Addicts of communication.
Vi bakade en kaka. En påkostad sådan, med rivet apelsinskal och riktig choklad. Den blev inte speciellt god. Nu sitter jag här och försöker varva ner (från vad?). Jag är inte redo att lägga mig. Lyssnar på Randy och funderar över vad jag skall ha med mig till lunch i morgon. De föregående somrarna har jag varken haft med mig frukost eller lunch till jobbet. Jag har dock insett hur bra jag mår av att få i mig ordentligt med mat. Frukostprojektet är ett kapitel för sej. Jag har aldrig nägonsin tyckt om att äta frukost. Jag har kräkts bara av tanken. Men sen jag började i skolan i Malmö har jag varit tvungen. Tåg tio över sju, föreläsning från åtta. Energi behövs från mer än pressbyråns sunkiga frallor. Men, sen är jag ju ingen kaffedrickare heller - det sägs att man vaknar av sånt.
Tiger Lou med Functions får avrunda denna tisdagen den 25:e juli 2006. Mitt livs kärlek ligger i sängen med hörlurarna på och är alltså inte kontaktbar för tillfället. Vad skulle jag ta mig till ifall han inte fanns? Hjärtat!
När jag var liten var jag rädd för åskan. Somrarna i Stora Hult är lätta att framkalla ur minnet. Vilken fantastisk tid, minns ni när somrarna varade en evighet? Nu mer räknar man dagarna till löning och inser plötsligt att hela juli åter och oåterkalleligen är förbi. Om en månad börjar skolan igen. Vi talade om en kräftskiva, men det verkar som om alla har fullt upp på sitt håll och splittringen är åter ett faktum. En till Skelefteå, en annan till Barcelona, en tredje till Grebbestad...
När jag var liten hade jag en första bästa vän. Hon hette (eller heter fortfarande) Johanna och jag tyckte alltid att hon var så mycket sötare än vad jag var. Jag var pittögd och spinkig, hon var fräknig och hade långt brunt hår som gick att fläta.
Hela uppväxten var oss barn emellan en konkurrens om uppmärksamhet, bekräftelse och kontakt. Man kunde aldrig vara säker på var man hade människorna omkring sig, och osäkerheten låg som en tjock gröt över hela först Tunaskolan, sedan Östratornskolan. Så kan det fortfarande kännas. Var har man sina nära, av vem är man behövd, vem vänder sig till en, vem kan man vända sig till?
Det är en tid av förändring. Igen. Johanna har jag inte längre någon kontakt med, men jag saknar Hanna i London, jag hade velat träffa Linn, Jag hade velat ha Sara och Anna närmre... Men här sitter jag, grusig i ögonen och med ett busskort på fickan. Det är tur att man är portabel och på stabil ekonomisk grund. Och att man har en säng att krypa ner i. God natt.
Tiger Lou med Functions får avrunda denna tisdagen den 25:e juli 2006. Mitt livs kärlek ligger i sängen med hörlurarna på och är alltså inte kontaktbar för tillfället. Vad skulle jag ta mig till ifall han inte fanns? Hjärtat!
När jag var liten var jag rädd för åskan. Somrarna i Stora Hult är lätta att framkalla ur minnet. Vilken fantastisk tid, minns ni när somrarna varade en evighet? Nu mer räknar man dagarna till löning och inser plötsligt att hela juli åter och oåterkalleligen är förbi. Om en månad börjar skolan igen. Vi talade om en kräftskiva, men det verkar som om alla har fullt upp på sitt håll och splittringen är åter ett faktum. En till Skelefteå, en annan till Barcelona, en tredje till Grebbestad...
När jag var liten hade jag en första bästa vän. Hon hette (eller heter fortfarande) Johanna och jag tyckte alltid att hon var så mycket sötare än vad jag var. Jag var pittögd och spinkig, hon var fräknig och hade långt brunt hår som gick att fläta.
Hela uppväxten var oss barn emellan en konkurrens om uppmärksamhet, bekräftelse och kontakt. Man kunde aldrig vara säker på var man hade människorna omkring sig, och osäkerheten låg som en tjock gröt över hela först Tunaskolan, sedan Östratornskolan. Så kan det fortfarande kännas. Var har man sina nära, av vem är man behövd, vem vänder sig till en, vem kan man vända sig till?
Det är en tid av förändring. Igen. Johanna har jag inte längre någon kontakt med, men jag saknar Hanna i London, jag hade velat träffa Linn, Jag hade velat ha Sara och Anna närmre... Men här sitter jag, grusig i ögonen och med ett busskort på fickan. Det är tur att man är portabel och på stabil ekonomisk grund. Och att man har en säng att krypa ner i. God natt.
Kommentarer
Trackback
