And yes it's hard on the brain

The Tivoli igår... Vilken afton, damer och herrar, vilken afton! Grabben på bilden dansade vilt på vårt bord tillsammans med en kamrat, iklädd vad man stereotypt skulle kunna kalla damkläder.

Vi drack massor av öl, de dansanta dansade och vi andra skrikonverserade. Jag mötte en gammal bekant som var mer glad över att se mig än jag honom. Han gick för ett antal år sedan under smek(ök-)namnen Shrek och Karlsson på Taket. Om ni träffat honom skulle ni genast inse varför. Förr hade han en kavaj med Aftonbladet-Bjurmans autograf på slaget.

Shrek omfamnade mig i vilket fall och skrek exalterat att det var EMMA 2001 som han knappt kände igen på grund av glasögonen - ville jag komma på hans julfest?! Kunde han få mitt nummer? Slug som den tax jag är gav jag honom fel nummer - alla siffror rätt utom den allra sista. Smart drag, jag skulle ännu en gång komma undan hans stalkertendenser!

Men! Min älskade sambo reagerade snabbt och poängterade högt och ljudligt att nej, Taxen,fel, det skall vara en nia i slutet, inte en åtta, det vet du väl! Och repeterade snabbt och högt mitt nummer i korrekt tappning. Killen tog notis och rättade till och har alltså nu mitt mobilnummer i sin telefon. Ja, jösses, hahahahaha. Tack, älskling, tack, rätt skall vara rätt, hur skulle världen se ut om alla var så ärliga som du? Katastrof, det är vad den skulle vara!

Nattbussen hem vid fyra, stupade i säng en timme senare efter insikt om att det var länge sedan vi kom hem efter tidningen. Klockan ringde halv tio i morse då jag lovat Karin att träna med henne. Huvudet och kroppen fick dock bestämma och jag avbokade. Somnade därefter om efter ett badkar vatten samt en alvedon i strupen. Gemensamt konstaterande: härligt, utgång oftare tack, men hur i hela friden orkade man förr!? Säger Taxen, tjugotvå år gammal, med en suck.

Nu ligger sambon däckad i soffan framför tv:n. Systern har flugit till Skottland och jag funderar redan på vad kvällen skall resultera i i matväg. Den där klassiska bakispizzan är vi bara 80 kronor ifrån. Lämnade hemmet med 500 kronor i plånboken, kommer hem med 250 danska (!). Inte dåligt förvisso, men dem kommer man inte långt med. De ekonomiska medel jag har att röra mig med för tillfället är 90 euro och så de danska. Akta dig, kortkrediten, nu kommer jag och tar dig!

Ah, förresten! Jag kom på att plikten kallar. Skivsamlingen skall sorteras och kategoriseras (neeeerd) idag, vi har lovat varandra det. För skojs skull skall vi även räkna, det har vi nog inte gjort på ett år eller så. Problemet nu är mest att jag inte får liv i han den där. Han tror att han är sjuk. Haha, jo tack, söndags-/dageneftersjukan, den har man haft en släng av, ingenting som smittar. Sjuk, alltså, jo jag tackar.


Och älskling hävdade dessutom sitt revir:

"vad fan, raggar han på dig? gör han det? Han skall passa sig, jag kan karate!"