And yes it's hard on the brain

Herregud. Oh my. Sheisse. osv. Gårdagen bjöd på trevligt kalas. Kan någon tala om för mig vad det är jag har på mina byxor? Knäna har fått en obestämd orange ton. Rolig mix av människor, mycket öl och god mat. Och mycket öl. och mer öl.

En av de äldre i sällskapet, Uffe Dunder, fick sig en avhyvling men inget lammkött. Efter diskussion på bussen hem från Malmö kom vi fram till att han, ifall han besökte Roskilde första gången 1982, bör vara... i den gyllene medelåldern. Tafsa upptagna brudar på mage och lår bör han i alla fall hålla sig ifrån. Fast, å andra sidan, vi har ju inte äktenskapstycke Joakim och jag. Enligt dom från just Dunder. Som tjänade 40 000 i månaden. Eller var det den andra gubben?

Skallebank men vid relativt god vigör. Den ömma modern har givit mig en kopp te och en förebrående blick då jag vänligt men bestämt avböjde en uppfriskande morgonpromenad. Nå, lunchdito.

Klockan fyra skall jag, mitt dåliga val av livspartner, min kära broder, min paranta fader och eventuellt min skottebetuttade syster bowla. Jag stretchar lite och håller mig upprät så länge. fint.

I februari skall vi på maskerad. Tema "fantasy" blev mer fantasi. Gårdagens kollektiva beslut att klä ut sig till könsorgan lär jag skippa. Även om det hade varit roligt att ha en pysselworkshop och tillverka kulor i papier maché. Påskharen var nästa förslag. Även det känns... nå, min hårfärg drar åt morot, så kanske? Förslag emottages tacksamt.

Jahaja, vi bestämde förresten att vi skall tågluffa i augusti! På planeringsstadiet men jag är även i nyktert tillstånd på som fan. Dock inte en månad, det känns lite väl mycket. Men några veckor, oh yeah!

Jag var nog rätt full igår.



Ja, ni vet hur det känns.

Fetmadiskussionen igår gav mig mindre dåligt samvete. Jag är inte bara ytlig, dum och dömande. Jag är dessutom i sällskap. Tjockisar är och förblir mitt favoritämne.

Du duger som du är-mantrat har dragits in absurdum. Duger är väl en sak, människovärdet vill jag inte ta från någon, men det vidrigt ohälsosamma leverne som folk vältrar sig i står mig upp i halsen. När man dessutom försvarar sitt krängande med genetik, skyller kroppshyddan på sjukdom och hävdar rätten till att få vara hjälplöst okunnig och dum. Då antänder jag.

Ämnesomsättningen spelar naturligtvis roll, men då får man anpassa sitt intag och sin eventuella motionskvot efter det. Livet är inte rättvist, vissa kan inmundiga vad som helst utan att det syns utanpå. Jag har kunnat, kan inte längre. Andra går upp ett kilo på en portion vaniljglass. Bad luck.

Vad gäller sjukdom så är jag ohyggligt led på att folk försvarar sitt ätande och sitt fläsk med att de är beroende, eller sjuka. Ytterst få av världens tjockisar är sjuka!  Sockerberoende är ett missbruk . Men inte fan är man sjuk för att man inte kan sluta kränga onyttigheter. "Nä, jag har försökt sluta röka, men jag kan inte, för jag är sjuk". Låter fånigt. Det är inte annorlunda med godis och annat. Folk jämnställer socker med heroin. Därför kan de inte sluta. Jahaja. Visst. Sure. Ellerhur...

 Däremot är det mycket möjligt att ni har rubbningar i diverse balanser i kroppen. Orsak: dålig kosthållning. Bot: ät rätt, rör på dig. Och det är och förblir ett faktum: det är inte nyttigt att vara fet. Det är ohälsosamt, motbjudande och kostar i det långa loppet oss alla en jävla massa pengar.

Oj, Tasktaxen slår till. Sak samma. Man kan om man vill. Eller, förresten, stäm McDonald's, stäm Peppos pizzeria, stäm Malaco och merci a little way of saying thanks, yrka skadestånd från Nestlé och svärmor samt chefen som bjöd på bullar. Skyll på andra, skyll hjälplöst på dig själv och beklaga att du inte kan hjälpa det. Så fan heller.