And yes it's hard on the brain

Eftersom jag inte kommer att ha råd att betala mina fettiga räkningar framöver får jag väl sluta upp med att telefonblogga. Utgifterna svävar ut en aning, sedan över och iväg men vad tusan...

Ja, Joakim, vad tusan? Jag kommer snart hem, och då lägger jag mig tillrätta på ditt bröst och vi pratar och resonerar, funderar och klokar oss och saker och ting blir bra, sedan bättre, eventuellt bäst. Framiden, framtiden, hej på dig.

Eftersom väggarna långsamt närmade sig och jag tröttnade på att kräla runt på parketten i ångestfyllt gråtskratt bestämde jag mig för att åka till Lund. Som alltid blir saker och ting bättre i samma stund som tåget rullar in restid plus en tio eller tjugofem förseningsminuter senare. Jag säger Lund i mitt hjärta och menar det. Trots att staden gett mig utslätad snobbskånska tacksam att göra narr av (hej skolkamrater från Sjöbo, Skurup och Malmoe, jag vet nog!) Nu fick jag träffa både pappan, mamman och brodern, jag fick en kopp te och en bit morotskaka och jag fick se nya lägenheten från gården. Fantastiskt fin!

Anna är i Uppsala, och jag är lycklig för hennes skull, hon är guld och tröst och klokskap och det kan behövas ibland, inte sant?

Nä, det blir inget eldande i vinter, besiktning underkänd och vi måste glidspackla rökgångarna och montera takstege vilket innebär en kostnad på i runda slängar 20 000. Nån måtta får det vara, de pengarna finns inte nu. Istället väntar vi tills i vår och kirrar biffen i samma veva som vi renoverar köket. Blockljus är ju inte fy skam det heller. Eh.

Så ska man till Umeå. Bra blir det kanske, orkar gör jag inte, men tröttskapet får fäktas hädan. Jag har inte tid att vara trött.

För övrigt tänker, drömmer och trånar jag efter brysselkål. Jag vet att det säkerligen finns något medicinskt epitet lämpligt för detta, men hjälpa det kan jag inte. Brysselkål! Åh! BRYSSELKÅL! Jag svettas generat bara vid tanken. Brysselkål... Oh!

                                            

I helgen kommer jag att traska runt i klackeskor. Märk väl: jag använder absolut inte sådant, har aldrig gjort och var bestämd över att aldrig göra. men när klänningen var bestämd, och de där förbannade skorna flirtade med mig först från en butikshylla och senare en annan så var saken gjord. Så, klick, klack, klick, klack. Vilken dam det blivit av mig då.

Det är tjoho till mycket i dessa dagar. Ny värstingdator bestämde jag mig för att unna mig efter fjorton veckor av arbete. Terminen har börjat, jag har hunnit med aningen för många öl med gamla och nygamla bekantskaper. Igår höll föreläsaren oss sällskap någon timme på stamkrogen. Vi ölade, han gjorde det samma men adderade även några whisky. Om en vecka får vi internet hemma! Och just i detta nu är jag på väg till helsingborg för att försöka finna klänning och skor till sextioårskalaset på lördag. På söndag - flyg till umeå. Fredag blir nog inte tingsek - jag orkar inte. Solsken, sval vind och visserligen förnimmelse av vad som komma skall men ändå - ett lugn. I morgon bitti kommer sotaren! Vuxenpoäng? Högfärd? Stolthet och förnöjsamhet över att saker och ting går mig i händerna. Tjoho!

general knas i slottsparken var guld - men en tant kom, hon var vansinnig och försökte dra ut sladdarna och skrek och hade sig. Vi skrattade bort henne och fortsatt spelning blev guld. Anna kom med bussen och joakim dök upp. Vid stereon nu joakim, spelas akademien med landets krona. Nu väntar sängen och en lång sovmorgon i morgon. Åtta öl. Ojojoj. Härligt, har en del att stå i i morgon också.

lördag med knepiga krysset, te och friidrottsrepris. Har trillat dit på facebook trots att jag sagt att jag inte skulle. Men - internet hemma först om någon vecka skapar måttlig aktivitet. Coolt att se alla gamla rävar dock! Idag kommer anna hit, och vi ska spackla och måla och baka bagels. Dagens välgärning torde vara att jag åtta i morse cyklade till torget och köpte krondill åt en tanta. Trots ledighet! Tilläggas bör: efter restaurangbesök och någon öl slocknade undertecknad i fåtölj framför tv:n. Innan tio... Sådant är det då man jobbar. Men idag! Idag! Är jag enbart normalsnuvig och på puttrande humör. Joakim i malmö för att kika reda på en stray boyskofta åt mig. Ja, jag betalar ju, men han får leta upp den. Jag väntar ju som sagt dambesök. Ta det lugnt!

gissa vem som inte vill jobba i morgon? Lite timbuktu, lite ignite, lite öl och en hel del slagsmål. Annas kärlek ger en ljuva vibbar och ölen rusar. Sunday bloody sunday i ignites version - för mig är det just söndag. Åtta timmars arbetsdag väntar med start just om sex timmar. Fuck it, jag lever ju! Men hårdhandskarna borde läggas på hyllan. Översitteri undanbedes. Godnatt!

Tillbaka i en vardag som består av det gamla vanliga. Jobb, dåliga matvanor och ett stillsamt trånande efter helgen. Sex arbetspass till, sedan väntar skolbänken i ömson Malmö, ömsom Umeå. Jag beställde biljetter igår. Problemet? Var man skall slagga de nätter man är på vift. Inte bra, inte bra. Men som vanligt löser det sig definitivt.

Kärleken i luften för en kär vän - vilket innebär att en blixtinbokad fika är ett måste idag. jag vill veta allt, jag vill le fånigt och förundras. Killen är wow, vännen är wow... Och jag: wow! Häftigt!

Helgen var som sagt fantastisk. En person bjöd förvisso sig själv på lördag eftermiddag - och då redan sittandes i bilen. Påstod att hon blivit bjuden för två veckor sedan av ej namngiven person som sagt något i stil med: "Ja, nu låtsas jag att jag är Emma och bjuder dig på kräftfesten!" Yeah, right. Hon tuffade på traditionsenligt med mycket käksnyltande, lång sovmorgon och endast iaktagande vid kollektiv städning. Orkade inte förstöra stämningen med ett bråk. Men visst kan man förundras? Vissa...

Funderingarna över ett litet höstkalas börjar spira. Men kanske är det att ta udden av helgen? Vädret blir sämre, folk flyttar tillbaka, hem eller bort. Skolan suger energi och mörkret kan förvisso vagga men även lägga sig som ett tungt sjok över allt. Men nog ska jag konsultera mina kamrater, alltid. Vi får se! Om inte kan ni alla i alla fall se fram emot Kräftgång 2008!

Igår åkte jag ner till Lund för att träffa familjen. Mamman bjöd på crepes och några kursböcker, brodern på kärvänligt gnabb och en och annan tafatt tonårskram. Plutten är fortfarande en liten grabb i en gänglig förpackning. Passade på att betala räkningar och beställa tåg-, buss- och flygbiljetter.

Ja, och så var det dags att jobba igen.

Prrr. Livet! Love it!

ps. http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article594741.ab
- förfärligt! Men jag gör mitt bästa, jag klänger mig fast vid mitt rödhårige kap och hejar på min syster som på måndag flyttar till just Skottland. När jag var liten avskydde jag rödhåriga - jag bad i min dagbok till någon form av högre makt att jag inte skulle bli kär i en rödhårig person eftersom de var det fulaste som fanns. Men se, så gick det med den saken. ds.

tusen och åter tusen tack alla ni som gjorde helgen fantastisk! Bussen ärtan gjorde en knäsvag med sin skönhet, herr kräfta fick tafsa på bröst och kön men slutade under yxan. Fint väder, öl, snaps och massor av mat och skoj. Jag tror att ni hade trevligt - jag njöt av er, och situationen! Nu bilen full med skräp och källsortering, en dusch önskas, kanske en timmes sömn och sen kel och käk framför någon dålig tvproduktion. Love it, alltihopa! Jag har fantastiska vänner, jag har stora hult... Och jag är fanimej ledig i morgon också! Kärlek!

http://www.youtube.com/watch?v=SfctRjizz2U

Nu närmar sig helgen! Ja! Love it, love it, love it!

Fredagskväll är langoskväll i mindre skala samt pysselpyssel. Man måste ju ladda inför lördagen, menar jag!

Varför det regnar?

Jag kom in på bildlärarkursen, halvfart distans! Tjoho, jag ska bli bildlärare OCKSÅ! Helt plötsligt lockar hösten lite, trots allt. Jag kommer att få se Umeå ett par gånger, alltid något... Om jag orkar läsa helfart + halvfart återstår att se, men det skadar inte att försöka. Studielån har jag ju redan, menar jag. Utbildningen sträcker sig över två år, så om jag pallar trycket får jag bildlärarbehörighet samtidigt som jag avslutar skräpet i Malmö. Om allt går som det ska, alltså. 

Men produktiv är man. Vaknade nio, åt sedan ingen frukost men däremot tänkte jag att jag borde. Gluttade på tv, cyklade sedan påklädd till gamla lägenheten för avfrostning av frys och dammsugande av golv. Lite disk, lite plock, lite sorterande... Sedan ringde Laila och jag hoppade på tåg till Helsingborg för fika och inhandlande av ljusmätarbatterier och film till systemkameran. Suckade lite över tidens gång och det faktum att film numera är svårt att få tag på i annat än 200 asa och omöjligt i svartvitt. Nå. Fika sedan, och efter det, stömavbrott på knutpunkten men punktligt tåg. Hemåt, inom ICA, sedan...

ja, här sitter jag. Jobb. Eller, jobbpaus.

helgen närmar sig och kraven på taxen ökar. Därför tillämpas framförhållning och bakandet påbörjas redan. Frysen är räddningen! Kräftstackaren liknar mer en hummer, så kanske blir helgens festande istället ett hummerpartaj? I morgon jobbar jag kväll. Puh!

http://simpsonizeme.com - funny, funny! Testa!

Nittiotal? Jo... Mamma och Kalle kom och lämnade de sista av mina lådor. Barnteckningar, böcker, första paret gummistövlar, någon docka, ett och annat slöjdalster... Och dagböckerna. Jag bläddrade i ett par av dem...
 
Åttonde klass, 1998, jag vet att flera av er var äldre och visare vid den tidpunkten, men jag grät mig till sömns av olycklig kärlek till Sebastian som hånglade med mig på helgerna men blev tillsammans med min bästa vän. Silverchair, Incubus... Pinsamt? Åkte fast efter att ha tagat med spritpenna på den närliggande lågstadieskolans tak och vidare sprayat i katakomberna till gamla Vipeholms sinnessjukhus. Vad vi lärde oss? Skammen.

Idag är uppväxthuset ute till försäljning i Sydsvenskan, på nätet har det legat en vecka. Mellan tio och fyra traskar en hord vilt främmande penningstinna spekulanter runt hos oss. Eller, hos dem. Familjen alltså. Det är vid närmre eftertanke sex - sju år sedan jag bodde där. Mitt rum finns inte kvar, det har blivit systerns. Systern är för övrigt i Sverige en vecka till, sen flyttar hon till Skottland. Och resten, bror, mor och far aka Kalle, flyttar till nyköpt lägenhet inne i Lund. Inget mer buss 6 i trettio långa minuter.

Så börjar det på nytt. Om två veckor är det dags att köpa månadskort. Ytterligare en termin på Malmö Högskola. Men nu litteraturhistoria, jag jublar men ser ändå nyktert på situationen. Samma pack som håller i trådarna, så hoppas lagom.

Den 30:e augusti slutar jag jobba. Då har jag hunnit med tretton veckor på det här stället. Ack, ja, jag tänker drämma till med ett vad tiden går. För det är just det den gör!

Okej, rasten slut, back to work.

http://www.youtube.com/watch?v=s2Fqiw5bPmo

Say no more! Kolleger försöker överrösta genom att sjunga någon jävla astronautlåt av någon medlem av den vidriga Wahlgrenfamiljen. Sunk!

För er fredag, för mig tisdag. Jag fick veta att vi tack vare Henry Ford har två dagars weekend då han var först med att ge sina arbetare lördagen fri någon gång på 40-talet. Det var antagligen Ellen som lärde mig det på sämsta sändningstid. Vände tv:n mot övre balkongdörren och fick bränna och intellektuell stimulans samtidigt. Härliga lediga dagar som nu är över. Nå. Så är också solskenet.

Nattsömnen störd av temperaturer som nattetid uppgår till härliga trettio grader i sovrummet. Myggen gläds åt öppna fönster, vi vrider oss förtvivlat i värmen.

Jag är just nu längst bland de arbetare som befinner sig i lokalen. 164,5 slår 157 och 161,5. Jag är LÄNGST! Fatta!

Jag tänker inte citera bajsdiskussionen som just nu förs här.

I natt fick jag ett fyllesms av Camilla där det stod "Yo! Vankas det efterfest?"
Vissa lever tydligen det vilda livet, andra arbetar. Hmpf. Hoppas du hittade dig en efterfest, Camillararing. Ligg nu relativt lågt tills Kräftkalaset - där vill vi ha all krut vet du!

Jag tycker om när jobbkväll följs av ledig dag. Jag njuter av skönheten i min stad, går en runda och landar sedan på övre balkongen med en liter vatten och en bok. Tomaterna vi fick i gåva börjar mogna, denison sjunger och slungar minnen. Ikväll ska vi ut och äta igen. Idag är min lördag, även morgondagen är ledig. Flyttstäda, se över schemat, filosofera... Ja.

Visst flyter det på. Jag jobbar kväll och hungern börjar göra sig påmind. Jag har för mig att det är tisdag. När vi blir gamla ser nog kvällsrutinerna annorlunda ut. Kom och försök lägga mig klockan halv åtta, den som vågar! Välkommen tillbaka halv tolv.

Tio veckor har jag jobbat hittills. Fler väntar. Men fokus ligger på kräftskivan, glädjen i planeringen och förväntan. Jag tror det blir fantastiskt roligt.

Friidrott, fotbollsderby - och jag kan inte titta. It sucks.

Lite äldre än förr, lite mindre skrikbenägen. Men, ändock. Du som känner timo kan ju hälsa vidare att vi är imponerade. Flickorna skriker, vi ler. En hjärtformad gitarr lockar till leenden. Ölen är förtvivlat dyr men när hjärtat slås till rätt ställe spelar resten mindre roll. Vänner, kärlek och överbelastat konto. Livet! Och svenska cupen? Ja! Nu dreglar vi lite till.

Älskade lediga kväll med påföljande lediga dag! Timo på helsingborgsfestivalen, kära anna och camilla och planer inför kräftskivan. Trettiofyra inplanerade deltagare - ta med tält, blötdjur och skydd mot sånt som kliar och svider. Timo smeker själen och öltältet gräver djupa spår i en plånbok som inte fylls förrän efter midnatt. Ibland leker livet och det lilla blir allt. Anders: har tänderna växt ut än? Hur är det med läppen? Utan ironi lider jag med dig. Vänner - vi hörs och ses, det regnar och vad tusan, gräsmattan svettas i extas.

ja!

Det artar sig, skam den som ger sig. Hårt arbete på hemmafronten börjar ge resultat. Jag fortsätter att måla medan joakim träffar kamrat och laddar inför bowling. I morgon jobbar jag till fyra, sen tror jag att jag ska åka in till helsingborg och se timo. Om någon vill med?

lite sådär känns det. Nån sorts vajsing i kroppen, sittande på hållplats redan åtta. Hemåt från en fest där alla är glada, fulla singlar med all tid i världen. Känner mig som en kärring, nykter, sjuk och tradig. Jobb i morgon jag inte kan sjuka mig ifrån. Ledig på fredag. Bara sex dagar tills dess. Snart fem. Något partyanimal har jag förvisso aldrig varit. Kärringen på jobb tar knäcken på mig. Det går över, jag vet, men fan... Och nästa helg? Jobb. Vad annars?