And yes it's hard on the brain

Söndag kväll brukar ge en viss bismak men just nu känns det lugnt och skönt. Helgen har varit jättefin! Fredagen var besök i Lund hos mamman och pappan och systern och brodern. Lördagen först arbete till fyra, därefter någon timmes sömn. Tvagning, hårtvätt och långsam vaknadeprocess. Sedan började kalaset!

Det är inte alltid härligt att lära känna nya människor. Att börja i en ny klass kan vara krystat, och det är inte alltid behovet finns av en massa käcka ytliga bekantskaper. Så har jag upplevt det i Malmö - visst, fika på lunchen, inga problem, men svalt intresse av kårkvällar och jippon. Att åka en timme enkel resa för spontanumgänge är dessutom varken spontant eller hållbart i längden.

Däremot har något saknats i Landskrona. Jag har bott här i tre år, snart. Och i princip inte umgåtts med någon här, borträknat sambons familj. Har vi gått ut, har vi gjort det i Helsingborg, Lund eller Malmö. Ofta har känslan av att vara ufo varit påtaglig - ingen är som jag och ointresset är i allra högsta grad ömsesidigt. Sambons vänner är utflyttade, bortflugna och kvar är vi - inflyttade och ständigt på resande fot för att uppsöka på annan plats.

Ofta är det ju också så att man i den här åldern hittar kamrater som redan är någon annans. Och ja, det är i allra högsta grad ens eget ansvar att nätverka och socialisera. Men hej, vad svårt det är!

Men ibland hittar man ett par hermeliner bland katterna, eller pärlor som svinen glömt. Hej Sophia och Andreas, det är hemskt roligt att ha funnit er! Tur skall man ha ibland! Och vilken förfärlig tur att Landskrona lockade mer än Torsby.

Lördagen ja! Som spenderades i ovan nämndas sällskap. Öppen famn i en snygg lägenhet med en gigantisk tv - öl och knackpoker och två hemskt rara och lagom väluppfostrade hundar som jag inte blev ett dugg allergisk emot. Framåt midnatt taxi ett par hundra meter till centrala Landskrona där det först skulle krängas burgare (Sophias första för aftonen men inte den sista). Sedan Gringos med öl och en förmodad minderårig i baren. Ganska dålig musik, slut på toalettpapper på toaletten men trevligt umgänge och Sophia som förmodad hundmagnet - hon hittade en pitbull med en pinne utanför. Hunden ignorerade mig trots hälsningsförsök men nosade däremot sambon i skrevet. Taskig stil.

I Landskrona stänger puben ett. Alltså - så dags var nästa projekt att ta sig vidare. Den här staden är ingen nöjesmetropol och utbudet av klubbar - alltså legala sådana - är i princip obefintligt. Men Tages med 25 i dörren och ett inträde på 95 pix blev nästa anhalt. En upplevelse! Köttmarknad utan dess like och Johan Östberg i egen hög person som bjöd sambon på öl. Man är väl bundis med kändiseliten, inte sant honey? När Sophia fick reda på detta skyndade hon till baren och lånade en penna, smög sedan fram till lokalkändisen och, förmodar jag, charmade till sig en autograf på armen. Mycket tjusigt!

Från vårt bord i en hörna på ovanvåningen hade vi full utsikt över övre dansgolvet. Stället är inte stort, men tillräckligt för att kunna utöva avancerade salsa(?)moves till populärmusiken. En grabb/kille/man av stereotypt sydeuropeiskt ursprung, iklädd svart och tight från topp till tå, insåg just detta. Höfter, fotföring... jag kräktes och förfasades men åtminstone någon brud föll pladask. Skillnaden mellan djurs parningsritualer och människans raggningstendenser var här obefintlig. Killen fick napp, vi fick nog.

Vid tretiden kändes mättnaden påtaglig och vi lämnade köttmarknaden och dess kunder åt sitt öde. Strax utanför fann vi en arbetskamrat till Sophia och mig. Hon var full och ledsen men bjöd upp oss på efterfest i deras fantastiska lägenhet. Drinkar serverades och jag gjorde nog klokt i att tacka nej och övergå till vatten då det var absint som serverades. Två varvs husesyn och lite hopprepshoppande samt konstaterande att tjejen var lik sin moder.

Sedan ner på gatan och hamburgare två för Sophias del. Bartendern (den äldre) från Gringos blev utfrågad och åldersstatusen på den yngre men jag är osäker på vad svaret blev. Erbjudande men nekande till svarttaxi, ett stilla regn och en strid ström av nappade par passerandes. Bland annat fann höftgrabben en kvinna att lägra - eller kanske bara samtala med? Det blev säkert dansa av.

Taxi hem, en lyx att unna sig oftare. En enorm tillfredsställelse i att det från plats till hem endast tog tio minuter och inte som det vanligtvis brukar vara - en timmes nattbuss alternativt tåg. Härlig kväll!

Och en söndag med tidigt vaknande och itvingad frukost, ett glas vatten samt två alvedon. Slummer tills sambon vaknade vid lunch, sedan träning och sex kilometer på löpbandet. Karin berättade om sina aktieklipp och jag lyssnade faschinerat. I morgon skall sambon tatuera sig och jag skall ha trippelpass i svensk grammatik. Länge leve hösten!






... och jag har en sambo som inte kan bädda och vars nattrutiner kommer att skapa allvarliga konflikter vad det lider. Alltså, det är ett seriöst problem, han rör sig som ett mongo på nätterna, rullar fram och tillbaka, gruffar och boar som en jäkla sugga på väg att grisa. Vilket resulterar i att bäddmadrass, tax och sambo alltid befinner sig gravt på sniskan i arla morgonstund. Lätt hänt, kan tyckas, och lätt åtgärdat. Eller inte! Människan ser inte detta som ett problem och ser alltså inte heller det som sin uppgift att åtgärda problemet. Går med andra ord och lägger sig i en hög av skrynkligt lakan, täcke som rymmer ur påslakanet och bäddmadrass halvvägs ut i hallen. Skärp dig tjocksmock, jag blir tokig! Fast du snarkar inte vad jag vet och det är ju alltid något. Okej, nu kommer jag att bli agad för det här. Hehe, ja, godnatt säger jag.


... jämförde jag just mitt livs kärlek med en gris? Hoppsan.