And yes it's hard on the brain

Nu är det färre än 100 dagar kvar. Aningen orolig över det faktum att jag inte oroar mig nämnvärt. Vi har knappt köpt någonting, det mesta går väl att fixa när bebisen är här? Det är spännande att sitta på föreläsning och se hur magen rör sig. Idag var det hela havet stormar snarare än straffsparksskytte. Hur konstigt är det inte att det ligger någon där inne på jäsning? Vecka 27 redan... Ska på samtal angående min stickrädsla i veckan. Jag storgråter bara jag tänker på det. Det finns liksom ingen möjlighet att det går att lösa, KBT:n i Lund för något år sedan var ett skämt. Jag har sagt det förut, jag säger det igen, de får söva ner mig och plocka ut ungen ifall det blir tal om ryggmärgsbedövning eller liknande. Det händer inte att de kopplar slangar och tar prover. Då går allt åt helvete. Mardrömmen är att möta personal som inte tar min rädsla på allvar - såna finns det gott om. Då skiter jag i det här med att föda barn kan jag tala om.

600 kronor på kontot och busskortet går ut idag. Härligt, eh. Ringa pappan och låna 1000 spänn för att kunna ta sig till föreläsningar som ändå inte är intressanta. How fun.

Lilla söta våren, kom!

Kreativt arbete på kvällskvisten. Fina lilla Hugo skall döpas, och som tack för att de bjuder hedningen till kyrkoarrangemanget ger jag (vi) honom en present. Visst blev den fin? Pappa snickare blir förhoppningsvis nöjd.

Året inleddes med att finna 500 kronor på trottoaren. Tecken på ett ekonomiskt framgångsrikt år? Eh. Inte vad jag märkt hittills. Men lever gör jag, och viktångesten har börjat komma krypande. Jag har aldrig vägt 63 kilo förrut, och tanken på att jag enligt kalkyler och beräkningar skall upp i 70 gör mig kallsvettig. Julia, några magbilder vet jag inte om jag tänker bjuda på. Det är ändå ingen som läser här. Fast det är kanske tur.

Men ja, tjugosex veckor på smällen, full rulle där inne, revbenen ligger redan risigt till (eller vad som nu ligger hoptryckt där ovanför magen) och hela havet stormar är mer regel än undantag under nattimmarna. Fräckt och läskigt att det ligger någon där inne och tränar karate. Så jävla lång tid är det inte kvar tills i maj.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Blivit på smällen och gillat läget med stigande förtjusning kanske?

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte tänka mig att jag gav några?

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nä, fast Joakim blev morbror i oktober!

4. Dog någon som stod dig nära?
Inte vad jag vet, och inte hittills.

5. Vilka länder besökte du?
Har hållt mig på mattan. Danmark och Skottland är det enda.

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Bättre ekonomiska förutsättningar (I wish - hej föräldrapenningsbasbelopp). Annars ingenting, jag har allt!

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Kräftskivan var guld av flera anledningar. Men va det var för datum? Eh. Men för att vara blödig och småtöntig - ultraljudet den 12 december var helt jävla fantastiskt.

8. Vad var din största framgång 2007?
Överlevt skolan, jobb och det svenska klimatet. Att slarva till en liten skrutt som för tillfället är på jäsning bör ju räknas som en bedrift också. Ja, det ska ältas, för ja, det är stort som fan.

9. Största misstaget?
Att inte njuta tillräckligt av vad jag inte visste var min sista öl på en uteservering i Helsingborg i augusti. Gode jävla gud, ÖL! Åh.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, det tror jag inte. Inte mer än de kroniska skavankerna som skvalpar där i bakgrunden och som för tilfället inte gör speciellt mycket väsen av sig.

11. Bästa köpet?
Min ljusstake. Joakim tror att den ska ner i en låda nu efter jul. HAHAHAHAHA!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Falafel och kvalitetsföda samt de där svarta hålen som slukar de pengar du inte vet vart de tagit vägen.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Joakim är och förblir gurkan på min macka. Pyttebebisen tilika Joakims syskonbarn Hugo är också en ständig källa till insikt om vad som egentligen betyder något.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Jag tänker slänga in något oväntat.
Moneybrother, Monster, Wilco... alltså. Jag har blivit så musikkonservativ på gamla dar. Kan inte songdroppa, kan däremot erkänna att skivköpen är få. Anna Järvinen och Jamie T snurrade lite i julhelgen till min fars förtvivlan.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mer förvirrad, men hejdlöst lycklig. Kanske skulle visa det oftare också, bara.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag skulle ägnat mina vänner och min familj mer uppmärksamhet.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt.

18. Hur tillbringade du julen?
Med familj ett, min egen, och familj två, Joakims. Ljuvligt.

19. Blev du kär i år?
Jag är sedan över fem år hejdlöst vansinnesförälskad.

20. Hur många one night stands?
Nä, det blir inga på den posten heller.

21. Favoritprogram på TV?
Oh! Var ska pinsamma listan börja? Kan ju säga nyheter och samhällsprogram och vara ärlig, men tomma produktioner som Grey's, Desperata hemmafruarna, gamla Vänneravsnitt och inte att förglömma svts storsatsning Andra avenyn har fyllt sin funktion.

23. Bästa boken du läste i år?
Fan, jag har bara läst sådant som jag blivit tvingad till. Kurslitteratur och klassiker men med Malmö högskolas tvång neddränkta. Synd. Jag som gillar Strindberg.

24. Största musikaliska upptäckten?
Jag vette fan. Helvete, varför kan jag inte?

25. Något du önskade dig och fick?
Nej. Eller ja. Jag vet inte, jag är bara nöjd.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Tror inte det. Jo! En vit jul.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Vet inte?

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej. Egentligen inte. Jo, vädret då, men vad fan.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Fattig som fan, och nykter sedan augusti. Jag har inte haft en så lång sammanhängande period av totalt torka sedan sjunde klass tror jag. Öl? Öl...

31. Vad fick dig att må bra?
Joakim, och alla andra runt omkring. De där små glimtarna av insikt, att det finns människor som bryr sig. Vegomässan, Astrid och Aporna, Arimans i Lund...

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Anders Wendin. Good god!


33. Vem saknade du?
Ja, vad fan...

34. De bästa nya människorna du träffade?
Klassen fungerar bättre, de är okej bitvis och guld stundtals. Mer tid med Jenny och Tompa har också varit guld. Annars har det nog lunkat på.

Härliga jullov! Fri från skolan sedan i onsdags, fattig som en kyrkråtta tack vara csn, men med en rik sambo (som fick flera tusen i julbonus av jobbet!) och familjer med julsinne. Sweet!

Nyår är osäkert nu - kanske landar vi med er i Helsingborg trots allt. Vi får se hur det blir.

Sista klapparna fixade, obligatorisk Arimanfika avklarad, hutter och mutter över skånskt julväder. Men vad fan, man är väl van vid det här laget. Har ni snö?

Lilla Hugo fick rs-viruset och blev inlagd. Men tjoho, de är hemma igen idag! Stackars liten, och stackars mamman och pappan. Sondmatning är ingen hit.

Annars sparkar det här, fräckt som fan, tror tjejen gillar musik och sena nätter. Två kilo upp sen inskrivningen i vecka tolv, kan väl vara godtagbart eftersom jag är i vecka 20 nu. Att passera 60-strecket var inte så traumatiskt som jag målat upp. Vänta bara säger de, och jag nickar och bävar. Nå, den tiden, den sorgen.

Annars? God jul på er alla! Nu väntar köksbestyr, julbak och fishy tofu och allehanda andra vegetariska rätter. Umgänge med syster, skottsk boyfriend, broder och Tjocksmock väntar senare - POKERbattle! Tjoho!

Och Sunes Jul är precis så vansinnigt bra som vi minns det. Hurra, hurra, hurra!

...eller ho, ho, ho?

Jag glömde: det här är ren och skär nostalgisk glädje:
http://www.youtube.com/watch?v=bKCoBt43HWE

(jag vet inte hur man lägger in youtubevideor. Jag fattar inte)

Ultraljudet gick jättefint, det har varit en lång orolig väntan och man målar lätt upp skräckscenarier. Men det gick fint, och det var helt otroligt! jag tror det är en liten tjej men vi tog inte reda på könet. Vig som satan och helt perfekt utifrån vad som gick att se. Härligt att Joakim fick uppleva också, och skönt att kunna andas ut lite. Firade med planka från kvarterskrogen, somnade som en stock däst i soffan och missade därför Bonde söker fru.

Mysigt även att inreda ny kyl/frys, att rensa och slänga, fixa de sista julklapparna (så gott som) och oroa sig lite inför skolan imorgon.

Härligt! Vi mår bra, allihopa, just precis nu är allting perfekt.

Söndagslunk. Mindre angenämt humör, håller mig på min kant.

Helgen har annars varit fin. Idolfinal i fredags med den totalt färglösa blödiga tuttbruden som vinnare. Suck, svenska folket, suck. Säger jag.  Men det är ju allmänt känt att ni inte har någon smak. Jag menar, varför söljer Carola en enda skiva till exempel? Varför ryser ni inte av obehag? Bra tuta men mardrömslik i hela sin uppenbarelse. Jag hatar religiösa fantatiker och tackande tacksamma. Vad fan, vi kommer ingen stans här i världen med tacksamhet och idel förnöjsamhet över sakernas tillstånd. Det är tacksamma våp som stjälper den. Ifrågaätt och var obekväm för fan. Åh... ja.

Lördagen var härlig, härlig, härlig! Vegetarisk julmässa på Chokladfabriken i Malmö. Sällskap Tomas och Jenny. Fantastiskt! Massor av människor med hjärta och hjärna på rätta stället. Bjudmat, föredrag, receptutdelning och bokförsäljning... Ah! Känslan av att trängas med likasinnade, engagerade tänkande människor... En boost som heter duga! Köpte vegansk ölkorv (!) att ge till min pappa i julklapp. Tyvärr köpte jag tre, och provsmakade en. Det smakade apa. Surprise, surprise... Men annan bjudmat var fantastisk. Har börjar planera vårt icke animaliska bidrag till krängarhelgen. Köpte även bok om vegetarisk barnmat med recept, näringslära och bra att tänka-på. Rekommenderas! Fast nu minns jag inte vad den heter. Crap.

En efterföljande tur inom Astrid och Aporna gjorde att gråten nära låg på lur för en hormonstinn tjockis. Alltså: en hel jälva affär med bara vegetariska, ekologiska och Fair Trademärkta varor! Det är inte ofta jag är där, men så fort man kommer in genom dörren sprider sig en lycklig känsla i kroppen. Det finns hopp om mänskligheten, det finns inte bara idioter i den här ruttna världen. Frysdisk efter frysdisk, fylld med alternativa produkter. Vissa väl köttrogna utseendemässigt, men andra att rekommendera. Smörgåspålägg, hundra tesorter, flingor, mjöl, ris, sojaprotein i trehundra versioner... Godis, chips, mjölksubstitut... åh! Lycka! Har ni möjlighet - åk dit!

Varför har jag huvudvärk? Jag har aldrig haft huvudvärk i hela mitt liv.

Ryck upp sig, återgå till målande av köksluckor, kvinna! Ja, jag ska.

Glad andra advent!

Impulsiv valross fick för sig att kika efter hur golvet under golvet såg ut. Joakim på jobbet, kamrat anna med dåligt inflytande vid sin sida. Sagt och gjort, bända, bräcka, bort med vansinneslaminat från nittisex.













Nå? Snacka om att jag är stolt över mitt projekt! Tjoho! Nästa grej blir luckorna och kakel. Budgetrenovering is the shit!

och brann gjorde det, och glo var vi tvugna till. Metro påstod att nära tvåhundra fick evakueras. Right. Rätt siffra hälften. Nu är jag på väg hem efter en härlig arimanseftermiddag med galet mycket te och hjärtatslisk från han den tatuerade. Chinua achebe till sällskap och hej på dej till gamla bekanta. Jag är vansinnigt kär i stället, jag trivs och känner mig hemma och inser att det är tio år sedan vi började hänga där, jag och de gamla bekanta. Och ja. Nu åker jag till malmö om en timme. Nya, snygga mammalångkalsonger är införskaffade, pengarna jag fick av moster slut. Men hej, jag är tillfreds.

Min julklapp från... mig till mig själv. Love it love it love it! Jag har trånat efter bengt lindbergs adventsfåle i år och dag, och igår blev längtan för stark. Så jag är avsevärt många pengar fattigare och en gjutjärnspålle rikare. Tjoho!

Härligt, att vara produktiv alltså. Idag har jag skolkat, spelat bort 40 kr på poker, spelat lite tetris och mailat lite, snackat skräp på det där messenger. Och inte att förglömma - jag har målat och därmed roddat för den tapetsering som nyss blev klar. Hurra! Hurra!



Matrummets fondvägg är färdig, nu ska listerna målas, och vid taket... Gardinstänger? Fästen? Gardiner? Eh, det kommer. Blir en fåtöljhörna med någon lampa tror jag. Jag vill mest att det ska bli lagligt att sätta upp adventsljusstakarna nu. Men det dröjer ju tio dagar. ynk.



Härligaste kolonistugan på höstpromenaden - Grannlåten heter den (det syns nog inte men det står över dörren). Snacka om att göra skäl för sitt namn! Ljuvligt vint och snett och risigt. Opretentiöst!





Nog för att herr Ryan gjorde mig besviken. Men det är ju HAN, så helt missnöjd kan jag inte vara. Han sjöng fint, och blev charmig i andra halvlek. Men åttaminuters gitarronanisolon betackar jag mig för. Samt töntiga stickade mössor (märk tofsen på skuggbilden). Pinsamt nog nickade jag till (!) de sista minuterna innan paus. För att vara snäll kan jag ju skylla det på att jag är på smällen, men risken är att jag måste pika herr Adams och kardinalerna en aning för tillnickandet. Dock: glimtar fanns, och Sylvia Plath fick mig att gråtrysa. Och: Ryan ÄR Ryan. och det är kärlek bara det. Men tja, tredje spelningen, och jag går inte på en fjärde, jag vill inte veta ifall det kan bli än sämre.

Snart: fotboll och pizza framför tjocktv:n. Med världens bästa snyggo. Nu får grannen besök av sin mor igen.

Ah! Ledig måndag!

Gott om energi som riktas emot drivor av kläder och annat otyg som inte används längre. sju icaklassar hittills med skänk. Nu ska vi bara hitta något ställe att lämna in på.

Det händer en del, annat står stilla och skvalpar. Att i vecka 15 gå och köpa barnvagn är väl inget som smarta rekommenderar. Men får man köpa den för 700 så bör man vara förlåten. En stor kostnad mindre att ligga sömnlös över.

Hugo - jordens finaste skrutt, två veckor gammal.



Att avslappnat läsa en bok upp oh ner i höstvädret ser rogivande ut. Lund, Lund, hem ljuva hem.







Skåne är så vackert!



Jag är en klant.



Kreativt arbete inför festen.

Läget är följande:
jag har störtbölat i över en timme. Orsak? Jag är så helvetes vansinnigt vidrigt sugen på gravlax med gravlaxsås. Jag hade (hulk) seriöst kunnat offra en tå för att få äta det. Men hej hopp, Livsmedelsverket vet bäst, de begränsar mitt liv och gör mig till ett ynkligt hulkande våp med mardrömslika cravings. Vad är det här egentligen? Va? Jag är inte sugen på NÅGONTING annat över huvud taget, vill inte ens dricka vatten, vill bara ha gravlax. Helvetes hormondimma, nu gråter jag igen.

Läge för lite frisk luft med andra ord. leta upp min kärastes(hulk)  halsduk, se om jag får på mig hans byxor (eller hur) och traska ut i hösten.

Klasträffen igår var för övrigt (hulk, hulk) över förväntan. Jätteroligt att träffa alla och umgås i normal situation. Om de bara inte hade serverat... laxrullar. Va? ödets ironi. Helvetes jälva (hulk) fan också!

Och det värsta av allt är att Joakim bara skrattar. Kan någon ta honom i nackskinnet? Va? Utsätt honom för veckor utan öl, whiskey och Marabous nonstopmjölkchoklad. Då ska vi se hur happy happy han är. Va!

Okej. Eftersom djungeltelegrafen och vågen barkar iväg kan jag ju bara dementera att det är ordinär bukfetma taxen dragit på sig. Här kommer någonting för er där ute i den virituella verkligheten att bita i!

Joakims systers Hugo föddes för en vecka sedan, och han har en kusin på jäsning... Chockartat, men succesivt... Mer och mer hurra, mindre skräckslagen panik. Fast det pendlar, vill jag lova. Jag har överlevt veckor av illamående kategori nattbussfylla med en öl för mycket innanför skjorttyget. Jag har klarat provtagningarna, och för några veckor sedan fick vi se ett par centimeter skrutt med pickande hjärta på svartvit skärm. Jag har svalt det faktum att min ekonomi kommer att vara som en tonårsmammas, det vill säga på existensminimum om ens det. Student med sju långa jobbsomrar bakom sig får svälja och gilla läget. 

I början på maj är det inte planerat men väl beräknat. Förvirringen är påtaglig men det är trots allt hurra, hurra, hurra! Vi är ju världens bästa par och den blivande fadern har, förutom stålar, rätt fin smak för det där med skodon. Skyll den billiga dollarn för att vi redan har ett antal par importerade miniatyrvans, kopior på den blivande faderns, och moderns med för den delen, drällandes här hemma.


(littleruler.com)

Så, vad tycks, helgens skvaller måhända? Skolan får vänta, jobbet får en sommars välbehövlig paus från mitt tradande. Om allt går väl vill säga. Men det vet man ju aldrig. Jag oroar mig nu, och jag kommer att oroa mig när det springs på stan med folköl. Just nu vill jag mest kunna ha mina vanliga byxor, och jag skulle gärna ta en stor jävla starköl. En helg i Skottland med isvatten - intressant men nära på melankoliskt. Som tur hade jag 16-årig bror till sällskap. Min mamma tycker att jag bara ser fet ut, och det känns sådär. Men visst, uppe i 59 kilo sist jag vägde mig. Och jag har ingen våg här hemma och tänker inte skaffa.

Men visst, livet tar oväntade vändningar. Och jag, jag kräks bara vid lukten och åsynen av brysselkål. Tough shit.

På helgens maskerad kommer jag utklädd till nunna, passande nog.


Det är höst, och vad talar för det mer än löven, fukten och mörkret? Kjelle såklart! Kristian Kjellvander, alltid pålitlig och tydligen nygift. Inget ögongodis men väl örondito:
Lyssna!

och visst känns det som juletid, det är härligt. Jag, böckerna, apelsinerna och pepparkakorna. Joakim på sin kant läsandes 'touching from a distance'. Det är ljuvligt, rogivande.

 

Bit för bit, en sak i taget. Halva rummet är till hälften färdigt. Vi har städat och röjt stora delar av eftermiddagen, sen kom Joakims föräldrar på kaffe och blåbärsmuffins. Nu väntar kvällsmat och lite studier.

Moneybrothers spelning igår på Tivoli har jag egentligen inga ord värdiga för. Det går inte att beskriva, det var... Nära två timmars jubel, det var sexuellt - blåset och Gustafs fotarbete (dirty!), Och, Han, ja, alltså, så tonårigt smygkåt har jag inte varit (på en artist, folk, ni vet) på år och dag. Så vansinnigt medveten om sin attraktion, så svettigt fysiskt vansinnigt oanständig i hela sin uppenbarelse, gud vad jag behövde det här! Att få tonårsskrika mellan apelsinjuiceklunkarna, fånflina och med taxmått mätt riva haket, det vill säga lyfta fötterna från golvet. Jag är hemligt och som vanligt förälskad i konstellationen och situationen och njuter fortfarande. Tack! Tack, tack, tack!

Söndag med plikter, jag vet vad jag borde och jag ska göra det. Snart.

Nu går jag och köper jäst och såpa.

Och sen skottar jag fram den öppna spisen bakom alla jävla lådor. Nu åker de upp på vinden! satan i helvete vad jag dels svär, dels har disciplinära problem.

http://www.youtube.com/watch?v=WiH7qimQLIA

Ja, alltså, jag lever. Men på något vis försvinner dagarna, vi är halvvägs genom oktober och det krävs en del kraft för att hålla huvudet högt och fötterna på jorden. Smöret smälter, det är apelsinskal på golvet och ikeaemballage i varenda vrå. Solen skiner och jag borde nog gå ut.

I tider av förändring, vill nog helst knipa ihop ögonen för att på någon annans order öppna dem då faran är över. Vilket den aldrig någonsin kommer at vara. När vet man? Det gör man inte.

I fredags firade vi fem år tillsammans. Sextio månaders kärlek, det är ofattbart, ogreppbart och jag känner mig ödmjuk. Jag är så lyckligt lottad, att få vara ett ständigt vi. Joakim, jag älskar dig.

Jag ska överleva fredag. Jag hade tänkt det. Men fråga mig inte hur.

Kanske ska jag se Moneybrother till helgen. Lite för herr Wendin, mer för sexigt blås och ett välbehövligt hjärnblås. I november åker vi till Göteborg och ser Ryan Adams, bor på hotell och vuxnar oss.

Edinburgh om någon vecka för att träffa syster och utnyttja utfyllnadstid till tentaplugg.

Så ja, det händer en del. Saker går mig i händerna för det mesta, åtminstone lyckas jag fånga halvvägs ner. Mitt mål är att sluta gråta framför tv:n på andra våningen och istället rycka upp och räta på. Lycka till.

-

Jag vill så mycket. Åt andra. Det brukar sluta på det viset. Vi ligger i soffan och slumrar halv elva på lördagkvällen och skämtar om att vi brukade börja förfesta vid den tiden. Måste man känna sig tvingad att återuppta det man är nöjd med att lämna? Det är klart att tröttheten spelar in. Men jag känner så ofta att jag borde. Borde ringa och upprätthålla kontakten. Det blir ett tvång, inte för att jag inte vill, utan för att jag inte känner att jag kan bidra. Jag pluggar i rent formell bemärkelse, men kan inte öppna böckerna jag trånat efter just för att de är kurslitteratur på Malmö högskolas befallning. Helvete, jag tappar greppet, och fan, det är otäckt. Att vara så gammal att man vet att det ligger på ens egna axlar. Jag vill bara krypa ner under täcket, be mamma ringa läkare, tandläkare och kåren. Knyt mina skor, säg att allt blir bra. Jeff Tweedy, Ryan adams, Kjelle, varför tröstar ni inte som förr? Jag äcklas av min egen cynism och vill mest inte mer.

Jag vet att det går över.

Helvete, alltså. Jag har ett höstspektra utanför fönstret och hög himmel. Ta dig i kragen din krake och gör något vettigt.

Jag vet att det går över. Jag ska börja med att sätta in smöret i kylen, ta en tablett och stänga av Mtv där Avril lavigne åmar sig på klassiskt alternativmainstreammanér. Ibland borde man fullfölja reflexen, kräkas, torka sig om munnen och, klart, inte älta. Se det som en befrielse att delar av tvnätet är nere. Du behöver det inte.

Svälj, lilla krake, att du inte kommer att få något facit på ifall du valt rätt. Att inte välja är ett ställningstagande i sig. Torka tårarna och försök. Det är så man gör. Du vet varför du gråter och du gråter för att andra inte gör det. Men du är inte sjutton år längre och du gråter över just den insikten. Det är nog inte bara du.

MMS

Vi tog en höstpromenad i söndags. Två timmar längs med havet, bort till Borstahusen och tillbaka hem.







Nu kör vi favorit i repris. Ut och traska, köpa kanelbulleingredienser för växelmynten min mor så generöst gav mig igår. Fattiga dagar som dras upp på fötter i morgon.


Min mammas idolfavorit är... Knut! Alltså, hallå, Knut!? Knut ser ut som snygglars i ICAs reklam och dryper av slisk. Nehej.