And yes it's hard on the brain

Så här i valtider är det ju populärt med debatter av olika slag. Jag har följt dem med måtta, men hamnade ikväll framför Tv 3:s debatt mellan olika småpartier. Aschberg programledare, och jag säger bara: Freakshow!

Representerade fanns en tomte med luva som representerade Palmepartiet, en nationaldemokrat med hitlerfrissa och en kärring som ideligen hänvisade till Bibeln då hon gjorde uttalanden. Där fanns en galen dansk som ville förena de nordiska länderna, en gubbe som ville avskaffa alla skatter. Också skånepartiet med självständighet åt skåne och, inte att förglömma, Linda Rosing från Unika partiet med sitt klockrena statement "Alla borde få lära sig att fylla i en F-skattesedel i skolan". Word!

Jag kan ju ärligt säga att den som irriterar mig mest är Linda Rosing just för att hennes självinsikt är nada och noll. Jag vet att jag borde avsky både Nationaldemokraten och Herslow med flera mest just för det faktum att de för en icke rumsren och avskyvärd debatt. Men, ändock, de tycker saker och argumenterar för dem. Och självklart kräks jag på deras människosyn och deras freak points. Men Linda, hon slänger sig med platityder som "Alla människor är faktiskt lika mycket värda". Ja, Linda, den karamellen har du sugit länge på va? Kalla kårar.

Bäst var ändå när Rosing deklarerade att "All porr på tv måste stoppas för att det ger fler våldtäkter". Jaha, det kommer från rätt person. Fast att knulla på bästa sändningstid kanske inte räknas? Dessutom undrar jag vad det är med just tv-porren som är så speciellt. Är inte hemtankad, runtskickad och hyrd pornografi långt mycket grövre? Fast jag kan ärligt talat säga att jag inte är speciellt insatt i porrindustrin - andra har säkert större koll. Utseendefixeringen är en viktig fråga för Unika Partiet. Valet av partiledare gör ju, är ju... åh jösses.

På frågan om vad som borde förbjudas svarades bland annat följande: Bosse Ringholm, skatter, normlöshet, genusforskare, invandrare och svenskt förtryck av Skåne. Hur detta skulle genomföras fick vi inte veta men hade varit ytterst intressant. Sheisse.

Så mycket till debatt blev det nu inte, alla tokar sa i tur och ordning vad de tyckte, de rök ihop ibland men särades verbalt åt av Aschberg. Dansken ville bland annat hålla i kristusdamens Bibel. Något jag dock längtar efter med skräckblandad förtjusning är att se Linda Rosing i en riktig debatt argumenterande för sin sak. Fast risken är att jag kommer att kissa på mig av skratt. "Ja men jag tycker så!" kommer man inte speciellt långt på i en debatt på högre nivå.

Unika Partiets ledarböna har haft många projekt. Utviksmodell, kamelbröllop, pokerkarriär, sångerska, författare, företagsledare bland annat och nu partiledare. Dessutom planeras studier i statskunskap på Stockholms universitet. Utifrån hur de andra projekten gått ger jag henne någon månad. Sedan är det kanske kocka? Eller snickare? Astronaut? Som politiker är hon en medial magnet men med skills i olika former nivå fotknölarna.

Godnatt. Nu skall jag drömma mardrömmar om hur svenska folkets dumhet tar Rosing och de andra tokarna till maktens höjder. Huva!

I morgon börjar jag skolan igen. Uppriktigt sagt känns det sådär.

Spelningen med Britta Persson, Kristofer Åström, Per Nordmark och dragspelskillen var underbar! Jättehäftigt, Rumett är ju fantastiskt ur spelningssynpunkt. Britta ser ärligt talat rätt bortkommen ut, men när hon öppnar munnen - oj! Joakim fick en tröja och vi köpte skivan. Jag smög upp med min åtta år gamla Åström-singel och fick den signerad av the man himself efter spelningen. Kände mig som en fjortonåring på autografjakt, men... Både Old man's meadow och Connected betyder mycket.

Förutom detta fika med Linn i Lund. Två års uppdatering, långfika på Arimans och sedan en runda på stan. Jag har åter belastat kontot just bara därför att jag har råd än så länge. Köpte en fin axelremsväska i gult och grönt för lite för mycket pengar - oumbärligt inför den långa höst som väntar. Jag har mutat mig själv med produkter för lite för mycket pengar just för att få höstterminen att verka lite mer spännande. Ja jösses.

Betapet går inget vidare, jag som varit uppe i 2400 i rating är numera under 2000. Det är crap skall ni veta.

I går var jag för övrigt inne i ett möbelvaruhus i Halmstad. De hade mycket snygga framför allt danska kreationer i varierande prisklass. En soffa för 90 000, tilltalar det? Stället hade reception och snygg stentrappa upp till andra våningen.

Nej, om ni ursäktar, jag skall gå och gapskratta/fontänkräkas åt Lina Rosing på tv. Kvinnan måste ju för fan kunna kandidera till jordens mest korkade brud. Det finns över huvud taget inget charmigt eller trevligt över henne, hon är helt enkelt... ja jisses! Jag föraktar henne mer än vad jag tycker synd om henne. Hör jag henne påpeka en gång till att hon har levt i samhället, blivit våldtagen och står på de svagas sida så skriker jag! Fy fan rent ut sagt!

Lilla onsdagen, det är allt dags att avrunda nu va?

Halmstad och åter. Inköpta kollegieblock och pennor. Pizza, moster och canasta. Jag vann, två rundor. Utskälld för att kantarellagen råkade hällas ut i vasken men firad på födelsedagen med tre ljuslyktor från Åhlens. Ja, födelsedagen var i början av juli men mostern glömde. "Och förresten är väl du för stor för sånt? (paket)" - Hur kan hon säga så?

I morgon, mina damer och herrar, spelar Britta Persson och Kristofer Åström i Helsingborg. Sist vi såg Kristofer var då han minglade med oss efter tivolispelningen och skrev "Hello, hello my little pony" på min biljett. Jag älskar honom. Eller, nåja, nu skall vi inte ta i med storbyxorna. Men vad är en höst utan honom? Spelningen i morgon är dessutom gratis. Lycka i en liten box.

På lördag skall jag dricka alkohol med Sophia! Mingligt värre och mycket angenämt förhoppningsvis.

Ingen bra bloggdag idag. Jag är för trött. Förlåt mig. Och godnatt.

Regn, regn, regn. En nyklippt skitsnygg sambo och äppelkaka med vaniljvisp till Morden i Midsomer. Kurslitteratur beställd för 900 pix. Vilka utgifter man har nowadays. Vi lånade bilen och körde till Ica för storhandling. Nu är skafferiet, kylen och frysen påfyllda.

Summerteeth hackar och jag har lovat mig själv att köpa ett nytt exemplat i två års tid nu men det blir inte av. Det är aldrig roligt att vara inne i dublettsvängen.

I morgon bitti åker jag till Halmstad en runda för att hälsa på den goda mostern. Jag har två - en som sannolikt är hin ondes avkomma och en som är mer lätthanterlig. Det är den senare som skall besökas. Hon brukar tycka om att bada i havet men jag skall försöka avstyra det i morgon. Genom att "glömma" badkläderna hemma, naturligtvis.

Alltså: onsdag utflykt, torsdag fritt att fantisera om, fredag skolstart klockan tolv. Därefter till Lund för utfodring hos mamsen och papsen, systern och brodern. Systern köpte hem vegetarisk haggis från Skottland och detta skall vi alltså dinera fredag afton. Haggis, neeps & tatties. Huuuuh. Lördag jobba halv åtta till fyra, därefter fri afton. Söndag träna - hoppas jag. Jag tjocknar till redan. Sedan är terminen igång med långa dagar och en grammatiktenta stundande. Skjut mig.


Jajamen meateaters! Det här ser väl ut att vara något att sätta tänderna i!

Nej, men den där tentan får mig att kallsvettas. Jag har haft högsta möjliga betyg på alla examinationsformer och tentor första året. Så, mina damer och herrar, här kommer att serveras mitt livs första omtenta i salsform. Men visst fan skall jag plugga! Jag skall skotta fram studiedisciplinen ur gömmorna och råplugga nätterna igenom. Kom igen taxen, samma attityd som inför Dick Harrysons B-tenta på historiskan. Kräkas är okej. Jag lyckades inte lära mig dricka kaffe då, och kommer inte ens att försöka med det nu. Ahwell.

För övrigt vill jag ha dig på www.betapet.com och krossa dig utan pardon. Kom igen, leta reda på autocrap eller taxameter vettja!


Och id-kortet är uthämtat. Jag ser skallig ut eftersom håret är så solblekt. Inte speciellt snyggt men vad hade jag väntat mig. Jag är så färglös, det grämer mig.

Försigkommen som jag är så är höstens och eventuellt vinterns promenader säkrade. Inköpt: Tretorn Hockeyboot Vinter, storlek 5. För min del är det kärlek. Nu kan hösten få komma! Mina kalla Clarks kan få vintersemester.



ÅH! Det här blev en satans dyr afton. Ryan Adams spelar på KB den 14:e oktober. Jag har med andra ord belastat kortet - igen. Kärlek! Spelningen är dessutom två dagar efter vår 4-årsdag. Perfekt! Så, gott folk, ses vi där eller ses vi där?

Jag har haft en helt fantastisk helg i Stora Hult med om möjligt ännu mer fantastiskt sällskap. Vi drack öl i trädgården, plockade äpplen och päron, kastade frisbee, klippte gräsmattor. Plockade flera liter björnbär, blev utskällda av en av en tyken upplänning, kurade skymmning och spelade Alias. Drack lite för mycket alkohol, tömde min pappas snapsförråd (massor av flaskor med slattar i, bara Gammeldansken förblev orörd), åt kräftor, bakade bröd, sov länge. Hade mer eller mindre obscena diskussioner, blev bakfulla (nåväl, några av oss - undertecknad inkluderad). Åt chili sin carne och fick snuva, använde kräfthattar som Madonnabröst (okej, undertecknad igen). Kräftkonfetti, kräftduk, kräftkepsar/skärmar, kräftservetter, osv. Allt i klassisk tacky style. Härligt underbart och jag kan skatta mig lycklig som har sådana vänner! Sara, som gav mig jättefina hemplockade vinbär (filmjölksfrukost!) och som, trots jobbet på lördagen, kom båda kvällarna och förgyllde allas vår tillvaro. Tack för gott samarbete och självklar vinst i Alias! Anna, som kom först och åkte sist, som med sitt fantastiska humör gjorde hela helgen till en njutning. Att se dig i bärplockartagen, med sönderrivna ben och brännässlade händer men med ett konstant leende - honey! Laila, som rejält förfriskad (okej, skitfull) gav oförglömliga bidrag till Aliasturneringen - "Knatte, Fnatte, Tjatte och... Fjante!" bland annat. Camilla med Koskenkorva och lönlösa försök att somna på kökssoffan klockan tio. Hugo med förfärliga hemsnickrade snapsar då de andra tagit slut och hobbypsykologiska analyser av bland annat fittslickning (sic!). Daniel med kubansk cigarr och så gott som konstant närvarande (du gick aldrig upp i rök och det tackar vi för!). Johanna med den otacksamma uppgiften att agera chaufför åt de knegare som skulle tillbaka till stan mellan varven. Och som dessutom fick agera partner till Laila i Alias. Och så älskling så klart - för alltid först, bäst och närmst hjärtat.

Tack! Tack, allihopa!

... och jag har under någon av kvällarna ändrat inställning till minsta möjliga kvalitet på kameran. Lyckat, taxen. Men här är några bilder som känns talande för helgen.

  
När Koskenkorvan kom på bordet framåt midnatt såg jag tillfälle att visa på mina bartenderskills. Vodka och dumlekola. Perfekt! Men, problem med blandningen = taxen kör kalaset två minuter på högsta effekt i mikron. Svalna, och voìla! Hugo drack, men minns det inte. Dagen efter återfinns dumlesubstans stenhårt tillknäckad i botten samt en stackars konfettikräfta drunknad. Det var c-nivå på att få glaset rent.

   
För att plocka vuxenpoäng körde vi dekor in absurdum. Fast, vi glömde haklapparna. Kräftor för första gången för vissa - och de gick åt. Men några stackare blev kvar.

    
Anna snapsar, nödvändigt ont uppenbarligen. Sedan fick hon låna mina Madonnabröst. Camilla är imponerad och ser chansen att flirta lite.

   
Hugo ser sig inspirerad av Madonna och spexar lite. Sara förevigar. Daniel kör partytrick.

 
Våra björnbär, som plockades med mycket möda och stort besvär, hamnade i bålet. Jag minns inte vad det var i - och vet inte ifall jag vill veta heller. Håkan Hellström orsakade i vilket fall allsång.

 
Alla kalas har ett slut, och en dagen efter.

Hej Stora Hult, nu kommer jag! Tillbaka på söndag.

Lilla torsdagen, du är så rar och tillmötesgående! Dagens postleverans innehöll lönebesked till mig och älskling. Nära 13 000 till mig, 18 000 till honom! Pengar gör inte lyckan? Äh kyss mig där bak. Det är fantastiskt underbart att veta att en fika inte spräcker budgeten. Nå, nu kommer förvisso inte pengarna förrän i morgon, men vad f. Om någon timme åker jag in till Helsingborg.

Systern kom hem, nykär och förtvivlad över att behöva vara här, där inte han är. Lilla loppan! Ser fram emot att få möta den som får henne att lysa.

Förfärligt godissugen, systern köpte med de där fantastiska vitchokladdoppade jordgubbarna på Mark's & Spencer's i Edinburgh hem. Dessutom hade de fått in andra bär, också de doppade! Lovely! Dags att röra sig neråt Lund någon dag. Men först Stora Hult till helgen - har jag räknat rätt blir vi sju på fredagen. Eller åtta? Äh, sak samma, det blir nog bra. 

Lyssnar på en Åström-ep och förnimmer hösten med tentor, våta fötter, blek hud och det där gnagande odjuret som hela tiden påpekar att jag ingeting vet och ingenting kan. Än så länge håller det. Men ofta kommer tankarna. Vad skall jag i läraryrket att göra? Jag är varken kompetent nog eller speciellt pedagogiskt lagd. Jag kallsvettas redan nu av tanken på höstens praktik. Jag älskar att vara själv i klassrummet med eleverna, men avskyr att hålla lektion då någon sitter och letar fel och brister. Jag kan inte slappna av och det är bara så otäckt att bli bedömd på det viset! Att jag sedan är tillsagd att inte ha händerna i fickorna för att det ser nonchalant ut säger en del om den som bedömer. Usch. 
 

Landskrona BOiS - inget skoj(s)

Måndag kväll - produktiv dag!

Fotografi taget till ID-kort, därefter beställning av just ett sådant. Beräknad leveranstid 2 - 4 veckor! Vad i all sin dar? Passet går ut den 17:e september, alltså samma dag som valet. Hoppas ID-kortet kommer innan dess. Jag belv apful på kortet, alltså är allting som det brukar vara.

Klipp hos favoritklipparen Reimer d.y. Fortfarande rätt mycket längd, men övertalad till att klippa lugg. Det belv ganska fint, jag ser snäll ut. Vilket jag ju är innerst inne också.

Jobb från två till tio. Nyss hemkommen med andra ord. Lugn kväll, inte speciellt stressigt. Blev ovän med en tant, men hon är å andra sidan ovän med alla. Jag bet ihop och log fast jag helst av allt hade velat strypa kvinnan.



Ibland kan man bli hjälplöst trött på att försöka fixa saker. Aktiviteter. Umgänge. Det är samma djävla sak varje gång. Folk kan inte bestämma sig, tackar ja med reservationer, lastar över allt praktiskt och ekonomiskt. Och så ett nej tjugo timmar innan. Väx upp, snälla rara. Mobilåldern där man kan avboka ett möte med fem minuters marginal gör mig sick and tired. Varför kan man inte bestämma sig för någonting och sedan hålla det? Varför skall alla hela tiden vara så djävla flexibla i negativ bemärkelse? Jag säger så här: höstlovet? Nyår?  Lucia? Julfest? Dra inte in mig! Bjud mig gärna, men vänta er ingen inbjudan. Jag pallar inte dra i trådarna. Anyway: helgen ser ut att bli jag, älskling och Anna från fredagen. Tre personer. En till bara, sen kan vi spela par-Canasta. Fördelen är att vi slipper släpa partytält. Vi kommer att få plats i köket. Aw, sluta gnälla, taxen. Eh, ja. Men att du inte lär dig.

Systern är kär, det är fint. Hon kommer hem på onsdag, sedan kommer killen i höst någon gång. Vad jobbigt med distansförhållande. Stackars liten.

Jag har jobbat ungefär 40 timmar i augusti. Det ger en liten lön, men ändock.

Och ändå älskar man världen, och vad den gör med en. Har ni sett rönnbären? Är man skrockfull lovar de en lång och kall vinter. Det är jag nu inte, men de är vackra. Jag ser fram emot den första höstpromenaden med jacka, halsduk och en hand i min. Stora Hult innan kylan biter tag i väggarna, när stranden är tömd på sommargäster men solen fortfarande värmer. Och kvällarna med te, bullar och musik. Att leva i nuet, okej, men att drömma, fantisera, planera... det är därför besvikelsen ofta kommer krypande.


How to fight loneliness?
Smile all the time

Kära nån, sju kilometer på löpbandet och jag är trött. Ikväll blir det langos. Dock inte i Malmö, bevare mig väl, utan på Bondegatan.

Igår åkte jag karusell och hade de inte gått upp och ner hade jag säkert ätit karamell också. Nu blev det i stället så att jag kräktes av allt snurrande. Kort där på kräktes Joakim. Uppkastningarna var varken mat- eller alkoholrelaterade kan tilläggas. Efter rensning var dock ordningen återställd och vi kunde obehindrat ta oss vidare till Köpenhamn för förtäring. Där hamnade vi mitt i något pride-jippo och fick flukta fjäderboor, lösbröst och rumpor. Väl hemma krasch i säng. Grannarna slutade spela prick klockan tio vilket innebar att vi efter det kunde konversera i normal samtalston, älskling och jag. När det gäller dessa grannar är min toleransnivå på en pensionärs. Jag hatar dem och deras förbannade festande. Nu misstänker vi att deras varningar kommer i skriftlig form - sista chansen, blåser de detta åker de ut. Heja, heja, heja!

I morgon skall jag klippa mig. Sheisse. Jag hatar att klippa mig, men något måste göras. Efter klippet skall jag dessutom jobba kväll.

Den handläggare som jag fått på CSN är min nya hjälte/hjältinna. Sex dagar efter inskickat papper kommer beskedet! Strålande, så här fort har det aldrig gått förut. Skall skicka en blomma.

Eller nej förresten, det skall jag inte. Jag har fått en mobilräkning på 900 spänn. Jag sa ju att jag hatar abonnemang! Jävla skittaxen, sluta babbla!

För den totala, ultimata lyckan,
besök YouTube och vidare Monster:

http://www.youtube.com/watch?v=LZJgKP_On9A 

och

http://www.youtube.com/watch?v=_cb8qRiPXwo

Det är ju så att man självantänder! Grrrrr!

Först och främst: Wilco – Kicking television – bara för att jag inte fått bevittna live. Rekommenderar även samarbetet med Billy Bragg.

Minnen, kära återseenden och pinsam tystnad. Skivsorteringen går sakta men säkert framåt – A till Å blev 530 skivor, dubbelalbum ej särräknade. Återstår att ge sig på ett hundratal singlar och lika många samlingsalbum och soundtrack. Men inte i kväll, vänner, inte i kväll. Det här med att skämmas, att gömma undan, att sälja... Det går ju inte! Alla skivor jag har har någon gång betytt någonting, köpta i ett syfte eller fådda och därmed betydelsefulla. En skiva jag fått pikar för i nio år nu är Andreas johnsons Cottonfish tales från 1997. Hur skall jag förklara att det inte var schlager-Andreas då? Jag gick i sjuan och både den skivan och uppföljaren Liebling låg mig nära hjärtat. Jag lyssnar fortfarande ibland och minns. Utan att skämmas det minsta. Samma sak med Lars Winnerbäck. Idag skulle jag inte gå på en spelning om jag så fick betalt. Trängas med folk 30+ som äääälskar hans texter. Fuck you säger jag, den småfeta gubben med halvskägg framför er har inte alltid varit sellout. Jag har följt med sedan Snoddas och vidare Rusningstrafik och Dans med svåra steg. Visst får alla lyssna, men musik som någon gång betytt någonting ur något perspektiv... det gör ont ont ont att dela med människor man inte har något vidare intresse av. Bara tanken på att gubben spelar "gamla godingar" för småbarnsfamiljer och bonnläppar som skriksjunger med i samma texter som jag gråtit mig till sömns till första året på gymnasiet? Nej! Skall vi fortsätta? Kent? Betyder musik mycket kan man inte dela hur som helst. Det är ju en sorts kärlek, och inte fan vill jag att någon annan tafsar och kladdar med lortiga oförsiktiga händer på det som ligger mig nära hjärtat.

Och jag laddar inte ner. Att köpa skivor - att bläddra bland konvolut och med en skräckblandad förtjusning räcka fram betalkortet. Eller att sitta och vänta på att postmannen skall lämna en avi som ger löfte om paket att hämta för stort för att delas ut. För mig får det kosta, varje skiva jag köper har en betydelse, åh, jag ler vid tanken på när vi flyttade ihop och insåg hur många dubletter vi hade. Kära på varsitt håll - i samma skivor! Jag vill ha booklet, jag vill ha label, jag vill... åh. Att ladda ner känns som att slentrianmässigt klicka sig till, det känns för enkelt. Och ur mitt perspektiv dessutom oärligt - nu för tiden tror minsann folk att allting skall vara gratis, morrar tant-taxen.

Att poängtera är kanske att alla dessa hundratal skivor inte bara är mina, en del är våra, en del bara hans. Det dröjde länge, länge, kanske tills för bara ett år sedan? innan vi slutade köpa dubletter och gick in i gemensam affär. Nu får det bära eller brista - hade vi gått skilda vägar hade katastrof varit nära på mer än det rent känslomässiga planet. Ta du soffan, vad fan, jag skiter väl i bordet, men ge FAN i skivorna! Åh, nej, så kan man inte tänka.

Vidare, spinner på det där med att skämmas. Alla började vi någon stans, alla som har en relation till musik har börjat, trevande, ovetande om vad som varit passande - föräldrar, syskon, kompisar... vem styrde in dig, när började du välja din egen väg? Eller gör man någonsin det?1996 var jag på Backstreet Boys-spelning  på Store Vega i Köpenhamn. Jag var 11 år gammal. Jag minns att det var jättehäftigt - åldersmässigt är jag mitt emellan NKOTB och Spice Girls/Hanson-eran. Borde jag skämmas? Tja. det gör jag inte. Inte ett dugg. Jag har inte ens gömt skivan, den är insorterad långt fram under B. Jag har även Take That, Back for good på singel! Och den, mina damer och herrar, är fenomenal! Och Blur - BLUR! Där har vi något som är tacksamt att retas för. Blur kan inte bara avhandlas sådär - en dak kommer min redogörelse över varför Blur är... ååååååh!

Man letar sig fram, smakar och spottar, men minnena gör man inte sig av med så lätt.


... det är dags att sova, singelarbetet påbörjat i duett. 90 uppskrivna, och vi har knappt börjat. Roligast var att hitta Bryan Adams On a day like today som jag fick då jag köpte jeans på JC i åttonde klass. Jag sa ju att jag inte slänger! Hahahaha. Godnatt.

Igår skar jag mig i fingret, det blödde som bara den men vi hade inga plåster.

Idag är det onsdag och det finns absolut ingenting alls att göra. Vi har INGENTING att hitta på! Busskorten har slutat gälla, bilen fick vi inte låna = inget IKEA. Tvättid i morgon, vad skall två lortgrisar göra med en förbannad dag som idag? Vi har ju varandra. Haha, det är ju det som är problemet! Jag misslyckades med att få älskling att spela Canasta med mig.

Jag har inget id-kort. Det är nog dags att skaffa det nu, passet går ut i september. Tog mig i kragen och beställde personbevis. Nu återstår bara att hitta en foto-automat.

Småfnitter så här på blanka eftermiddagen med
http://www.tjuvlyssnat.se/

Eller, det är visst kväll nu.

Om tjugo minuter kommer en rotweilern Julia på besök. Hon har ingen stereotyp uppfostran - hon är bara väldigt mycket hund. Försök har gjorts att försöka forma henne till en välartad jycke men inga trick biter på henne. Men svansen går för jämnan och Julia är lycklig. Huvudsaken! Hennes matte är sambons syster och tillsammans skall vi gå till Videomix och hyra film. Hej, måndagen den fjortonde - i ledighetens tecken.

Projektet påbörjades i går kväll. Efter att ha kommit upp i över 100 skivor innan bokstaven C stupade vi i säng. Försöker bokföra i ett Worddokument och har hittat "sortera i bokstavsordning"-funktionen.

En runda med sambo och sambos syster på Center Syd resulterade bland annat i nya träningsbyxor, träningsbh och kalender.

Jag skulle ju baka sockerbullar! Fan, klanttaxen, nu blir det ju bråttom!

The Tivoli igår... Vilken afton, damer och herrar, vilken afton! Grabben på bilden dansade vilt på vårt bord tillsammans med en kamrat, iklädd vad man stereotypt skulle kunna kalla damkläder.

Vi drack massor av öl, de dansanta dansade och vi andra skrikonverserade. Jag mötte en gammal bekant som var mer glad över att se mig än jag honom. Han gick för ett antal år sedan under smek(ök-)namnen Shrek och Karlsson på Taket. Om ni träffat honom skulle ni genast inse varför. Förr hade han en kavaj med Aftonbladet-Bjurmans autograf på slaget.

Shrek omfamnade mig i vilket fall och skrek exalterat att det var EMMA 2001 som han knappt kände igen på grund av glasögonen - ville jag komma på hans julfest?! Kunde han få mitt nummer? Slug som den tax jag är gav jag honom fel nummer - alla siffror rätt utom den allra sista. Smart drag, jag skulle ännu en gång komma undan hans stalkertendenser!

Men! Min älskade sambo reagerade snabbt och poängterade högt och ljudligt att nej, Taxen,fel, det skall vara en nia i slutet, inte en åtta, det vet du väl! Och repeterade snabbt och högt mitt nummer i korrekt tappning. Killen tog notis och rättade till och har alltså nu mitt mobilnummer i sin telefon. Ja, jösses, hahahahaha. Tack, älskling, tack, rätt skall vara rätt, hur skulle världen se ut om alla var så ärliga som du? Katastrof, det är vad den skulle vara!

Nattbussen hem vid fyra, stupade i säng en timme senare efter insikt om att det var länge sedan vi kom hem efter tidningen. Klockan ringde halv tio i morse då jag lovat Karin att träna med henne. Huvudet och kroppen fick dock bestämma och jag avbokade. Somnade därefter om efter ett badkar vatten samt en alvedon i strupen. Gemensamt konstaterande: härligt, utgång oftare tack, men hur i hela friden orkade man förr!? Säger Taxen, tjugotvå år gammal, med en suck.

Nu ligger sambon däckad i soffan framför tv:n. Systern har flugit till Skottland och jag funderar redan på vad kvällen skall resultera i i matväg. Den där klassiska bakispizzan är vi bara 80 kronor ifrån. Lämnade hemmet med 500 kronor i plånboken, kommer hem med 250 danska (!). Inte dåligt förvisso, men dem kommer man inte långt med. De ekonomiska medel jag har att röra mig med för tillfället är 90 euro och så de danska. Akta dig, kortkrediten, nu kommer jag och tar dig!

Ah, förresten! Jag kom på att plikten kallar. Skivsamlingen skall sorteras och kategoriseras (neeeerd) idag, vi har lovat varandra det. För skojs skull skall vi även räkna, det har vi nog inte gjort på ett år eller så. Problemet nu är mest att jag inte får liv i han den där. Han tror att han är sjuk. Haha, jo tack, söndags-/dageneftersjukan, den har man haft en släng av, ingenting som smittar. Sjuk, alltså, jo jag tackar.


Och älskling hävdade dessutom sitt revir:

"vad fan, raggar han på dig? gör han det? Han skall passa sig, jag kan karate!"

     

Vilket privilegium, att få sitta inomhus med ett glas chaite, nybakat bröd, tända ljus och angenämt sällskap. Det ösregnar, i huset mittemot har de balkongdörren vidöppen. Dagens projekt är framför allt att göra inköp på systemet samt ringa Sara och Anna. Lägenheten är städad, disken diskad.

Saker som idag fashinerar mig:
England, Skottland, Irland och dess invånare. Jag har a great thing for skoluniformer, fräknar (länge leve sambons gener, peppar peppar! ;) och sexig dialekt. Emmerdale/Hem till gården, Belle & Sebastian-intervjuer, fårhundar, you name it! Hahaha jag hör själv hur det låter. Men att min syster yster har ett manligt projekt i Edinburgh gör mig nästan lite avis. Hon flyger dit i morgon och jag fantiserar redan om tvåspråkiga syskonbarn i marinblå skoluniformer. Observera att min syster ännu inte fyllt nitton och att hon dessutom har ett år kvar på gymnasiet. Och på elva dagar blir väl inga barn gjorda. Eller, säg inte det.

Wilco. Ytterligare kommentar är egentligen överflödig, tha Summerteeth till exempel. Vilken skiva! Min första (och antagligen sista) guldfisk fick namnet Jeff Tweedy. En av mina största sorger här i livet är att jag missade Wilcos spelning i Malmö sist. Jag kräks av tanken.

Att indie skulle varit dansband om texterna vore skrivna på svenska. Som älskling klockrent sa: A pair of dark eyes and the smile you gave me, and nothing will ever be the same again. Snyft, step en två tre. Alternativt Två mörka ögon, och leendet du gav mig, och ingenting blir längre som förut. Enhetlig klädsel, lätt att känna igen, publik som dansar enligt förutbestämd struktur. Alttså: de som diggar indie kanske är för blyga för att våga ge sig in i dansbandssvängen även om det textmässigt och även musikaliskt inte skiljer sig speciellt mycket. Simpelt och trivialt. Dock finns det mer pengar att hämta inom dansbandssvängen, så alla ni kobenta Clarksbeprydda herrar och damer, tänk smart, go Ekebofestivalen istället för Emmaboda!

 

I oktober har det varit vi i fyra år. Fyra fantastiska, underbara år! 2002 - det är ju jättelänge sedan! Det har hänt så mycket sedan den där kvällen då jag tvångshånglade upp dig på Tivoli i Helsingborg.  Vi drack Red Stripe och satt och pillade av etiketterna från flaskorna tillsammans. Jag spillde öl i ditt knä och du var blyg och fåordig. Mitt emot satt de gemensamma vännerna från Helsingborg och konspirerade - de hade oss under ständig uppsikt har de berättat. Jag bodde i Helsingborg och trodde att jag fått napp, att du skulle följa med hem, men vid tre hoppade du på Landskronabussen. Sen pratade vi på ICQ - du har fortfarande kvar loggarna! - och bestämde att vi skulle fika. På Knutpunkten skulle vi ses, och när jag kom dit satt du redan där, uppkrupen på en bänk med hörlurarna på. Ditt då svarta hår, luggen i ansiktet, Jag tänkte för ett kort ögonblick att jag skulle smita igen. Jag fick panik och vågade inte gå fram. Men det var tur att taxen tog sig i kragen! 

Caféet var stängt - det var ju söndag - så vi gick upp mot min lägenhet och stannade till vid en ICA-affär för att köpa fika. Det tog oss säkert tjugo minuter att komma fram till vad vi skulle ha för fika. Vad det blev? Jag minns inte! Men när vi kom hem till mig var det ändå ingen av oss som åt. När vi satt och tittade i mina gamla tidningar och hade tidningen över knät. Din högerhand och min vänsterhand. Skivspelaren som alltid krånglade, det var en fem-växlare som sällan fungerade. Minnen, älskling, jag älskar dig så! 

Vi har varit i Brasilien tillsammans, förlovat oss. Inte för att gifta oss i första hand utan för en personlig överenskommelse. Till vintern tre år sedan. Hur kommer det sig att tiden går så fort men samtidigt står stilla?

Om en timme kommer han hem, han kommer att vara dyngsur av regnet. Det är en oerhörd känsla att älska någon så mycket att det svartnar för ögonen av bara tanken på att ingenting vara för evigt. Men det är här, det är nu, ingenting för evigt men det gäller allting, oavsett, och det är bara att krasst hantera. Jag fortsätter att räkna fräknarna på din axel och njuter av det privilegium det innebär att ha dig nära.

Jag är tillbaka. Rösten är så gott som återställd, vilken pärs det har varit att inte kunna prata. Jobbade i går kväll vilket resulterade i att jag inte orkade träna i morse. Vaknade, somnade om och vaknade på nytt vid elva. Härligt.

Jag har en konstig känsla i kroppen. Som att ha väntat på någonting som sedan helt plötsligt blir inställt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, är bara dämpad och besviket ledsen utan att veta varför. Ups 'n downs...

Det har varit ett par fantastiska dagar i Stora Hult. Sol, friidrott, familjärt umgänge. Min lillebror har varit där, och min mamma, och min pappa. Systern kvar i Lund. Vi har spelat kort, Monopol och ännu mera kort. Jag förlorade mestadels. Mamma hittade en bordsväv på loppis som jag fick, 40 :-, som hittat! Höstens kreativa projekt planeras redan. Var jag skall få plats med den här hemma har jag ingen aning om. Våra 57 kvadrat är redan väl fyllda.

Det känns konstigt med denna fritid - skönt att ha slutat jobba men samtidigt, det har utan tvekan varit den roligaste jobbsommaren ever. Sambon jobbar fortfarande och dagarna tenderar att bli långa och svåra att fylla. Jag känner inte ens för att slänga mig med en bok. Men, det går väl över.

Längtar jag efter Lärarhögskolan? Nej, jag vet inte... Jag har inte ens skickat in CSN-papperna. Jag trivs inte på min kontaktskola och har sex veckors praktik framför mig. Halva hösten! Planerna på att faktiskt haffa en sista minuten i december känns mer och mer lockande. Konstigt, egentligen, efter att ha haft världens längsta och varmaste sommar på hemmaplan. Men, så har man ju jobbat... Nu är värmen mest brännmaneter, mygg och getingar och allehanda kräk som visst har existensberättigande men... vad fan, stay away!

Men vad fan! Ryck upp dig, taxan! Framför dig har du utflykt till Bakken på lördag om en vecka, du har en ledig helg med kärleken, du planerar att åka till Helsingborg för att festa med dina vänner, du har pengar på kontot och råg i ryggen, en välplanerad framtid och en ny bäddmadrass i sängen. Att du alltid skall klaga, så typiskt dig!

Det har hänt någonting katastrofalt. Taxen har tappat rösten! Jag kan inte ens kraxa! Det här kanske låter trivialt, men för mig är det som att hux flux förlora ett par ben och dessutom armarna. Jag är handikappad! Festen i Malmö ikväll är ett minne blott - jag kan inte vara en lyssnare hela kvällen, det funkar inte! Så, världen: passa på att vila öronen, I'll be back, lita på det!

husmor är på g i kväll!

Ja, men jag är ju tvungen att öva!

Vegetarisk kalops! Gäsp, soffan kallar! Kvällsmat framför tvn. Det ser ut som att någon behöver städa spisen dessutom. Ett senare sprojekt.

Augusti månad är hemskt välkommen, vi har budgeterat och beställt totalrenovering av sovrummet. Fonden täcker både golvbyte och målning, hurra! Om jag fick välja skulle vi åka till IKEA idag, men smart att montera sängstomme och byråer när det ändå måste plockas ner inför renoveringen. Alltså, jag får hia mig. Att vänta är inte min starka sida. Det är även hurra åt att vi tycker om ungefär samma saker (trädgårdstomtediskussionen är för infekterad ännu för att tas upp) och därför inte bråkar. Och tycker vi olika är det ändå jag som avgår med segern. Det estetiska på mig, dj:andet på honom. Sweet!

Ja kära nån.

Här sitter jag, utsövd och belåtet tuggande på en onyttig vetebulle. Gårdagen var guld guld guld!
Skjuts ner till Malmö med snälla Sophia och hennes snälla sambo och en snäll kamrat till de båda. Promenad för sambon och mig från Annelund till Triangeln, sedan till Möllan för falafel. Jag rapar fortfarande vitlök! Därefter en öl på Golden, vidare en promenad via en rondell där sambon drack whisky ur bekants flaska till KB där svetten redan rann. Och värre skulle det bli. Vilket drag, det var helt fantastiskt, viljet jäkla liveband! Let's go Murphys! Publikkontakten, svetten, crowdsurfande... Wow! Jag köpte en grön hoodie och fick en nyckelring av älskling. Strax efter tolv kallade Sophias sambo mig satkärring och bjöd i samma veva hem oss på biff (!). Haha, roligt! Sista tåget ett - tack snälla Skånetrafiken/Banverket för att det inte är som förr då sista avgång var strax innan midnatt. Vi tänkte egentligen ta bussen till stationen men det blev en promenad istället. Väl i Landskrona väntade en buss som tog oss nära nog hem. Härligt! I säng vid två. Att sedan klockan ringde klockan sex för sambons räkning har jag bara ett svagt minne av. Länge leve lediga dagar, speciellt då de är tursamt inlagda. Hoppas Sophia med vänner inte ligger kvar på gatan där vi lämnade dem. Igen; tack för skjuts och sällskap Sophia, du får bensinpengar på torsdag!


nu knullar grannarna så att taket skakar. Vilken satans falsettröst hon har den tjejen, det märker man inte då man hälsar på henne och hunden ute. Ja jösses.

I går vann för övrigt Sophia stort över mig i Yatzy. Med andra ord, hade jag inte haft ledigt idag så hade jag fått ta mig tiden fri att öva. För så här kan vi inte ha det! Sen var det förvisso bara en enda match - jag vet nog hur statistiken sett ut ifall vi fått fortsätta... Revanch på torsdag!

Vännen i Israel var för övrigt inte i Israel. Hon kommer hem och det visar sig att hon tågluffat istället. Tough shit, smart val tycker jag. Men alltså... eh, nä, skit i det.