Nervvrak
I natt drömde jag att vi tittade på lägenheten på nytt. Det var massor av människor som var där, och helt plötsligt var budgivningen igång och vi hade inte en chans. Jobbigt, vaknade kallsvettig.
Ja. Tiden sniglar sig fram. Klockan fem ska vi titta på lägenheten igen. Snacka om att man är novis på det här, jag har ingen aning om hur sånt här går till egentligen. Jag är så nervös! Kallsvettas och har en puls på sjuhundra. Det är bara att försöka inse att ingenting ligger i våra händer. Vi har vårt lånelöfte, vi vet vad vi har att spela med, vi vet att det - i allafall i måndags - bara var ett bud lagt på två hela månader. Och det ligger lågt, så lågt att säljarna inte går med på det. Snälla, snälla, snälla, säg att det inte kommer fler på visningen idag, säg att säljarna går med på vårt bud! Kan inte klockan bli fem nu?
Vuxenpoängen plockas i vilket fall, ett efter ett. Igår var jag och träffade en rådgivare på banken. Surrealistisk känsla, att gå in genom de stora glasdörrarna med Lunds domkyrka i ryggen. Efter att ha rådfrågat den välklädda receptionisten fick jag slå mig ner i loungen - skinnsoffor och glasbord, stora krukväxter och behagligt sval luft. De övriga nedslagna talade om Provence och rosor, och de var minst tre gånger min ålder av utseendet att döma.
Men. Det gick bra, alltihopa. Nästa vecka - på torsdag - är det nytt möte, och då skall Joakim också vara med. Om vi nu får lägenheten, vill säga. Allt hänger liksom på det. Fan.
Regina Spektor - ja. En av få kvinnliga sångerskor som är... wow. P J Harvey, några få svenska, men sedan. Stopp! Jag avskyr Madonna, jag hatar Karin Dreijers röst, jag får panik på Marit Bergman... Något onyanserat och omotiverat i många fall, men...
14.08... Förlust på poker, en dålig pocket och microtinad lunch. Snälla klockan, ticka på!
Det känns som om det här är för bra för att vara sant, oron gnager och det känns som om vi inte kommer att få lägenheten. Vad gör man? Mycket tankar, stressande och väldigt obehagligt.
14.15... Det är kvavt här inne.
14.19... Den här videon är snygg.
14.26... Jag borde rita, jag borde städa, men jag har inte ro till något av det.
14.30... Jag är egentligen en sån där sucker. Den här låten är bra. Videon bryr jag mig inte om.
14.41...
Här är Joakims systers bebis. Jag tror det är en flicka, men det tror ingen annan.
15.04... Jag dör.
15.50... Jo, jag gör det alltså... jag är så nervös... Fy fan.
Ja. Tiden sniglar sig fram. Klockan fem ska vi titta på lägenheten igen. Snacka om att man är novis på det här, jag har ingen aning om hur sånt här går till egentligen. Jag är så nervös! Kallsvettas och har en puls på sjuhundra. Det är bara att försöka inse att ingenting ligger i våra händer. Vi har vårt lånelöfte, vi vet vad vi har att spela med, vi vet att det - i allafall i måndags - bara var ett bud lagt på två hela månader. Och det ligger lågt, så lågt att säljarna inte går med på det. Snälla, snälla, snälla, säg att det inte kommer fler på visningen idag, säg att säljarna går med på vårt bud! Kan inte klockan bli fem nu?
Vuxenpoängen plockas i vilket fall, ett efter ett. Igår var jag och träffade en rådgivare på banken. Surrealistisk känsla, att gå in genom de stora glasdörrarna med Lunds domkyrka i ryggen. Efter att ha rådfrågat den välklädda receptionisten fick jag slå mig ner i loungen - skinnsoffor och glasbord, stora krukväxter och behagligt sval luft. De övriga nedslagna talade om Provence och rosor, och de var minst tre gånger min ålder av utseendet att döma.
Men. Det gick bra, alltihopa. Nästa vecka - på torsdag - är det nytt möte, och då skall Joakim också vara med. Om vi nu får lägenheten, vill säga. Allt hänger liksom på det. Fan.
Regina Spektor - ja. En av få kvinnliga sångerskor som är... wow. P J Harvey, några få svenska, men sedan. Stopp! Jag avskyr Madonna, jag hatar Karin Dreijers röst, jag får panik på Marit Bergman... Något onyanserat och omotiverat i många fall, men...
14.08... Förlust på poker, en dålig pocket och microtinad lunch. Snälla klockan, ticka på!
Det känns som om det här är för bra för att vara sant, oron gnager och det känns som om vi inte kommer att få lägenheten. Vad gör man? Mycket tankar, stressande och väldigt obehagligt.
14.15... Det är kvavt här inne.
14.19... Den här videon är snygg.
14.26... Jag borde rita, jag borde städa, men jag har inte ro till något av det.
14.30... Jag är egentligen en sån där sucker. Den här låten är bra. Videon bryr jag mig inte om.
14.41...
Här är Joakims systers bebis. Jag tror det är en flicka, men det tror ingen annan.
15.04... Jag dör.
15.50... Jo, jag gör det alltså... jag är så nervös... Fy fan.
Kommentarer
Trackback
