And yes it's hard on the brain

Snacka om aktiv lördag! Jag gick upp åtta, var på Nautilus nio, fixade åtta kilometer på en timme och var alltså färdig strax efter tio. Inom affären för att handla bröd, därefter panikpackande, fyllande av termos och på cykeln igen. Sara väntade in mig och halv tolv satt vi på ytterdäck och såg Landskrona blekna i fjärran. Mot Ven!

Lite regn, väldigt disigt, mycket danskar. Vi köpte färsk durumpasta med oss hem. Korsade ön, läste lite på gravstenarna vid St. Ibbs kyrka, sedan tillbaka. alltså dryga halvmilen i ytterligare motion. Sömnigt värre på båten hem.

Och nu väntar Sophia på mitt besök. Tjocksmock passar Julia ikväll och jag... borde komma loss. Tillfreds om än lite sömnig. Bokpaketet är uthämtat och jag längtar efter att få slänga mig i soffan. Men det är fjärran. Regnsöndag, i morgon, tack?

Godmorgon. Tentan i morse gick käpprätt åt helvete, november erbjuder nästa chans. Inte för att jag kommer att förstå satslösningen bättre då. Jag gråter blod över den här jävla skiten. Men vad fan, that's live, nya tag. Inte innan tisdag dock. Då får vi reslutaten/dödsdomen. Det känns dock inte så jäkla illa. När jag lämnar in skriftliga arbeten brukar jag tycka att det är jobbigt, att skriva och tänka är personligt och jobbigt att få bedömt. Men det här - hur mycket fonologi och grammatiska termer kan du få ur dig på fem timmar? Bull.

Har skickat efter garn för att kunna sticka en islandströja till tjocksmock. Härligt med praktiska projekt. Keramiken igår kväll var fantastiskt rolig. Drejade en stor skål. Skissar redan på nya drejprojekt. För egentligen är jag inte så jäkla teoretiskt lagd utan hjälplöst praktisk-estetisk innerst inne. Men det kan man ju inte leva på.

Två timmars sömn nu på dagen vände kurvan. Nu är det svag nedåtlutning alternativt klackarna i taket.
Ikväll skall vi åka till Malmö och äta med Tompa och Jenny, sen öl på Möllan.



Det här vidriga konstverket (?) har fått en central plats på Malmö Lärarhögskola. Varje gång man ser det, och det går liksom inte att undvika, funderar man över vart världen är på väg. Statens konsråd har ett finger med i spelet. Förfärligt. Men hey, vad skulle vi annars reta oss på under dagarna? Precis som rökrutan förr var en chans till umgänge timida och tillbakadragna individer emellan kan kanske tivolifallosen vara ett tillfälle till samtal, sedan öl och vidare helgknull för studenterna årgång åttiosju.

Ett guldkorn här i den totala pluggmisären:

http://www.youtube.com/watch?v=Csn-SiHSmew

- de e najs!


Okej, jag ger upp, det kommer att gå käpprätt åt helvete i morgon och jag har gråten i halsen.

Så har man fått en förklaring. Jag gråter riktiga tårar med tandborsten i munnen över tentan som kommer att gå käpprätt.

Jag sprang på Halmstadmostern på Knutpunkten, bara sådär hux flux. I november åker jag och hon till Dublin ett par dagar. Om vi får tag på billiga biljetter inatt vill säga. Det bestämde vi över en öl.

Nu flåsar tentan mig i nacken som en jävla rabiessmittad best. Upp åtta, frukost i en timme just bara därför att det blir så när något oangenämt väntar. Mitt största problem är fonetiken. Jag gråter bara av tanken. Buhu!

Paus mitt på dagen idag. En runda till Helsingborg för att träffa Sara, långpromenad i Pålsjö skog och frisk luft. Värmen verkar inte ge med sig.

Idag blev jag ovän med en gubbe som delade ut direktreklam här i huset. Vi har en klisterlapp på vår dörr. Nej tack till reklam står det på den. Klart och tydligt, ingenting att misstolka. Men tror fan om inte gubben trycker ner ett kilo skräp genom brevinkastet just som jag passerar på väg mot köket. Humöret pendlade och jag kunde bara inte låta detta övertramp passera. Om det är någonting jag avskyr så är det reklam i 1. telefonluren 2. brevlådan.Två djupa andetag, sedan reklamen i ena näven och ut i trapphuset. Med ett relativt vänligt leende rusade jag ikapp gubben och talade artigt om att vi inte önskade reklam och att han därför kunde ta reklamen med sig igen. Vad tror ni gubben gör? Skäller ut mig för att lappen på dörren inte är tillräckligt tydlig! Han hade minsann inte tid att läsa en hel roman då han arbetade, och var jag så snål att jag inte kunde köpa en ordentlig lapp att sätta på dörren så fick jag skylla mig själv! Jag sa att jag tyckte han skulle vara glad för att han fick åsikterna och inte hans chef. Men gubben fortsatte gorma om att folk minsann borde sätta upp riktiga lappar, för han han var så TRÖTT på det här! Jag insåg det lönlösa i att diskutera med gubbfan som dessutom till råga på allt var oerhört ful vilket naturligtvis är totalt irrelevant i sammanhanget men ändå. Jag sa till honom att han kanske skulle ta sina surt förvärvade slantar och byta glas i bågarna. Sen gick jag in och slängde igen dörren. Gubbfan skrek någonting efter mig som jag är glad att jag inte hörde. Jag hatar reklam och jag hatar trash som inte kan uppföra sig professionellt. Skaffa dig ett liv tönt.

Prick klockan tolv skall jag dra igång pluggandet. Tre minuter kvar.

Vaknade redan åtta, läste tidningen, drack te och kämpade sedan i två timmar för att få liv i tjocksmock. Lyckades till slut och fick med honom ut på en promenad i det fantastiska vädret. Konsumbesök och köp av onyttig frukost samt rotmos och keso. Kroppen värker efter träningen igår och huvudet dunkar en aning. Igår fick jag en knappnål i foten.

Time out, dags att plugga, på återseende!


Och åter! Dagens nyheter alla kategorier måste vara att Annika Lantz son botats med losec, att Idol-Villes skinn bara hänger och att prins Harry kastat in rökbomber i ett tält. Intresseklubben antecknar.

Det blev nästan åtta kilometer och sedan första bastun på månader. Kom på mig själv med att i hettan desperat sakna en kall öl men insåg snabbt att Nautilus nog skulle te sig skeptiska ifall jag gav mig på det projektet. Grymt skönt i vilket fall, nu kan jag kränga med gott samvete ikväll.

Jag borde fokusera. Mitt pepparmyntste är nästan slut, vi borde komma loss med kvällsmaten. Men medan tiden rusar och grammatiska termer flåsar mig i nacken sitter jag här och konsumerar örongodis, dricker ytterligare en kopp te och funderar på en Betapetrunda. Lördagslunk.



Alltså, okej! Sophia har lurat ut mig på en, två eller kanske tre öl. Där fick jag för öllängtande! Jag har dåligt samvete för Joakims skull, och för prepositionernas. Även för diskens och disciplinens. Men what the heck. Jag får lov att skylla på Sophia ifall jag kör i tentan och det är ju generöst. Dessutom är det löning på måndag. Och disken väntar, likaså min andra hälft. Men lurar mig, det gör hon! Fy, sådan stil! Men vem kan motstå? Hå hå ja ja!

Han och jag var på Petab och köpte lökar som skall planteras i Stora Hult om två veckor. Och vad ser jag? I den bästa av världar skulle inte sådana här förfärliga stavfel existera! Finns det ingen korrekturläsare inom den holländska lökbranschen? Vart är världen på väg? Fy! Desvärre var Scillautbudet magert och jag fick hålla till godo. Priset var åtminstone humant satt.

Hej lördag, tidig uppgång och frukost hos Joakims föräldrar. Och gårdagen var ingenting annat än långa pluggpass varvat med bakande, lite film och soffmys. Jag menar, är man husmor så är man. På torsdag är pärsen över, håll tummarna för att jag fixar godkänt på salstentan!

Joakims syster och hennes sambo skall köpa hus. Det är jättespännande att följa med i turerna - på måndag får de reda på ifall huset blir deras eller inte. Öppen spis, stor trädgård, gillestuga... Det är nästan så man blir avundsjuk.

Jag beställde nya Heroes of Might & Magic. Det kommer i lådan lagom tills jag är klar med grammatiktentan. Belöning! Tills dess lite Yatzy och Betapet. Ratingen börjar arta sig.

Konditionsträning klockan tre med Karin. Satsar på en mil, sedan bastu. Är på trivselviktnivå och mår illa av att tänka på att jag vägde sju kilo mer i vintras. Bara magkilot också, sen så!

Hörde förresten att Linda Rosing fått fler röster till sitt Unika Parti än vad Kalle Anka-partiet fick. Eh, anka som anka säger jag. Kolla bara läpparna! Men det är inne med brudar för tillfället. Hon kanske skulle kunna starta Kalle Anka-partiets kvinnoförbund? När det går åt helvete med nuvarande projekt alltså.



Det är en skön känsla att stå vid balkongdörren på kvällarna och beskåda hur det successivt blir mörkare och kontrasterna allt skarpare.

Tvätt, inställd keramik och en timmes cykelmotion i Landskrona med omnejd.

Jag rekommenderar starkt 100 höjdares klipp med Sveriges kåtaste 77-åring:
http://www.youtube.com/watch?v=J2hrkaEcczo
- obetalbart!


"Säg nej till självmedömkan", en gammal favorit med Carola:
http://www.youtube.com/watch?v=MVilpI8LGdw

Okej, en favorit till:
http://www.youtube.com/watch?v=_85_3otJ8Qo
Jag vet att jag utlovat en predikan om Blurs oöverträffliga storhet. Den kommer inte idag heller, men titta och njut! Ifall ni sett Quadrophenia känner ni säkert igen Phil Daniels. Jag tror att jag skall sätta mina eventuella barn i engelsk internatskola i tidig ålder. Allt för dialekten. Grrrr!

Trots sitt smutsiga innehåll var Landskrona fantastiskt vackert i morse. Dimman låg tät och jag tände stearinljus och drack te till morgonavisen vid halv sex. Reportage om Landskrona i Sydsvenskan. Inget nytt, bara deprimerande.

Jag sitter i skolan. Skulle slutat tolv, har nästa föreläsning klockan fem. Men mentorsmötet var snabbt avklarat - så här sitter jag, klockan tio. Skulle förvisso kunna åka hem, men då vet jag vad som händer. Jag är oerhört dålig på att plugga hemma. Alltså: först slösurfa här ett tag, sedan upp till biblioteket för att hitta ett enskilt grupprum där jag kan plugga ett par timmar.

Jag råkade få med mig hans mp3-spelare i morgonyran. Jag älskar honom något oerhört.


Ryktet om katastrofvalet i Landskrona sprider sig:

 http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2390&a=573700&previousRenderType=2

http://www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,889897,00.html

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13700726.asp

http://sydsvenskan.se/skane/article184829.ece

Vem tror att det här kommer att hjälpa stan på fötter? Herregud vilken soppa.

Måndag morgon ger ytterligare bismak. Den världen, den världen. Det är fortfarande några tusen röster kvar att räkna i Landskrona innan resultatet i kommunvalet är fastslaget. Men det lär ju inte bli bättre. Sverigedemokraterna är uppe i över 22 % - alltså var femte väljare. Det är oerhört ledsamt.

Nu har vi dessutom en stor bebislookalike som blivande statsminister. Folk har tydligen gått på hundögonen.

Jag är besviken på hur människor röstat, men vi lever i en demokrati där alla har rätt att lägga sin röst på det de anser passande. Så är det, så måste det vara. Även om jag blir ledsen över att tänka på hur det ser ut just nu.

Nej, nu nyhetsmorgon innan buss mot stationen och vidare Malmö. Sheisse.


-

Glöm inte att det är samma gubbar ni klåpare röstat in i kommunfullmäktige som för tio år sedan marscherade med rakade skallar på stan. Same shit, different name.

I Landskrona har Sverigedemokraterna fått nära 22 (!) % av rösterna. Jag känner för att lägga mig ner och dö. Och förmodligen fler med mig. Fi fan. Tjugotvå procent!

Återkommer när jag spottat ut tandkrämen och sovit en stund. Buhu.

Jag har börjat på årets julkort. Beställde en första provleverans för att se hur de blir. Fler motiv kommer!

Tidiga morgnar, men än är det inte mörkt då jag går upp.

På onsdag börjar jag med keramik på Folkuniversitetet i Helsingborg! Har inte suttit vid en drejskiva sedan andra året på gymnasiet. Skräckblandad förtjusning - undrar ifall takterna sitter i?



Jag gjorde min gymnasiepraktik på Höganäs saltglaserat. Fick lära mig dreja på sparkskiva, hur svårt som helst. Jag hoppas att vi får använda eldrivna drejskivor på kursen. Drejade flera krukor och fick bränna i saltugnen, därav den bruna ytan.

Den lila färgen ovan är för övrigt tapeten i sovrummet. Den är bannemej katastrof - vi har fortfarande inte fått någon tid för renovering. Bör bli i oktober. Måste bli i oktober. Annars gråter jag blod.


... så här ser min nya jacka ut:



Sessún - så skön att jag aldrig vill ta den av mig! Kom hösten, kom!




Kan någon förklara för mig varför plastfolien vägrar fästa just vid de tillfällen man har som minst tålamod? Vad är det som gör att den ibland fastnar i sig själv och ställer till med en förbannad oreda och ibland det motsatta men aldrig utifrån taxens önskemål. Snälla, rara, förklara!

Det betyder mycket att få vara ledig på en måndag. Mycket uträttat, annat undanskjutet. Jag skall göra chili sin carne om en stund. BoIS spelar mot Väsby och morgondagen är lång.

Vi åkte iväg till Ikea igår, och det var det bästa. Tankeskingring och spenderfasoner. En spegel, en trådsil, ljus, två byråer, två nattduksbord, några lampor, papplådor  - nu skulle vi kunna bygga en mindre stuga av all wellpapp.

I fredags gick jag hem i halvlek, dagissnoret täppte till både här och där och jag var inte mottaglig för fonetik. Sedan dess har tillvaron lunkat på halvfart.

Det är någonting med känslan, en slags irritation och sugande ledsenhet som ligger och pyr. Obehagligt och uttröttande.

Spontanitet - när kommer man till den där punkten då det vänder? När jag var fjorton ville jag bli femton, alla mål och drömmar rörde sig kring uppbrott, långt bort och iväg och jag, jag jag, själv! Men successivt, utan att man egentligen märker det, snärjer man in sig i emotionella eller materiella förhållanden som håller en kvar.

Vad är det man väntar på? Och vad är det som står i vägen för det man inte vet? Och varför är vissa mål finare och mer självständiga än andra? Varför är det så häftigt och alternativt att åka iväg och "förverkliga" sig själv när miljontals människor gjort samma sak innan du tog beslutet? Å andra sidan fult och tråkigt och slöseri med tid att gå hemma och dra - för det är ju där ute, någon stans, som livet och den ultimata kicken finns?

Jag blir ofta förtvivlat trött på och föraktfull gentemot mig själv. Jag är medveten om att min självbild är förvrängd. Man hade kunnat tycka att jag vid en uppnådd ålder av tjugotvå borde åtminstone kommit en bit på vägen att flytta fokus. Att förakta och klanka ner på sig själv borde höra de förtvivlade tonåren till. Alla och var och en är centrum i det egna, men om det bara kunde vända! Men vänder gör det inte, pendlar, svänger möjligtvis, samtligt med en själv vid rodret.

Men jag är inte labil, inte på det viset, det har inte tippat över sedan jag var sjutton. Sedan jag mött honom är inte avståndet så stort och skrevorna lättare att hoppa över. Det säger sig själv, föraktet bottnar numer någonstans i att jag avskyr mig själv för det faktum att jag trots honom lyckas landa så förbannat hårt ibland. Och det är mitt eget fel, jag är så förbannat helvetes sinnessjukt lyckligt lottad och jag avskyr mig själv för att jag tar för givet, klagar och går på.

Jag har aldrig någonsin haft några religiösa grubblerier, men det är oerhört och svårt att förstå att han faktiskt står ut. Att omgivningen inte sparkar undan mer än vad den gör. För det fungerar ju, det flyter på och går mig i händer. Det där gamla smutsiga tacksamhetstänket hör inte hemma i min världsbild och jag måste försöka. Jag måste fokusera på det faktum att det går över.

Han är så stabil, så trygg i sig själv för det mesta, så självklart lugn och en sån fantastisk personlighet och människa. Varför är jag då så jävla dum i huvudet att jag ifrågasätter hans omdöme att välja? Det är ju att nedvärdera hans intellekt och till och med jag borde se hur löjligt det är? Fyra år är en svindlande tid och runt omkring rasar världen som ett korthus och jag har så svårt att tro på det oerhörda att vi står kvar.

Lite c-vitamin till pluggandet. Som jag förvisso inte riktigt kommit igång med, men nu skall jag hämta böckerna och anteckningarna och sätta igång. Utfykt till Helsingborg och Anna i eftermiddag, träning ikväll.


Jag har köpt en hemskt fin vinterjacka. Den var också hemskt dyr. Nu är det köpstopp i en vecka för min del.

Ja, gott folk, så har man belönat sig med ett par höstskor. Uppsökte Sneakersnstuff i Malmö och provade 7:orna (som är 37,5:or) och de passade! Ett enda par kvar hade de - jag grät av lycka och langade upp betalkortet. Disskussionen om huruvida det är rimligt att lägga tusentals kronor på fotdon kan vi ta en annan dag.

Jag tycker mycket är tråkigt idag... Bitchtaxen från sin sämsta sida. Såhär är det, så här känns det:

Mailen är tom. Sneakersnstuff svarar inte.

Karin vill träna efter sju och inte nu. Jag vill få det gjort.

Alla läser här men ingen skriver och jag gör precis samma sak hos alla andra.

Disken är odiskad och hånflinar åt mig när jag närmar mig.

Grammatikövningarna... Buhu!

Sambon fick akutåka till Helsingborg för att köpa Helosansalva till tatueringen.

Relationen till mat och mig själv är något krystad.

Jag är ful, uttråkad och lat. Inga fina egenskaper.

Vad fan! Det blir bättre, det är redan mer än bra. Jag måste bara skärpa mig och fokusera.



Se där! Kompromiss vad gäller träningen, sticker iväg nu. Det känns alltid bättre efter fysisk träning. Tror det blir styrka ikväll, sedan bastu.



Vad bölar du för? Vänta tills du blir stor och får riktiga problem! muttrar tasktaxen.

Okej, jag kanske behöver ett par skor till? Ge mig dessa och jag är din slav för evigt. Vet du var jag kan köpa dem så säg till, hittar inte dem i min storlek nämligen. Jag tycker de är hemskt rara.

Skoldag, fikadag, upphämtning av tatuerad sambodag. Hans arm blev hemskt fin, men aj vad svullen den ser ut. Jag fick ont i magen av blåbärspajen och Helsingborg var blåshål i kvadrat. Hej och kram för Anna och Sara, gula bussen till landets krona. Och här sitter man, utan byxor, och väntar på någonting ännu inte definierat. Borde plocka fram den svenska grammatiken men... ja, okej, snart.

Söndag kväll brukar ge en viss bismak men just nu känns det lugnt och skönt. Helgen har varit jättefin! Fredagen var besök i Lund hos mamman och pappan och systern och brodern. Lördagen först arbete till fyra, därefter någon timmes sömn. Tvagning, hårtvätt och långsam vaknadeprocess. Sedan började kalaset!

Det är inte alltid härligt att lära känna nya människor. Att börja i en ny klass kan vara krystat, och det är inte alltid behovet finns av en massa käcka ytliga bekantskaper. Så har jag upplevt det i Malmö - visst, fika på lunchen, inga problem, men svalt intresse av kårkvällar och jippon. Att åka en timme enkel resa för spontanumgänge är dessutom varken spontant eller hållbart i längden.

Däremot har något saknats i Landskrona. Jag har bott här i tre år, snart. Och i princip inte umgåtts med någon här, borträknat sambons familj. Har vi gått ut, har vi gjort det i Helsingborg, Lund eller Malmö. Ofta har känslan av att vara ufo varit påtaglig - ingen är som jag och ointresset är i allra högsta grad ömsesidigt. Sambons vänner är utflyttade, bortflugna och kvar är vi - inflyttade och ständigt på resande fot för att uppsöka på annan plats.

Ofta är det ju också så att man i den här åldern hittar kamrater som redan är någon annans. Och ja, det är i allra högsta grad ens eget ansvar att nätverka och socialisera. Men hej, vad svårt det är!

Men ibland hittar man ett par hermeliner bland katterna, eller pärlor som svinen glömt. Hej Sophia och Andreas, det är hemskt roligt att ha funnit er! Tur skall man ha ibland! Och vilken förfärlig tur att Landskrona lockade mer än Torsby.

Lördagen ja! Som spenderades i ovan nämndas sällskap. Öppen famn i en snygg lägenhet med en gigantisk tv - öl och knackpoker och två hemskt rara och lagom väluppfostrade hundar som jag inte blev ett dugg allergisk emot. Framåt midnatt taxi ett par hundra meter till centrala Landskrona där det först skulle krängas burgare (Sophias första för aftonen men inte den sista). Sedan Gringos med öl och en förmodad minderårig i baren. Ganska dålig musik, slut på toalettpapper på toaletten men trevligt umgänge och Sophia som förmodad hundmagnet - hon hittade en pitbull med en pinne utanför. Hunden ignorerade mig trots hälsningsförsök men nosade däremot sambon i skrevet. Taskig stil.

I Landskrona stänger puben ett. Alltså - så dags var nästa projekt att ta sig vidare. Den här staden är ingen nöjesmetropol och utbudet av klubbar - alltså legala sådana - är i princip obefintligt. Men Tages med 25 i dörren och ett inträde på 95 pix blev nästa anhalt. En upplevelse! Köttmarknad utan dess like och Johan Östberg i egen hög person som bjöd sambon på öl. Man är väl bundis med kändiseliten, inte sant honey? När Sophia fick reda på detta skyndade hon till baren och lånade en penna, smög sedan fram till lokalkändisen och, förmodar jag, charmade till sig en autograf på armen. Mycket tjusigt!

Från vårt bord i en hörna på ovanvåningen hade vi full utsikt över övre dansgolvet. Stället är inte stort, men tillräckligt för att kunna utöva avancerade salsa(?)moves till populärmusiken. En grabb/kille/man av stereotypt sydeuropeiskt ursprung, iklädd svart och tight från topp till tå, insåg just detta. Höfter, fotföring... jag kräktes och förfasades men åtminstone någon brud föll pladask. Skillnaden mellan djurs parningsritualer och människans raggningstendenser var här obefintlig. Killen fick napp, vi fick nog.

Vid tretiden kändes mättnaden påtaglig och vi lämnade köttmarknaden och dess kunder åt sitt öde. Strax utanför fann vi en arbetskamrat till Sophia och mig. Hon var full och ledsen men bjöd upp oss på efterfest i deras fantastiska lägenhet. Drinkar serverades och jag gjorde nog klokt i att tacka nej och övergå till vatten då det var absint som serverades. Två varvs husesyn och lite hopprepshoppande samt konstaterande att tjejen var lik sin moder.

Sedan ner på gatan och hamburgare två för Sophias del. Bartendern (den äldre) från Gringos blev utfrågad och åldersstatusen på den yngre men jag är osäker på vad svaret blev. Erbjudande men nekande till svarttaxi, ett stilla regn och en strid ström av nappade par passerandes. Bland annat fann höftgrabben en kvinna att lägra - eller kanske bara samtala med? Det blev säkert dansa av.

Taxi hem, en lyx att unna sig oftare. En enorm tillfredsställelse i att det från plats till hem endast tog tio minuter och inte som det vanligtvis brukar vara - en timmes nattbuss alternativt tåg. Härlig kväll!

Och en söndag med tidigt vaknande och itvingad frukost, ett glas vatten samt två alvedon. Slummer tills sambon vaknade vid lunch, sedan träning och sex kilometer på löpbandet. Karin berättade om sina aktieklipp och jag lyssnade faschinerat. I morgon skall sambon tatuera sig och jag skall ha trippelpass i svensk grammatik. Länge leve hösten!






... och jag har en sambo som inte kan bädda och vars nattrutiner kommer att skapa allvarliga konflikter vad det lider. Alltså, det är ett seriöst problem, han rör sig som ett mongo på nätterna, rullar fram och tillbaka, gruffar och boar som en jäkla sugga på väg att grisa. Vilket resulterar i att bäddmadrass, tax och sambo alltid befinner sig gravt på sniskan i arla morgonstund. Lätt hänt, kan tyckas, och lätt åtgärdat. Eller inte! Människan ser inte detta som ett problem och ser alltså inte heller det som sin uppgift att åtgärda problemet. Går med andra ord och lägger sig i en hög av skrynkligt lakan, täcke som rymmer ur påslakanet och bäddmadrass halvvägs ut i hallen. Skärp dig tjocksmock, jag blir tokig! Fast du snarkar inte vad jag vet och det är ju alltid något. Okej, nu kommer jag att bli agad för det här. Hehe, ja, godnatt säger jag.


... jämförde jag just mitt livs kärlek med en gris? Hoppsan.