And yes it's hard on the brain

I oktober har det varit vi i fyra år. Fyra fantastiska, underbara år! 2002 - det är ju jättelänge sedan! Det har hänt så mycket sedan den där kvällen då jag tvångshånglade upp dig på Tivoli i Helsingborg.  Vi drack Red Stripe och satt och pillade av etiketterna från flaskorna tillsammans. Jag spillde öl i ditt knä och du var blyg och fåordig. Mitt emot satt de gemensamma vännerna från Helsingborg och konspirerade - de hade oss under ständig uppsikt har de berättat. Jag bodde i Helsingborg och trodde att jag fått napp, att du skulle följa med hem, men vid tre hoppade du på Landskronabussen. Sen pratade vi på ICQ - du har fortfarande kvar loggarna! - och bestämde att vi skulle fika. På Knutpunkten skulle vi ses, och när jag kom dit satt du redan där, uppkrupen på en bänk med hörlurarna på. Ditt då svarta hår, luggen i ansiktet, Jag tänkte för ett kort ögonblick att jag skulle smita igen. Jag fick panik och vågade inte gå fram. Men det var tur att taxen tog sig i kragen! 

Caféet var stängt - det var ju söndag - så vi gick upp mot min lägenhet och stannade till vid en ICA-affär för att köpa fika. Det tog oss säkert tjugo minuter att komma fram till vad vi skulle ha för fika. Vad det blev? Jag minns inte! Men när vi kom hem till mig var det ändå ingen av oss som åt. När vi satt och tittade i mina gamla tidningar och hade tidningen över knät. Din högerhand och min vänsterhand. Skivspelaren som alltid krånglade, det var en fem-växlare som sällan fungerade. Minnen, älskling, jag älskar dig så! 

Vi har varit i Brasilien tillsammans, förlovat oss. Inte för att gifta oss i första hand utan för en personlig överenskommelse. Till vintern tre år sedan. Hur kommer det sig att tiden går så fort men samtidigt står stilla?

Om en timme kommer han hem, han kommer att vara dyngsur av regnet. Det är en oerhörd känsla att älska någon så mycket att det svartnar för ögonen av bara tanken på att ingenting vara för evigt. Men det är här, det är nu, ingenting för evigt men det gäller allting, oavsett, och det är bara att krasst hantera. Jag fortsätter att räkna fräknarna på din axel och njuter av det privilegium det innebär att ha dig nära.