And yes it's hard on the brain

Idag blev jag ovän med en gubbe som delade ut direktreklam här i huset. Vi har en klisterlapp på vår dörr. Nej tack till reklam står det på den. Klart och tydligt, ingenting att misstolka. Men tror fan om inte gubben trycker ner ett kilo skräp genom brevinkastet just som jag passerar på väg mot köket. Humöret pendlade och jag kunde bara inte låta detta övertramp passera. Om det är någonting jag avskyr så är det reklam i 1. telefonluren 2. brevlådan.Två djupa andetag, sedan reklamen i ena näven och ut i trapphuset. Med ett relativt vänligt leende rusade jag ikapp gubben och talade artigt om att vi inte önskade reklam och att han därför kunde ta reklamen med sig igen. Vad tror ni gubben gör? Skäller ut mig för att lappen på dörren inte är tillräckligt tydlig! Han hade minsann inte tid att läsa en hel roman då han arbetade, och var jag så snål att jag inte kunde köpa en ordentlig lapp att sätta på dörren så fick jag skylla mig själv! Jag sa att jag tyckte han skulle vara glad för att han fick åsikterna och inte hans chef. Men gubben fortsatte gorma om att folk minsann borde sätta upp riktiga lappar, för han han var så TRÖTT på det här! Jag insåg det lönlösa i att diskutera med gubbfan som dessutom till råga på allt var oerhört ful vilket naturligtvis är totalt irrelevant i sammanhanget men ändå. Jag sa till honom att han kanske skulle ta sina surt förvärvade slantar och byta glas i bågarna. Sen gick jag in och slängde igen dörren. Gubbfan skrek någonting efter mig som jag är glad att jag inte hörde. Jag hatar reklam och jag hatar trash som inte kan uppföra sig professionellt. Skaffa dig ett liv tönt.