Bigmouth
Psykologsamtalet igår gick väl sådär, det är mycket som bubblar upp och känslan dröjer sig kvar. Joakim säger ingenting så jag vet inte hur han uppfattar läget. De tycker att han ska vara med, men jag vette fan.
I vilket fall blir det privat visning på förlossningen i Lund inom kort. Träffa personal och se på lokalerna. Jag är inte rädd för förlossningen i sig eller smärtan som sådan, men på grund av min sjukhusskräck och sprutfobi så är situationen jäkligt problematisk. Det är redan klargjort att jag inte vill ha någon form av intravenös bedövning - inga nålar, kanyler eller liknande. Skulle det bli tal om att snitta så kommer jag inte att vara vaken under snittet på grund av att det inte går att sätta nålar eller liknande på mig i vaket tillstånd. Då får den blivande fadern ta emot skrutt medan de bänder och skär och tråcklar ihop. Men jag hoppas vid gud att det inte blir aktuellt. Den stora rädslan är alltså att komma till den punkt när jag inte själv får bestämma. Vad fan har man gett sig in på?
Men efter Ikea igår är det mesta fixat. Madrass, täcke, kudde, badbalja, spjälskydd... you name it. Vilken jävla industri det är. Trodde du att det finns en modell på madrass till spjälsängen? Eh nä, du kan få med fjädring, med bäddmadrass, tagel... Herrejävlar säger jag bara. Vem pröjsar 700 spänn för en barnsängsmadrass? Vår stackars fattigskrutt fick den billigaste för 99 spänn. Våga inte klaga.
Och sen, idag, inköp av lite strumpor, en pyttemössa... Sånt som tydligen behövs. Jag tror vi har det mesta, och har kommit billigt undan. Det gnager att det närmar sig. 77 dagar kvar till förlossning kan låta mycket, men tiden går så djävulskt fort. Och jag, jag är labil, och Joakim är irriterad, och vågen hånflinar, magen kurrar, någon toksparkar och jag måste allvarligt ha invärtes blödningar vid det här laget. Vilken kraft!
I vilket fall blir det privat visning på förlossningen i Lund inom kort. Träffa personal och se på lokalerna. Jag är inte rädd för förlossningen i sig eller smärtan som sådan, men på grund av min sjukhusskräck och sprutfobi så är situationen jäkligt problematisk. Det är redan klargjort att jag inte vill ha någon form av intravenös bedövning - inga nålar, kanyler eller liknande. Skulle det bli tal om att snitta så kommer jag inte att vara vaken under snittet på grund av att det inte går att sätta nålar eller liknande på mig i vaket tillstånd. Då får den blivande fadern ta emot skrutt medan de bänder och skär och tråcklar ihop. Men jag hoppas vid gud att det inte blir aktuellt. Den stora rädslan är alltså att komma till den punkt när jag inte själv får bestämma. Vad fan har man gett sig in på?
Men efter Ikea igår är det mesta fixat. Madrass, täcke, kudde, badbalja, spjälskydd... you name it. Vilken jävla industri det är. Trodde du att det finns en modell på madrass till spjälsängen? Eh nä, du kan få med fjädring, med bäddmadrass, tagel... Herrejävlar säger jag bara. Vem pröjsar 700 spänn för en barnsängsmadrass? Vår stackars fattigskrutt fick den billigaste för 99 spänn. Våga inte klaga.
Och sen, idag, inköp av lite strumpor, en pyttemössa... Sånt som tydligen behövs. Jag tror vi har det mesta, och har kommit billigt undan. Det gnager att det närmar sig. 77 dagar kvar till förlossning kan låta mycket, men tiden går så djävulskt fort. Och jag, jag är labil, och Joakim är irriterad, och vågen hånflinar, magen kurrar, någon toksparkar och jag måste allvarligt ha invärtes blödningar vid det här laget. Vilken kraft!
Sweet and tender hooligan
Onsdag. Jag skulle egentligen varit i Malmö men skrivpartners sjukdom och blåsten satte stopp. Istället något längre sovmorgon och prinsesstårta till frukost.
De ska gifta sig! Vi är bjudna på bröllop i september! Fantastiskt!
Ja, och annars är det bra. Allt flyter på, skolan är mycket men överkomlig än så länge. Mycker funderingar över hur slutet på terminen kommer att se ut. Den 30:e maj skall en hemtenta vara inlämnad, det är vad jag vet. Jag vet också att liten skrutt skall ha anlänt då. Vi får se vad som händer.
Blåsten tilltar, revbenen gnyr. Någon är numera i åttonde månaden, mår fortfarande oförskämt bra kroppsligt förmodar jag. Ett trask på vågen enda smolket i glädjebägaren. Och sen. Det är väl mest det psykiska som släpar efter. Utveckling som följer är besök nere i Lund och försök till någon form av struktur kring hela det här som väntar. Tycker inte om att känna mig ständigt gråtmild, att böla framför tv:n, när man öppnat posten, när folk röker i busskuren, när jag och min kagge får stå upp på bussen medan vitala medpassagerare låter låtsaskompis åka på innersta sätet samsandes med väskan. Jag vill bara vara mig själv igen. men så blir det ju aldrig.
Men så gör någon ett brottargrepp på sig själv och hela havet stormar, man buffar lite och får en två tre sparkar tillbaka, någon knör och bänder och sprattlar och hickar och hela världen stannar upp. Någon sprattlar vilt till daglig musikindoktrinering (mycket Smiths som motvikt till allt skräp skrutt förmodligen får i sig av misstag). En liten skrutt väntar på att få bli startklar, och vi vet inte när eller hur men inom ett flertal veckor vet vi. Hälften tjocksmock, hälften tax. Vilket jävla ansvar. Nu kallsvettas jag igen.
Om jag skulle komma loss med pluggandet? Efter psykologsamtal i eftermiddag väntar Ikea och köp av diverse lågprisnödvändigheter. Imorgon juristen på banken och eventuellt planering av testamenteskrivande. Kan underlätta ifall Joakim ärver alla mina fantastiska tillgångar ifall jag stryker med i maj. Ja alltså, min del av skivsamlingen, halva soffan, cykeln. Vi äger halva lägenheten var (eller har halva skulden var om man ser det så) så jag vet inte hur det funkar med det. Annars ärver skrutt mig och Joakim inget. Jaja.
Och för övrigt borde melodifestivalen förbjudas, eller åtminstone flyttas från licesfinansiering. Sån jävla helvetes skit, en skymf mot dem som sysslar med musik och brinner för det. Fi fan säger jag bara!
De ska gifta sig! Vi är bjudna på bröllop i september! Fantastiskt!
Ja, och annars är det bra. Allt flyter på, skolan är mycket men överkomlig än så länge. Mycker funderingar över hur slutet på terminen kommer att se ut. Den 30:e maj skall en hemtenta vara inlämnad, det är vad jag vet. Jag vet också att liten skrutt skall ha anlänt då. Vi får se vad som händer.
Blåsten tilltar, revbenen gnyr. Någon är numera i åttonde månaden, mår fortfarande oförskämt bra kroppsligt förmodar jag. Ett trask på vågen enda smolket i glädjebägaren. Och sen. Det är väl mest det psykiska som släpar efter. Utveckling som följer är besök nere i Lund och försök till någon form av struktur kring hela det här som väntar. Tycker inte om att känna mig ständigt gråtmild, att böla framför tv:n, när man öppnat posten, när folk röker i busskuren, när jag och min kagge får stå upp på bussen medan vitala medpassagerare låter låtsaskompis åka på innersta sätet samsandes med väskan. Jag vill bara vara mig själv igen. men så blir det ju aldrig.
Men så gör någon ett brottargrepp på sig själv och hela havet stormar, man buffar lite och får en två tre sparkar tillbaka, någon knör och bänder och sprattlar och hickar och hela världen stannar upp. Någon sprattlar vilt till daglig musikindoktrinering (mycket Smiths som motvikt till allt skräp skrutt förmodligen får i sig av misstag). En liten skrutt väntar på att få bli startklar, och vi vet inte när eller hur men inom ett flertal veckor vet vi. Hälften tjocksmock, hälften tax. Vilket jävla ansvar. Nu kallsvettas jag igen.
Om jag skulle komma loss med pluggandet? Efter psykologsamtal i eftermiddag väntar Ikea och köp av diverse lågprisnödvändigheter. Imorgon juristen på banken och eventuellt planering av testamenteskrivande. Kan underlätta ifall Joakim ärver alla mina fantastiska tillgångar ifall jag stryker med i maj. Ja alltså, min del av skivsamlingen, halva soffan, cykeln. Vi äger halva lägenheten var (eller har halva skulden var om man ser det så) så jag vet inte hur det funkar med det. Annars ärver skrutt mig och Joakim inget. Jaja.
Och för övrigt borde melodifestivalen förbjudas, eller åtminstone flyttas från licesfinansiering. Sån jävla helvetes skit, en skymf mot dem som sysslar med musik och brinner för det. Fi fan säger jag bara!
Fobic
Nu är det färre än 100 dagar kvar. Aningen orolig över det faktum att jag inte oroar mig nämnvärt. Vi har knappt köpt någonting, det mesta går väl att fixa när bebisen är här? Det är spännande att sitta på föreläsning och se hur magen rör sig. Idag var det hela havet stormar snarare än straffsparksskytte. Hur konstigt är det inte att det ligger någon där inne på jäsning? Vecka 27 redan... Ska på samtal angående min stickrädsla i veckan. Jag storgråter bara jag tänker på det. Det finns liksom ingen möjlighet att det går att lösa, KBT:n i Lund för något år sedan var ett skämt. Jag har sagt det förut, jag säger det igen, de får söva ner mig och plocka ut ungen ifall det blir tal om ryggmärgsbedövning eller liknande. Det händer inte att de kopplar slangar och tar prover. Då går allt åt helvete. Mardrömmen är att möta personal som inte tar min rädsla på allvar - såna finns det gott om. Då skiter jag i det här med att föda barn kan jag tala om.
600 kronor på kontot och busskortet går ut idag. Härligt, eh. Ringa pappan och låna 1000 spänn för att kunna ta sig till föreläsningar som ändå inte är intressanta. How fun.
Lilla söta våren, kom!
600 kronor på kontot och busskortet går ut idag. Härligt, eh. Ringa pappan och låna 1000 spänn för att kunna ta sig till föreläsningar som ändå inte är intressanta. How fun.
Lilla söta våren, kom!
