Sylvia Plath
Härligt, att vara produktiv alltså. Idag har jag skolkat, spelat bort 40 kr på poker, spelat lite tetris och mailat lite, snackat skräp på det där messenger. Och inte att förglömma - jag har målat och därmed roddat för den tapetsering som nyss blev klar. Hurra! Hurra!
Matrummets fondvägg är färdig, nu ska listerna målas, och vid taket... Gardinstänger? Fästen? Gardiner? Eh, det kommer. Blir en fåtöljhörna med någon lampa tror jag. Jag vill mest att det ska bli lagligt att sätta upp adventsljusstakarna nu. Men det dröjer ju tio dagar. ynk.
Härligaste kolonistugan på höstpromenaden - Grannlåten heter den (det syns nog inte men det står över dörren). Snacka om att göra skäl för sitt namn! Ljuvligt vint och snett och risigt. Opretentiöst!
Nog för att herr Ryan gjorde mig besviken. Men det är ju HAN, så helt missnöjd kan jag inte vara. Han sjöng fint, och blev charmig i andra halvlek. Men åttaminuters gitarronanisolon betackar jag mig för. Samt töntiga stickade mössor (märk tofsen på skuggbilden). Pinsamt nog nickade jag till (!) de sista minuterna innan paus. För att vara snäll kan jag ju skylla det på att jag är på smällen, men risken är att jag måste pika herr Adams och kardinalerna en aning för tillnickandet. Dock: glimtar fanns, och Sylvia Plath fick mig att gråtrysa. Och: Ryan ÄR Ryan. och det är kärlek bara det. Men tja, tredje spelningen, och jag går inte på en fjärde, jag vill inte veta ifall det kan bli än sämre.
Snart: fotboll och pizza framför tjocktv:n. Med världens bästa snyggo. Nu får grannen besök av sin mor igen.
Matrummets fondvägg är färdig, nu ska listerna målas, och vid taket... Gardinstänger? Fästen? Gardiner? Eh, det kommer. Blir en fåtöljhörna med någon lampa tror jag. Jag vill mest att det ska bli lagligt att sätta upp adventsljusstakarna nu. Men det dröjer ju tio dagar. ynk.
Härligaste kolonistugan på höstpromenaden - Grannlåten heter den (det syns nog inte men det står över dörren). Snacka om att göra skäl för sitt namn! Ljuvligt vint och snett och risigt. Opretentiöst!
Nog för att herr Ryan gjorde mig besviken. Men det är ju HAN, så helt missnöjd kan jag inte vara. Han sjöng fint, och blev charmig i andra halvlek. Men åttaminuters gitarronanisolon betackar jag mig för. Samt töntiga stickade mössor (märk tofsen på skuggbilden). Pinsamt nog nickade jag till (!) de sista minuterna innan paus. För att vara snäll kan jag ju skylla det på att jag är på smällen, men risken är att jag måste pika herr Adams och kardinalerna en aning för tillnickandet. Dock: glimtar fanns, och Sylvia Plath fick mig att gråtrysa. Och: Ryan ÄR Ryan. och det är kärlek bara det. Men tja, tredje spelningen, och jag går inte på en fjärde, jag vill inte veta ifall det kan bli än sämre.
Snart: fotboll och pizza framför tjocktv:n. Med världens bästa snyggo. Nu får grannen besök av sin mor igen.
Kommentarer
Postat av: julia
Jag borde ha grattat för länge sedan! Jag skyller på att jag själv är så händig och renoverar så himla mycket för tillfället! Grattis, Grattis till den där knodden i magen. Se bara till att inte gå upp 33 kg under resans gång. Det är inte att rekomendera, sanna mina ord!
Postat av: Anonym
Tack så mycket! Kan jag undvika de där 33 kilona så är jag väl den första att hurra, men det är svårt att påverka. Vi får se var det här slutar! : ) Det är lätt att fastna i det husliga, I know!
Trackback
