pappan, mamman, brodern och mostern samt grannar med barn. Hamnade på konsthallens restaurang. Dyrt. Och skitäckligt. Jag sak säga en sak: nymodiga matkreationer som exkluderar basala ingredienser som ris, pasta eller potatis och ersätter med fetaost (!) kan jag klara mig utan. Fan! Höll inte god min, gav mamman fetaosten och pappan pilgrimsmusslorna. Sånt äter jag inte. Det såg ut som fiskbullar och smakade skit.

Ja, men alltså, annars är jag en ganska rar och trevlig tjej. Det började aldrig regna, i morgon är det uppsatsopponering och de skottska kakorna som finns i köket är jättegoda.

Och får jag sova på saken kan jag säkert flina åt det hela. Jag och min misskötta hy kan ju lysa ikapp.

Åh, jag har blivit länkad! En trivial grej blir ett tjohoo och jag tackar Julia och länkar tillbaka. För att kunna hålla ordning på snokandet, alltså. Man kan inte vara nog så strukturerad. Gå och kika, en spännande och smart och väluppdaterad blogg med massor av bilder.

Jag gillar bloggar som uppdateras med tät frekvens. Alltså gillar jag inte min egen speciellt mycket. jag har trehundra bilder som jag ska lägga in. Men alltså, jag hinner ju inte, va. Jag efterlyser härmed uppdatering från samtliga på min kamratlista. Inkl. mig själv.

Lilla systern ska på studentbal, med andra ord kommer jag att åka ner till Lund i eftermiddag efter jobbet och kika på henne och hennes vackra klänning. Själv gick jag aldrig på någon studentbal. Det var för dyrt och för pretentiöst och jag var jävligt riot så jag bojkottade. Silkigt tyg har aldrig varit min grej. Men ja, mamma, jag lovar att ha snygg klänning när - om - jag gifter mig. Dock inte i guds hus, det vill jag lova. Men med Joakim, ja hemskt gärna.

I natt drömde jag att han dumpade mig, och det var ett jäkla projekt med bodelning och skivsamlingen blev det bråk om. Håhå. Ångest vid uppvaknande. Men han var kvar, och han verkade inte nämnvärt uppbrottsbenägen.

Är man vuxen eller är man vuxen, när man haft mailkontakt med mäklare och kommer att tillbringa senkvällen med att ansöka om lånelöfte? Förfrågan skadar icke. Lägenheten är fin som snus. Jag undrar för övrigt varifrån detta begrepp kommer. Jag gillar inte snus.

Nä, men alltså, jag kommer inte på hur man länkar. jag är en dummie.

Nu kommer snart Sophia. Hon ska jobba kvällen, det ska inte jag! Yeeeey!

Länka på det där viset kan jag tydligen i vilket fall. Nåja.

-

Jaaa, jag är ett geni, jag kom på det! JAG KOM PÅ DET! Sara får också en länk, fast på nåder. Kvinnan har nämligen inte uppdaterat på länge. Skäms!

Söndagskväll, liten paus i arbetet. Temperaturen börjar närma sig en behaglig nivå och därmed blir det inte lika svettigt att arbeta.

skandal på gårdagens fotboll, skandal idag på Landskrona IP. Jag suckar och stånkar och skakar på huet.

Helst av allt hade jag velat gå hem. Åh, tänk att få sticka hemåt och svänga inom Videomix för lite lösgodis. Ja, okej, tjockisen tänker kränga, men det är bara för att jag springer som en skållad råtta under dagarna då jag arbetar. Det kan väl gå jämnt ut, eller? Ska hinna springa i veckan. När jag går på första semesterviket jobbar jag bara till ett för det mesta. Yey! Då hinner jag både springa, läsa och spela poker. Och dessutom bättra på grisbrännan. Happy.

Bara jag inte hade mått så förfärligt illa - frukost är ett måste för att palla dagarna, men jag klöks numera enkom av åsynen av smörbyttor och svettiga ostar. Blä! Höll på att kräkas på en tantmatta i förra veckan. Alla tanter har samma hallmattor. De är väl rollatorvänliga antar jag. Men - jag lyckades hålla mig. Tack för den.

Jag har fått vara med och bistå vid kateterbyte. Svimmade gjorde jag inte, men... Usch. Och fy.

Nehej, rutinerna kallar! Jag vill hem! Sa jag det eller?