And yes it's hard on the brain

Okej. Eftersom djungeltelegrafen och vågen barkar iväg kan jag ju bara dementera att det är ordinär bukfetma taxen dragit på sig. Här kommer någonting för er där ute i den virituella verkligheten att bita i!

Joakims systers Hugo föddes för en vecka sedan, och han har en kusin på jäsning... Chockartat, men succesivt... Mer och mer hurra, mindre skräckslagen panik. Fast det pendlar, vill jag lova. Jag har överlevt veckor av illamående kategori nattbussfylla med en öl för mycket innanför skjorttyget. Jag har klarat provtagningarna, och för några veckor sedan fick vi se ett par centimeter skrutt med pickande hjärta på svartvit skärm. Jag har svalt det faktum att min ekonomi kommer att vara som en tonårsmammas, det vill säga på existensminimum om ens det. Student med sju långa jobbsomrar bakom sig får svälja och gilla läget. 

I början på maj är det inte planerat men väl beräknat. Förvirringen är påtaglig men det är trots allt hurra, hurra, hurra! Vi är ju världens bästa par och den blivande fadern har, förutom stålar, rätt fin smak för det där med skodon. Skyll den billiga dollarn för att vi redan har ett antal par importerade miniatyrvans, kopior på den blivande faderns, och moderns med för den delen, drällandes här hemma.


(littleruler.com)

Så, vad tycks, helgens skvaller måhända? Skolan får vänta, jobbet får en sommars välbehövlig paus från mitt tradande. Om allt går väl vill säga. Men det vet man ju aldrig. Jag oroar mig nu, och jag kommer att oroa mig när det springs på stan med folköl. Just nu vill jag mest kunna ha mina vanliga byxor, och jag skulle gärna ta en stor jävla starköl. En helg i Skottland med isvatten - intressant men nära på melankoliskt. Som tur hade jag 16-årig bror till sällskap. Min mamma tycker att jag bara ser fet ut, och det känns sådär. Men visst, uppe i 59 kilo sist jag vägde mig. Och jag har ingen våg här hemma och tänker inte skaffa.

Men visst, livet tar oväntade vändningar. Och jag, jag kräks bara vid lukten och åsynen av brysselkål. Tough shit.

På helgens maskerad kommer jag utklädd till nunna, passande nog.


Det är höst, och vad talar för det mer än löven, fukten och mörkret? Kjelle såklart! Kristian Kjellvander, alltid pålitlig och tydligen nygift. Inget ögongodis men väl örondito:
Lyssna!