And yes it's hard on the brain

Tisdagen den tjugondenågonting, posten kom tidigare än vanligt.

Och! Alltså! Jag skrev ta mig fan VG på hela skiten! Jag lyckades vara gravid, föda barn, göda barn och skriva stora sluttentan med VÄL GODKÄNT resultat! Självinsikten är uppenbarligen inte god, men fy fan alltså, jag är chockad och totalt jävla överlycklig! Jag har inga rester att göra, jag kan slänga böckerna åt helvete, nu ska Pelle och jag vara hemma ända tills december! Helt fantastiskt! Jag är jävligt stolt och imponerad över mig själv och lite generad över lärarresponsen. Taxen har gjort det med råge! Åh!

Nu ska vi packa det sista, Pellen och jag. Vi åker till Stora Hult, och tar inte med oss en enda jävla kursbok! Däremot skönlitteratur, solkräm (man får väl vara optimist) och det fula babygymet som är Pelles stora favorit för tillfället. Joakim kommer efter ikväll, sen flyttar vi upp på riktigt för ett tag. Mindre dator, mer umgänge, massor av ledighet.

Ah! Efter inlämnad tenta har livet sakta men säkert saktat ned. Gamla goa Hanna kom från Malmö, och eftersom vi lyckas styra upp en dejt ungefär en gång om året om ens det så var det mycket att avhandla. Vi laddade inte picnickorgen men väl barnvagnsditon och slog oss ned i parken nere vid citadellet. Folköl, lantchips, svenska jordgubbar... det var härligt, solen sken, och pellen, vid tillfället fem veckor,  var nöjd och tillfreds.



Ja, visst ja, potatissallad också, och gurka, och så testade vi de där ostarna som har en så vansinnigt vidrig tv-reklam att man egentligen borde bojkotta. Men man fick en uppblåsbar fotboll på köpet, så vad gör man. Hanna drack Carlsberg, jag njöt Tuborg guld. Pellen nöjde sig med tutte i det gröna.



Frisk luft gör en trött. Vilken tur då att morsan släpade med vagnen så att man kan ta igen sig.





Men nöjd och belåten med att få lapa uppmärksamhet hos Hanna. Vilken liten tjockis pellen har blivit! Värsta kraftpaketet. Och kinderna... ah, man kan inte få nog, va.





Och när Hanna fick armkramp så var det åter till morsan. Checka stilen, det är intet för intet som Pellen kallas slackerbebisen! Med den fina munkkransen, det är lite dåligt ställt med uppepåhår ifall man inte kikar noga...


I förrgår åkte så jag och Pellen till Malmö för att hälsa på en annan Hannah, och hennes Vilde. Bebisarna var oerhört synkade, krängde samtidigt, sov samtidigt... Det var mysigt, visade sjalknytning och lånade ut den blåa moby wrapen. Jag har ju min älskade Looma Sino nu. Sån nörd har man blivit på gamla dar. men, alltså, bära bebis i sjal är oslagbart! I love it!



Lilla fina Vilde somnade sött - men två bilder senare vaknade han och det blev nada av de duobebisbilder jag planerade att ta. En annan gång, va.



Är man en kräkbebis så får man finna sig i att bli förnedrad med kräklapp runt halsen i sömnen.




Och sen gick vi på Rasmus student i Lund, och hann träffa mormodern en snabbis innan buss och tåg tillbaka till Landskrona för svenskfotbollen. Jisses vad stor han har blivit, min lille bebis. Älskade Pellen, sex veckor!



... och har man tur, hinner man fånga ett av alla de leenden som numera levereras till väl utvalda. Okej, det här är ämnat till den lila apan vid skötbordet och inte åt morsan, men man kan väl låtsas, va. Tjocka, fina bebisen!



Avslutningsvis. Bosse och Pellen. Kommentarer överflödiga.