Sunshine Highway
What a day... ja jesus kristus alt. vad i helvete - antingen så suckar jag eller så flinar jag åt att det är typiskt.
Jobb - tre personal inne mot ordinarie sju. Jobba som helg men tro inte att chefen informerar de gamla. Lycka till med att förklara omständigheterna för dementa, blinda och döva nittiåringar. Nej, tant, det blir ingen dusch idag för jag förväntas vara på fem ställen samtidigt. Suck.
Men, dagen gick, vid lunch var vi bara två kvar. Taxen på laxen och laxen i grytan men jag överlevde. Glad i hågen om än lite svitt begav jag mig strax efter fyra till Landskrona station. Bra, tänkte Taxen, tåget tio över fyra innebär att jag är i Lund halv fem. Gott om tid! Syster i balklänning på röda mattan i Lundagård får bara inte missas!
Tji fick jag. När tåget rullar in i Kävlinge uppger tågvärden att tåget går direkt till Malmö. Så, alla som vill till Lund måste gå av nu! Jaha, tänkte jag och en knippe medpassagerare. Gå till perrong fem, där står tåget som sak till lund! uppmanade informatören. Jaha, så detta gjordes. Eller, försöktes. Femhundra andra hade samma mål. I sanna kofösartakter lyckades vi nå perrong fem. För att inse att tåget redan gått. Jaha.
En halvtimme senare hade det fortfarande inte kommit något tåg. Jag höll på att sparka varenda ben i kroppen ur led, så vansinnig var jag. Min största fiende är och förblir Skånetrafiken - ingen nyhet va. Men idag överträffade de sig själva. Efter förtio minuter på Perrong fem i Kävlinge (stationsbyggnaden inhyser endast ett mongocafé och Centerpartiets klubbstuga samt ett taxikontor - ingen intellektuell stimulans alls. Det skulle vara på caféet i så fall) så rullade tågfan in på perrongen. Projekt ta dig ombord resulterade i trampade tår och gråtsnor i näsan. Fan!
Men! Taxen fick sittplats, slog sig ned i ett hörn och tänkte: Ah, lugna ner dig va, spela lite poker på telefonen! Ja, vilken bra idé. Synd bara att telefonen då och då bestämmer sig för semester. Den låste sig alltså. När min telefon låser sig tar det i bästa fall fem minuter - i värsta fall en kvart - innan den samarbetar igen. Nu tog det fem minuter. Sedan ringde Joakim. Eller försökte. Tror ni att det var någon mottagning? eh nä.
men! När jag till syvende o sist rullar in i Lund skiner inte solen. Men pappan ringer och talar om att Amandas rolls royce sitter fast i en bilkö någonstans. Happy happy, jag hinner! Jäktar upp mot Lundagård, är där vid tjugo i sex. En timme senare, sist av alla, kommer så systern. Strålande vacker, snyggast av alla! Och, turligt nog för hans reproduktionsförmåga, skotten dök upp tillslut. Direkt från jobbet som grundgrävare. Jaja, bilder kommer, i morgon är jag i La igen.
När systern så försvunnit i folkhavet gick vi vidare för att äta på restaurang. Jag, pappan, mamman, brodern och mostern samt grannar med barn. Hamnade på konsthallens restaurang. Dyrt. Och skitäckligt. Jag sak säga en sak: nymodiga matkreationer som exkluderar basala ingredienser som ris, pasta eller potatis och ersätter med fetaost (!) kan jag klara mig utan. Fan! Höll inte god min, gav mamman fetaosten och pappan pilgrimsmusslorna. Sånt äter jag inte. Det såg ut som fiskbullar och smakade skit.
Ja, men alltså, annars är jag en ganska rar och trevlig tjej. Det började aldrig regna, i morgon är det uppsatsopponering och de skottska kakorna som finns i köket är jättegoda.
Och får jag sova på saken kan jag säkert flina åt det hela. Jag och min misskötta hy kan ju lysa ikapp.
Jobb - tre personal inne mot ordinarie sju. Jobba som helg men tro inte att chefen informerar de gamla. Lycka till med att förklara omständigheterna för dementa, blinda och döva nittiåringar. Nej, tant, det blir ingen dusch idag för jag förväntas vara på fem ställen samtidigt. Suck.
Men, dagen gick, vid lunch var vi bara två kvar. Taxen på laxen och laxen i grytan men jag överlevde. Glad i hågen om än lite svitt begav jag mig strax efter fyra till Landskrona station. Bra, tänkte Taxen, tåget tio över fyra innebär att jag är i Lund halv fem. Gott om tid! Syster i balklänning på röda mattan i Lundagård får bara inte missas!
Tji fick jag. När tåget rullar in i Kävlinge uppger tågvärden att tåget går direkt till Malmö. Så, alla som vill till Lund måste gå av nu! Jaha, tänkte jag och en knippe medpassagerare. Gå till perrong fem, där står tåget som sak till lund! uppmanade informatören. Jaha, så detta gjordes. Eller, försöktes. Femhundra andra hade samma mål. I sanna kofösartakter lyckades vi nå perrong fem. För att inse att tåget redan gått. Jaha.
En halvtimme senare hade det fortfarande inte kommit något tåg. Jag höll på att sparka varenda ben i kroppen ur led, så vansinnig var jag. Min största fiende är och förblir Skånetrafiken - ingen nyhet va. Men idag överträffade de sig själva. Efter förtio minuter på Perrong fem i Kävlinge (stationsbyggnaden inhyser endast ett mongocafé och Centerpartiets klubbstuga samt ett taxikontor - ingen intellektuell stimulans alls. Det skulle vara på caféet i så fall) så rullade tågfan in på perrongen. Projekt ta dig ombord resulterade i trampade tår och gråtsnor i näsan. Fan!
Men! Taxen fick sittplats, slog sig ned i ett hörn och tänkte: Ah, lugna ner dig va, spela lite poker på telefonen! Ja, vilken bra idé. Synd bara att telefonen då och då bestämmer sig för semester. Den låste sig alltså. När min telefon låser sig tar det i bästa fall fem minuter - i värsta fall en kvart - innan den samarbetar igen. Nu tog det fem minuter. Sedan ringde Joakim. Eller försökte. Tror ni att det var någon mottagning? eh nä.
men! När jag till syvende o sist rullar in i Lund skiner inte solen. Men pappan ringer och talar om att Amandas rolls royce sitter fast i en bilkö någonstans. Happy happy, jag hinner! Jäktar upp mot Lundagård, är där vid tjugo i sex. En timme senare, sist av alla, kommer så systern. Strålande vacker, snyggast av alla! Och, turligt nog för hans reproduktionsförmåga, skotten dök upp tillslut. Direkt från jobbet som grundgrävare. Jaja, bilder kommer, i morgon är jag i La igen.
När systern så försvunnit i folkhavet gick vi vidare för att äta på restaurang. Jag, pappan, mamman, brodern och mostern samt grannar med barn. Hamnade på konsthallens restaurang. Dyrt. Och skitäckligt. Jag sak säga en sak: nymodiga matkreationer som exkluderar basala ingredienser som ris, pasta eller potatis och ersätter med fetaost (!) kan jag klara mig utan. Fan! Höll inte god min, gav mamman fetaosten och pappan pilgrimsmusslorna. Sånt äter jag inte. Det såg ut som fiskbullar och smakade skit.
Ja, men alltså, annars är jag en ganska rar och trevlig tjej. Det började aldrig regna, i morgon är det uppsatsopponering och de skottska kakorna som finns i köket är jättegoda.
Och får jag sova på saken kan jag säkert flina åt det hela. Jag och min misskötta hy kan ju lysa ikapp.
Kommentarer
Trackback
