Such a little thing makes such a big difference
Okej, så här var det:
Lördagen den 9:e juni - vi tittar på lägenheten och blir förälskade. Suckar och trånar men tror att vi vet våra ekonomiska begränsningar. Dock ringer jag banken måndag morgon men får inte tag på bankkontakt. Mailar istället över våra uppgifter, och hon ringer sedemera upp. Inga problem, säger hon. Kom till mitt kontor på tisdag klockan ett. Jag gör så, och hon ger oss tummen upp - bjud på bara! säger hon. Vi hör av oss till mäklaren på nytt och bokar in en ny visning.
Onsdagen den 13:e beger vi oss så åter till lägenheten. Första intryck består - lägenheten är fantastisk! Vi lägger ett bud på plats, och gör klart att vi kan överta lägenheten så gott som omedelbart. Säljarna hade köpt hus och ville bli av med lägenheten fortast möjligt. Vi vill tänka. Säger säljarna. Jag återkommer till er, säger mäklaren.
Under torsdagen visade det sig att ett par till var väldigt intresserade - de hade bjudit över oss. Deras bud var vår smärtgräns, så vi bjöd lika mycket. Dock var inte de klara med banken, och de visste heller inte ifall de kunde ta över lägenheten med så snabbt varsel. Det visade sig dock snabbt att de visst kunde detta, och situationen var följande:
två intressenter med samma bud och samma möjligheter till tillträde. Den ena med smärtgränsen nådd, den andra med ett förmodat högre lånelöfte.
Det andra paret var osäkra på vad deras lånelöfte egentligen låg på, och de ville kontakta sin bank. Men säljarna ville som sagt bli av med lägenheten fortast möjligt - så de bestämde sig för att sälja till oss. Mäklaren ringde sent torsdag kväll och gratulerade oss och tog våra uppgifter. Vi skriver kontrakt fredag klockan elva på mitt kontor, sa hon.
Ingen nattsömn, ingen ro... Fredag morgon sniglade sig fram men ju närmre elva klockan blev desto säkrare vågade vi bli på att det faktiskt skulle bli som vi hoppades. Och skrev kontrakt gjorde vi! Säljarna berättade att de andra intressenterna blivit helt förstörda av det negativa beskedet - de hade ringt hem till säljarna torsdag kväll och erbjudit mer pengar kontant för att bli valda istället för oss.
Men. Säljarna stod fast vid sitt ord - de hade lovat att sälja till oss, sa de, och så skulle det bli.
Vilken pärs. I går skrev vi på, i natt har jag sovit nära tolv timmar. Nu är det bara banken på torsdag kvar.
Ibland har man en ofattbar tur!
Regnar gör det, bryr mig gör jag inte, om tjugo minuter spelar BoIS i television fyra och jag misstänker riksfiasko.
Lördagen den 9:e juni - vi tittar på lägenheten och blir förälskade. Suckar och trånar men tror att vi vet våra ekonomiska begränsningar. Dock ringer jag banken måndag morgon men får inte tag på bankkontakt. Mailar istället över våra uppgifter, och hon ringer sedemera upp. Inga problem, säger hon. Kom till mitt kontor på tisdag klockan ett. Jag gör så, och hon ger oss tummen upp - bjud på bara! säger hon. Vi hör av oss till mäklaren på nytt och bokar in en ny visning.
Onsdagen den 13:e beger vi oss så åter till lägenheten. Första intryck består - lägenheten är fantastisk! Vi lägger ett bud på plats, och gör klart att vi kan överta lägenheten så gott som omedelbart. Säljarna hade köpt hus och ville bli av med lägenheten fortast möjligt. Vi vill tänka. Säger säljarna. Jag återkommer till er, säger mäklaren.
Under torsdagen visade det sig att ett par till var väldigt intresserade - de hade bjudit över oss. Deras bud var vår smärtgräns, så vi bjöd lika mycket. Dock var inte de klara med banken, och de visste heller inte ifall de kunde ta över lägenheten med så snabbt varsel. Det visade sig dock snabbt att de visst kunde detta, och situationen var följande:
två intressenter med samma bud och samma möjligheter till tillträde. Den ena med smärtgränsen nådd, den andra med ett förmodat högre lånelöfte.
Det andra paret var osäkra på vad deras lånelöfte egentligen låg på, och de ville kontakta sin bank. Men säljarna ville som sagt bli av med lägenheten fortast möjligt - så de bestämde sig för att sälja till oss. Mäklaren ringde sent torsdag kväll och gratulerade oss och tog våra uppgifter. Vi skriver kontrakt fredag klockan elva på mitt kontor, sa hon.
Ingen nattsömn, ingen ro... Fredag morgon sniglade sig fram men ju närmre elva klockan blev desto säkrare vågade vi bli på att det faktiskt skulle bli som vi hoppades. Och skrev kontrakt gjorde vi! Säljarna berättade att de andra intressenterna blivit helt förstörda av det negativa beskedet - de hade ringt hem till säljarna torsdag kväll och erbjudit mer pengar kontant för att bli valda istället för oss.
Men. Säljarna stod fast vid sitt ord - de hade lovat att sälja till oss, sa de, och så skulle det bli.
Vilken pärs. I går skrev vi på, i natt har jag sovit nära tolv timmar. Nu är det bara banken på torsdag kvar.
Ibland har man en ofattbar tur!
Regnar gör det, bryr mig gör jag inte, om tjugo minuter spelar BoIS i television fyra och jag misstänker riksfiasko.
Kommentarer
Trackback
