my my my
Ah! Efter inlämnad tenta har livet sakta men säkert saktat ned. Gamla goa Hanna kom från Malmö, och eftersom vi lyckas styra upp en dejt ungefär en gång om året om ens det så var det mycket att avhandla. Vi laddade inte picnickorgen men väl barnvagnsditon och slog oss ned i parken nere vid citadellet. Folköl, lantchips, svenska jordgubbar... det var härligt, solen sken, och pellen, vid tillfället fem veckor, var nöjd och tillfreds.
Ja, visst ja, potatissallad också, och gurka, och så testade vi de där ostarna som har en så vansinnigt vidrig tv-reklam att man egentligen borde bojkotta. Men man fick en uppblåsbar fotboll på köpet, så vad gör man. Hanna drack Carlsberg, jag njöt Tuborg guld. Pellen nöjde sig med tutte i det gröna.
Frisk luft gör en trött. Vilken tur då att morsan släpade med vagnen så att man kan ta igen sig.
Men nöjd och belåten med att få lapa uppmärksamhet hos Hanna. Vilken liten tjockis pellen har blivit! Värsta kraftpaketet. Och kinderna... ah, man kan inte få nog, va.
Och när Hanna fick armkramp så var det åter till morsan. Checka stilen, det är intet för intet som Pellen kallas slackerbebisen! Med den fina munkkransen, det är lite dåligt ställt med uppepåhår ifall man inte kikar noga...
I förrgår åkte så jag och Pellen till Malmö för att hälsa på en annan Hannah, och hennes Vilde. Bebisarna var oerhört synkade, krängde samtidigt, sov samtidigt... Det var mysigt, visade sjalknytning och lånade ut den blåa moby wrapen. Jag har ju min älskade Looma Sino nu. Sån nörd har man blivit på gamla dar. men, alltså, bära bebis i sjal är oslagbart! I love it!
Lilla fina Vilde somnade sött - men två bilder senare vaknade han och det blev nada av de duobebisbilder jag planerade att ta. En annan gång, va.
Är man en kräkbebis så får man finna sig i att bli förnedrad med kräklapp runt halsen i sömnen.
Och sen gick vi på Rasmus student i Lund, och hann träffa mormodern en snabbis innan buss och tåg tillbaka till Landskrona för svenskfotbollen. Jisses vad stor han har blivit, min lille bebis. Älskade Pellen, sex veckor!
... och har man tur, hinner man fånga ett av alla de leenden som numera levereras till väl utvalda. Okej, det här är ämnat till den lila apan vid skötbordet och inte åt morsan, men man kan väl låtsas, va. Tjocka, fina bebisen!
Avslutningsvis. Bosse och Pellen. Kommentarer överflödiga.
Aaaw! Vilka gosekinder! Jag brukar inte tycka att andras små bebisar är så värst söta, men din böna är sååååå underbart sockersöt. Och det brukar jag ytterst sällan, säga så var stolt. På vissa bilder påminner Pellen mig om Gabbe Del Knubbo när han var i samma ålder. Typ Dr Phil-frisyren som föresten min grabb fortfarande kör med.
Hoppas att det går bra med livet tillsammans med slackerbebin! Så Grattis än en gång till en sån sötenos!
Så söt han är lilla Pelle. Ser fram emot att få träffa honom snart! Hoppas ni mår bra alla tre.
Kram Anna
OMG Emma! Har han börjat le? Jag smälter och dör tror jag. :) Vilde har inte riktigt kommit dit än, men nu har han sprängt 4-veckorsgränsen så nu borde det komma snart tycker man. Det är så bra att Pelle ligger tre veckor före, så jag kan hålla mig uppdaterad på vad som snart komma skall. ;)
