And yes it's hard on the brain

Jag är tillbaka. Rösten är så gott som återställd, vilken pärs det har varit att inte kunna prata. Jobbade i går kväll vilket resulterade i att jag inte orkade träna i morse. Vaknade, somnade om och vaknade på nytt vid elva. Härligt.

Jag har en konstig känsla i kroppen. Som att ha väntat på någonting som sedan helt plötsligt blir inställt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, är bara dämpad och besviket ledsen utan att veta varför. Ups 'n downs...

Det har varit ett par fantastiska dagar i Stora Hult. Sol, friidrott, familjärt umgänge. Min lillebror har varit där, och min mamma, och min pappa. Systern kvar i Lund. Vi har spelat kort, Monopol och ännu mera kort. Jag förlorade mestadels. Mamma hittade en bordsväv på loppis som jag fick, 40 :-, som hittat! Höstens kreativa projekt planeras redan. Var jag skall få plats med den här hemma har jag ingen aning om. Våra 57 kvadrat är redan väl fyllda.

Det känns konstigt med denna fritid - skönt att ha slutat jobba men samtidigt, det har utan tvekan varit den roligaste jobbsommaren ever. Sambon jobbar fortfarande och dagarna tenderar att bli långa och svåra att fylla. Jag känner inte ens för att slänga mig med en bok. Men, det går väl över.

Längtar jag efter Lärarhögskolan? Nej, jag vet inte... Jag har inte ens skickat in CSN-papperna. Jag trivs inte på min kontaktskola och har sex veckors praktik framför mig. Halva hösten! Planerna på att faktiskt haffa en sista minuten i december känns mer och mer lockande. Konstigt, egentligen, efter att ha haft världens längsta och varmaste sommar på hemmaplan. Men, så har man ju jobbat... Nu är värmen mest brännmaneter, mygg och getingar och allehanda kräk som visst har existensberättigande men... vad fan, stay away!

Men vad fan! Ryck upp dig, taxan! Framför dig har du utflykt till Bakken på lördag om en vecka, du har en ledig helg med kärleken, du planerar att åka till Helsingborg för att festa med dina vänner, du har pengar på kontot och råg i ryggen, en välplanerad framtid och en ny bäddmadrass i sängen. Att du alltid skall klaga, så typiskt dig!