And yes it's hard on the brain

På Valborgsmässoafton kommer skrutten, och jag är kräknervös men samtidigt så förväntansfull. Vi planerar vår sista lördag som fria, oberoende sunkpartners och ser med skräckblandad förtjusning fram emot det som kommer. Mardrömmarna är många, vi tvättar och städar och jag försöker dra i det sista obligatoriska. Joakim jobbar måndag också, sen är det vi två, sen vi tre. Hade jag fått välja hade du fått ta dig ut rätt väg, lilla skrutt, men nu är saker som de är. Ångest just nu är den tappade aptiten, hade behövt göda det lilla livet nu på slutspurten. Uträknat är det en liten, liten skrutt, och nu blir det ju två veckor tidigare än beräknat, dessutom.

Jag hoppas så att allt kommer att gå vägen.

Cykla till affären?

Ja, jag ber om ursäkt. Låg nivå, onödigt, menat vid tillfälle i ilska och i kommunikation med andra, jag  hade glömt bort inlägget. Förlåt. Jag är ful i mun och jävligt överrreagerande, jag är en skit på flera plan och borde hålla min fula trut och mina slintande fingrar i ordning. Jag skäms som fan.

I stundens hetta, och i all turbulens. Det är pinsamt, jag borde tänkt mig för, men precis som vanligt så är jag plump och taskig. Jag skäms för mina formuleringar.



Och barnmorskebesöket gick inget bra idag. Alls.

Så just nu... förlåt klassen. Vi ses förmodligen inte mer på grund av olika orsaker. Jag önskar er lycka till under den fortsatta terminen och i framtiden.