As years go by
Kreativt arbete på kvällskvisten. Fina lilla Hugo skall döpas, och som tack för att de bjuder hedningen till kyrkoarrangemanget ger jag (vi) honom en present. Visst blev den fin? Pappa snickare blir förhoppningsvis nöjd.
Året inleddes med att finna 500 kronor på trottoaren. Tecken på ett ekonomiskt framgångsrikt år? Eh. Inte vad jag märkt hittills. Men lever gör jag, och viktångesten har börjat komma krypande. Jag har aldrig vägt 63 kilo förrut, och tanken på att jag enligt kalkyler och beräkningar skall upp i 70 gör mig kallsvettig. Julia, några magbilder vet jag inte om jag tänker bjuda på. Det är ändå ingen som läser här. Fast det är kanske tur.
Men ja, tjugosex veckor på smällen, full rulle där inne, revbenen ligger redan risigt till (eller vad som nu ligger hoptryckt där ovanför magen) och hela havet stormar är mer regel än undantag under nattimmarna. Fräckt och läskigt att det ligger någon där inne och tränar karate. Så jävla lång tid är det inte kvar tills i maj.
