We don't need no education
Det är tungt, luften är torr och hjärtat slår ojämna slag.
Jag önskar att jag hade haft något konkret att hänvisa till då benen inte bär. Som det är nu är min trovärdighet underminerad och när ni frågar vad felet är får jag kombinera det abstrakta med snuva, huvudvärk och feber.
Jag avskyr den grupp jag skall samarbeta med i skolan. Så här ligger det till:
Gruppen skall göra ett grupparbete som skall redovisas i mitten på januari. Muntlig framställning, inget skriftligt att lämna in. Majoriteten av gruppen har höga ambitioner och strikt studiemotivation. Därför läggs fem heldagar in innan jul för grupparbete. dessutom ett par eftermiddagar, eftersom "man faktiskt skall räkna med att jobba från åtta till fyra när man studerar heltid". Resultatet är ett schema som är totalt täckt fram till den 21:e december. Den 22:e börjar jag jobba.
Till saken hör att man till praktikperioderna har fyra lösa dagar som skall läggas in där tid finns, d.v.s när vi har hemstudier/ är "lediga". Tre av dem har jag fått in, en kvar. Problem: dessa dagar skall vara gjorda innan jul men ingen dag finns att klämma in den där förbannade dagen på. Problemet lyfts med gruppen.
Gruppen kommer fram till att det faktiskt inte finns utrymme att flytta en heldag tills i januari eftersom andra gruppmedlemmar skall jobba alla lediga dagar då eller åka bort på semester. Dessutom har de faktiskt lyckats för sina dagar gjorda redan, varför jag inte har gjort det är mitt problem. Och visst, jag får frånvara om jag nu måste, men det är ju mitt problem och... osv.
Dessa grupparbetsdagar skulle kunna vara givande. Men gruppdynamiken haltar. Önskemål framförs om att ingenting som inte är relaterat till den faktiska uppgiften får diskuteras under dagen. Såvida det inte görs på femtonminuterspausen vid tio eller på lunchen. Ingen går före sextonnollnoll, frånvaro tolereras inte eftersom dessa dagar är schemalagda (av gruppen).
Om man letar efter livsgnistan skall man med andra ord inte titta i grupp sex. Jag ser fram emot dessa heldagar där toalettbesök önskvärt kan utföras på rasterna. Mitt fikaförslag skrattades bort med höjda ögonbryn. Det finns ingen tid till fika och samvaro. Vem har tid att baka? Jag studerar faktiskt heltid!
Det som hände i torsdags var att tre killar i åttan, då de fick reda på att jag hade besök från Malmö högskola, bestämde sig för att göra mitt liv till ett helvete. De skrek, svor, kastade saker, slängde upp benen på bänken och smet iväg. Gick i mina papper och avslutade med att heila och välta stolar. Kort sagt, deras uppgift var inte att avsluta de arbetsuppgifter de hade utan att knäcka mig.
http://www.youtube.com/watch?v=uKQayU3cQvw
Det här självföraktet måste jag jobba med. Det är en av nackdelarna med att döma andra hårt, samma kriterier gäller vid självrannsakan. Det håller inte att sitta och störtgråta till gamla låtar. Och ja, skall vi säga att det är hormonellt? För att legitimera? Jag vill i vilket fall som helst, just i detta nu, bara lägga mig ner och sova.
Jag önskar att jag hade haft något konkret att hänvisa till då benen inte bär. Som det är nu är min trovärdighet underminerad och när ni frågar vad felet är får jag kombinera det abstrakta med snuva, huvudvärk och feber.
Jag avskyr den grupp jag skall samarbeta med i skolan. Så här ligger det till:
Gruppen skall göra ett grupparbete som skall redovisas i mitten på januari. Muntlig framställning, inget skriftligt att lämna in. Majoriteten av gruppen har höga ambitioner och strikt studiemotivation. Därför läggs fem heldagar in innan jul för grupparbete. dessutom ett par eftermiddagar, eftersom "man faktiskt skall räkna med att jobba från åtta till fyra när man studerar heltid". Resultatet är ett schema som är totalt täckt fram till den 21:e december. Den 22:e börjar jag jobba.
Till saken hör att man till praktikperioderna har fyra lösa dagar som skall läggas in där tid finns, d.v.s när vi har hemstudier/ är "lediga". Tre av dem har jag fått in, en kvar. Problem: dessa dagar skall vara gjorda innan jul men ingen dag finns att klämma in den där förbannade dagen på. Problemet lyfts med gruppen.
Gruppen kommer fram till att det faktiskt inte finns utrymme att flytta en heldag tills i januari eftersom andra gruppmedlemmar skall jobba alla lediga dagar då eller åka bort på semester. Dessutom har de faktiskt lyckats för sina dagar gjorda redan, varför jag inte har gjort det är mitt problem. Och visst, jag får frånvara om jag nu måste, men det är ju mitt problem och... osv.
Dessa grupparbetsdagar skulle kunna vara givande. Men gruppdynamiken haltar. Önskemål framförs om att ingenting som inte är relaterat till den faktiska uppgiften får diskuteras under dagen. Såvida det inte görs på femtonminuterspausen vid tio eller på lunchen. Ingen går före sextonnollnoll, frånvaro tolereras inte eftersom dessa dagar är schemalagda (av gruppen).
Om man letar efter livsgnistan skall man med andra ord inte titta i grupp sex. Jag ser fram emot dessa heldagar där toalettbesök önskvärt kan utföras på rasterna. Mitt fikaförslag skrattades bort med höjda ögonbryn. Det finns ingen tid till fika och samvaro. Vem har tid att baka? Jag studerar faktiskt heltid!
Det som hände i torsdags var att tre killar i åttan, då de fick reda på att jag hade besök från Malmö högskola, bestämde sig för att göra mitt liv till ett helvete. De skrek, svor, kastade saker, slängde upp benen på bänken och smet iväg. Gick i mina papper och avslutade med att heila och välta stolar. Kort sagt, deras uppgift var inte att avsluta de arbetsuppgifter de hade utan att knäcka mig.
http://www.youtube.com/watch?v=uKQayU3cQvw
Det här självföraktet måste jag jobba med. Det är en av nackdelarna med att döma andra hårt, samma kriterier gäller vid självrannsakan. Det håller inte att sitta och störtgråta till gamla låtar. Och ja, skall vi säga att det är hormonellt? För att legitimera? Jag vill i vilket fall som helst, just i detta nu, bara lägga mig ner och sova.
Kommentarer
Trackback
