That's not the issue
Måndag kväll - produktiv dag!
Fotografi taget till ID-kort, därefter beställning av just ett sådant. Beräknad leveranstid 2 - 4 veckor! Vad i all sin dar? Passet går ut den 17:e september, alltså samma dag som valet. Hoppas ID-kortet kommer innan dess. Jag belv apful på kortet, alltså är allting som det brukar vara.
Klipp hos favoritklipparen Reimer d.y. Fortfarande rätt mycket längd, men övertalad till att klippa lugg. Det belv ganska fint, jag ser snäll ut. Vilket jag ju är innerst inne också.
Jobb från två till tio. Nyss hemkommen med andra ord. Lugn kväll, inte speciellt stressigt. Blev ovän med en tant, men hon är å andra sidan ovän med alla. Jag bet ihop och log fast jag helst av allt hade velat strypa kvinnan.
Ibland kan man bli hjälplöst trött på att försöka fixa saker. Aktiviteter. Umgänge. Det är samma djävla sak varje gång. Folk kan inte bestämma sig, tackar ja med reservationer, lastar över allt praktiskt och ekonomiskt. Och så ett nej tjugo timmar innan. Väx upp, snälla rara. Mobilåldern där man kan avboka ett möte med fem minuters marginal gör mig sick and tired. Varför kan man inte bestämma sig för någonting och sedan hålla det? Varför skall alla hela tiden vara så djävla flexibla i negativ bemärkelse? Jag säger så här: höstlovet? Nyår? Lucia? Julfest? Dra inte in mig! Bjud mig gärna, men vänta er ingen inbjudan. Jag pallar inte dra i trådarna. Anyway: helgen ser ut att bli jag, älskling och Anna från fredagen. Tre personer. En till bara, sen kan vi spela par-Canasta. Fördelen är att vi slipper släpa partytält. Vi kommer att få plats i köket. Aw, sluta gnälla, taxen. Eh, ja. Men att du inte lär dig.
Systern är kär, det är fint. Hon kommer hem på onsdag, sedan kommer killen i höst någon gång. Vad jobbigt med distansförhållande. Stackars liten.
Jag har jobbat ungefär 40 timmar i augusti. Det ger en liten lön, men ändock.
Och ändå älskar man världen, och vad den gör med en. Har ni sett rönnbären? Är man skrockfull lovar de en lång och kall vinter. Det är jag nu inte, men de är vackra. Jag ser fram emot den första höstpromenaden med jacka, halsduk och en hand i min. Stora Hult innan kylan biter tag i väggarna, när stranden är tömd på sommargäster men solen fortfarande värmer. Och kvällarna med te, bullar och musik. Att leva i nuet, okej, men att drömma, fantisera, planera... det är därför besvikelsen ofta kommer krypande.
How to fight loneliness?
Smile all the time
Fotografi taget till ID-kort, därefter beställning av just ett sådant. Beräknad leveranstid 2 - 4 veckor! Vad i all sin dar? Passet går ut den 17:e september, alltså samma dag som valet. Hoppas ID-kortet kommer innan dess. Jag belv apful på kortet, alltså är allting som det brukar vara.
Klipp hos favoritklipparen Reimer d.y. Fortfarande rätt mycket längd, men övertalad till att klippa lugg. Det belv ganska fint, jag ser snäll ut. Vilket jag ju är innerst inne också.
Jobb från två till tio. Nyss hemkommen med andra ord. Lugn kväll, inte speciellt stressigt. Blev ovän med en tant, men hon är å andra sidan ovän med alla. Jag bet ihop och log fast jag helst av allt hade velat strypa kvinnan.
Ibland kan man bli hjälplöst trött på att försöka fixa saker. Aktiviteter. Umgänge. Det är samma djävla sak varje gång. Folk kan inte bestämma sig, tackar ja med reservationer, lastar över allt praktiskt och ekonomiskt. Och så ett nej tjugo timmar innan. Väx upp, snälla rara. Mobilåldern där man kan avboka ett möte med fem minuters marginal gör mig sick and tired. Varför kan man inte bestämma sig för någonting och sedan hålla det? Varför skall alla hela tiden vara så djävla flexibla i negativ bemärkelse? Jag säger så här: höstlovet? Nyår? Lucia? Julfest? Dra inte in mig! Bjud mig gärna, men vänta er ingen inbjudan. Jag pallar inte dra i trådarna. Anyway: helgen ser ut att bli jag, älskling och Anna från fredagen. Tre personer. En till bara, sen kan vi spela par-Canasta. Fördelen är att vi slipper släpa partytält. Vi kommer att få plats i köket. Aw, sluta gnälla, taxen. Eh, ja. Men att du inte lär dig.
Systern är kär, det är fint. Hon kommer hem på onsdag, sedan kommer killen i höst någon gång. Vad jobbigt med distansförhållande. Stackars liten.
Jag har jobbat ungefär 40 timmar i augusti. Det ger en liten lön, men ändock.
Och ändå älskar man världen, och vad den gör med en. Har ni sett rönnbären? Är man skrockfull lovar de en lång och kall vinter. Det är jag nu inte, men de är vackra. Jag ser fram emot den första höstpromenaden med jacka, halsduk och en hand i min. Stora Hult innan kylan biter tag i väggarna, när stranden är tömd på sommargäster men solen fortfarande värmer. Och kvällarna med te, bullar och musik. Att leva i nuet, okej, men att drömma, fantisera, planera... det är därför besvikelsen ofta kommer krypande.
How to fight loneliness?
Smile all the time
Kommentarer
Postat av: sophia
Hey darl! Nu är jag hemma igen, men ack så sjuk så sjuk. Marlene lyckades smitta mig och det resulterade i en sjuk sista dag på jobbet. Har också varit sjuk ända sen dess. Mindre kul alltså. Kul kväll du verkar ha haft.. Kan ju bara ana vem den lilla tanten kan vara. :) Idag har jag varit och köpt nya block, pärmar och pennor, min egen lilla boost för att v i l j a pluga ett helt år till. Känns som om jag inte har vart ledig nåt, men det är ju en distanskurs så jag får väl tåla..:) Vi får hitta på nåt någon dag, nu när lönen är kommen kanske vi kunde ta en fika/öl eller så? Skulle vart kul! Och btw..!! Varför fick du sån jävla fin lön och inte jag...?! AAahh, jaja så är det! Kul kräftskiva verkade det som..:) Ha det gott, pussokram
Trackback
