And yes it's hard on the brain

Jag lämnar detta territorium åt sitt öde, och traskar till pellepilot.blogg.se istället.

...och hur fort rusar inte tiden? Livet med liten femmånaders är fantastiskt, jag förundras så. Han har bosatt sig här, hos oss, och styr med bestämd hand allt och alla. Vi träffar andra bebisar och deras morsor, vi sjunger lite (jo, faktiskt), vi traskar långa rundor med åk- eller bärdon. Sjalen är han för tung för, och någon ny, vävd, har vi inte råd med. Manduca-selen är därför guld. Har man begåvats med unge som inte somnar själv så får man hitta lösningar. I manducan sover han i timmar.

Palsternackspuré, gröt, bärmos... Sakta introducerar vi lite riktiga grejer.

Tänker och funderar - det får nog bli en ny blogg av det här va. En Pelleblogg.

Återkommer.

okej. Idag blir det inget om pellen, idag är det en offentlig spya åt Ellos som kan tilldelas pris för årets mest korkade produkt. Babybikini, någon? Finns från storlek 62 (vilket motsvarar sådär två till tre månader...) Sexigt va? Märk hur de fått kämpa för att dölja de där  sexuellt laddade och ack så förbjudna bröstvårtorna. UÄCK! Jag mår illa.


(www.http://www.ellos.se/DetailPages/DetailPage.aspx?categoryid=26708&productId=213131&SellingFlag=SearchText&SearchBackLink)


Vill man spela på den lantliga oskyldiga looken kan man ju köra på den här istället:


(http://www.ellos.se/DetailPages/DetailPage.aspx?categoryid=26708&productId=213132&SellingFlag=SearchText&SearchBackLink)

Perfekt med en liten handväska till också! Gaga, äntligen någonting att förvara mina... nappar? Blöjor? Kräklappar? i!

Vid sådana här tillfällen hatar jag världen.

Vad vi gör dessa dagar? Kör hip hop-style, flinar en massa och skriker en del. Dagarna i Stora Hult gör gott, sol och mat och hängmattan. Ugglegangstah in tha house!



Men det händer att vi på hiphoppishmanér kränger lite barnbidrag på nätet också, och då är det bra med pappas kreditkort. Yo, liksom.



Möblerna skall provsittas. Utfall ok, något hård i stoppningen.





Högtider har firats och det ena med det andra har fått utstås. Kämpigt att vara så hejdlöst populär. Den överlägsna minen fungerar alltid. Den fina kransen fåddes av Anna. Hurra!





De två snyggingarna - Knirkpellen och Butterkakan! Pellen nära tre veckor äldre men storleksmässigt matchar de grymt väl! Märk att de håller hand. Så rart!




Ska du ha stryk eller?




Vilde kontrar: Ja, ska du det? Va?

För övrigt dagens genusrapport. Fyra personer han berömt/kommenterat min vackra/fina/söta dotter idag. Orsak: Pellen iklädd sin skitfina rosa-vit-randiga body suit från Småfolk. Ska man skratta eller gråta? Till och med min barnmorska på mödravården gratulerade mig till en jättefin tjej. Hallå, jorden anropar?



Får jag presentera bruden Pelle. Ah, min vackra dotter, vad jag älskar dig!

Tisdagen den tjugondenågonting, posten kom tidigare än vanligt.

Och! Alltså! Jag skrev ta mig fan VG på hela skiten! Jag lyckades vara gravid, föda barn, göda barn och skriva stora sluttentan med VÄL GODKÄNT resultat! Självinsikten är uppenbarligen inte god, men fy fan alltså, jag är chockad och totalt jävla överlycklig! Jag har inga rester att göra, jag kan slänga böckerna åt helvete, nu ska Pelle och jag vara hemma ända tills december! Helt fantastiskt! Jag är jävligt stolt och imponerad över mig själv och lite generad över lärarresponsen. Taxen har gjort det med råge! Åh!

Nu ska vi packa det sista, Pellen och jag. Vi åker till Stora Hult, och tar inte med oss en enda jävla kursbok! Däremot skönlitteratur, solkräm (man får väl vara optimist) och det fula babygymet som är Pelles stora favorit för tillfället. Joakim kommer efter ikväll, sen flyttar vi upp på riktigt för ett tag. Mindre dator, mer umgänge, massor av ledighet.

Ah! Efter inlämnad tenta har livet sakta men säkert saktat ned. Gamla goa Hanna kom från Malmö, och eftersom vi lyckas styra upp en dejt ungefär en gång om året om ens det så var det mycket att avhandla. Vi laddade inte picnickorgen men väl barnvagnsditon och slog oss ned i parken nere vid citadellet. Folköl, lantchips, svenska jordgubbar... det var härligt, solen sken, och pellen, vid tillfället fem veckor,  var nöjd och tillfreds.



Ja, visst ja, potatissallad också, och gurka, och så testade vi de där ostarna som har en så vansinnigt vidrig tv-reklam att man egentligen borde bojkotta. Men man fick en uppblåsbar fotboll på köpet, så vad gör man. Hanna drack Carlsberg, jag njöt Tuborg guld. Pellen nöjde sig med tutte i det gröna.



Frisk luft gör en trött. Vilken tur då att morsan släpade med vagnen så att man kan ta igen sig.





Men nöjd och belåten med att få lapa uppmärksamhet hos Hanna. Vilken liten tjockis pellen har blivit! Värsta kraftpaketet. Och kinderna... ah, man kan inte få nog, va.





Och när Hanna fick armkramp så var det åter till morsan. Checka stilen, det är intet för intet som Pellen kallas slackerbebisen! Med den fina munkkransen, det är lite dåligt ställt med uppepåhår ifall man inte kikar noga...


I förrgår åkte så jag och Pellen till Malmö för att hälsa på en annan Hannah, och hennes Vilde. Bebisarna var oerhört synkade, krängde samtidigt, sov samtidigt... Det var mysigt, visade sjalknytning och lånade ut den blåa moby wrapen. Jag har ju min älskade Looma Sino nu. Sån nörd har man blivit på gamla dar. men, alltså, bära bebis i sjal är oslagbart! I love it!



Lilla fina Vilde somnade sött - men två bilder senare vaknade han och det blev nada av de duobebisbilder jag planerade att ta. En annan gång, va.



Är man en kräkbebis så får man finna sig i att bli förnedrad med kräklapp runt halsen i sömnen.




Och sen gick vi på Rasmus student i Lund, och hann träffa mormodern en snabbis innan buss och tåg tillbaka till Landskrona för svenskfotbollen. Jisses vad stor han har blivit, min lille bebis. Älskade Pellen, sex veckor!



... och har man tur, hinner man fånga ett av alla de leenden som numera levereras till väl utvalda. Okej, det här är ämnat till den lila apan vid skötbordet och inte åt morsan, men man kan väl låtsas, va. Tjocka, fina bebisen!



Avslutningsvis. Bosse och Pellen. Kommentarer överflödiga.

Fina Sara hälsade på och konverserade skrutt och mig!

Förresten! Pelle heter han - och nej, inte Per, eller Pär på riktigt. Utan Pelle. De andra namnen är inte bestämda. Vi har fortfarande lite tid på oss. Pelle plutt, som inte är så pluttig längre, nästan 4 kilo och 56 lång! Det ni!

Inatt blir första natten vi testar ifall skrutt vill sova i spjälsängen. Sömnen är det sådär med för oss alla tre, och kanske kommer han till ro i egen säng och kan sova mer än två timmar i stöten. Vi får se, vi får se...

Imorgon ska jag till malmö och träffa Vilde och Hannah! Tjoho, det där parkhänget som vi planerat så länge blir av! Lite folköl, lite musik, mycket bebisprat förmodligen, förhoppningsvis solsken! Härligt. Väntar på att nya bärsjalen skall dimpa ner i brevlådan (nå, avin då) för den jag har är helvetiskt varm.

Men annars - lilla skrutten, lilla familjen, vi mår så bra, allt är så fint, jag pluggar lite i egen takt och skriver så smått på hemtentan. Kanske får jag in den, kanske inte. Nu ska jag i vilket fall gå och lägga mig. Eller, servera kvällsmålet till unge Chefen först. Och hoppas på att han inte är hungrig förrän vid tre nästa gång...

Lev väl där ute!

Söndagslunk, allt är fortfarande fint som snus. Dagens funderingar rör att man ibland skulle kunna tro att telefonen är trasig, eller att endast de som fått mitt nummer det senaste året har kvar det. De som visat livstecken och intresse sedan skrutten kom är inte de man spontant skulle kunna vänta sig. Lever ni där ute? Jag antar att ni har fullt upp. Get used to it, morsan. Imorgon börjar joakim jobba igen. Linn 25 imorgon för övrigt - grattis grattis grattis!
Istället har det varit barnvagnspromenad med en nyfunnen, trevlig Charlotte, hejande på Hannah som nu äntligen är på förlossningen (hurra, snart kommer han!), några BVC-besök, en del lata dagar i J:s föräldrars trädgård, grillande, Stora Hult-utflykt, planering och omplanering, namnångest, funderingar i det lilla och det stora.

Somna nu, lillkillen, så att mamman kan plocka upp skolböckerna en timme eller två.

Tack , tack för alla fina hälsningar! Vi hälsar tillbaka här från ett varmt och härligt Landskrona och hoppas att ni har det lika fint som vi.

Sakta men säkert finner man sin nya roll. Den fortfarande namnlösa bebisen äter, sover, kräker, kissar, bajsar, rapar, fiser och lever med andra ord ett så avslappnat liv som vi andra tillknäppta söndersocialiserade stackare bara drömmer om i smyg. Vi promenerar, äter mat hos andra och sover i tvåtimmarsintervaller. Solen skiner och i största möjliga mån är allt fantastiskt. Han är så fin, vi är så stolta, tänk att man kan ligga och bara titta på det lilla liv som man själv knåpat ihop - egoboost!



Mina slackerkillar tar igen sig, mamma slumrar på soffan.



Konverserar far sin, alt. stirrar ut honom. Varmt är det. Varma dagar, varma nätter...



Grillkväll hos Joakims föräldrar avslutas med nattpromenad hem. Lilla fina bebisen har samma rutiner som i magen och är pigg och alert lagom tills då mamman och pappan vill stupa i säng och sova i hundra långa år.



Det skiljer 96 år mellan dem! Joakims farmor har fått komma hem igen efter stroken, hon är fit for fight och det är härligt.



Det är ändå helt okej att vara reducerad till kudde. Allt för dig, lila fina babypojken. Och ja, vi ska ta itu med det där med namn  nu, men det är så SVÅRT!

En liten rödhårig ännu namnlös pojke anlände på valborgsmässoafton och tog oss med storm. Jag vet inte vad vi dillat om, vi trodde ju på en tjej, men det är ju så självklart, att det var honom vi väntat på hela tiden. Alt har gått så fint, han är gudabenådat snäll och vi är så stolta. 50 cm lång och hela 3200 gram - vad personalen på mvc haft för sig om med sina tillväxtultraljud vet jaq inte.





Vi vinkade hejdå till patienthotellet i Lund för vidare färd emot landets krona.

Så för tillfället - in till döden trött och överjordiskt lycklig.

På Valborgsmässoafton kommer skrutten, och jag är kräknervös men samtidigt så förväntansfull. Vi planerar vår sista lördag som fria, oberoende sunkpartners och ser med skräckblandad förtjusning fram emot det som kommer. Mardrömmarna är många, vi tvättar och städar och jag försöker dra i det sista obligatoriska. Joakim jobbar måndag också, sen är det vi två, sen vi tre. Hade jag fått välja hade du fått ta dig ut rätt väg, lilla skrutt, men nu är saker som de är. Ångest just nu är den tappade aptiten, hade behövt göda det lilla livet nu på slutspurten. Uträknat är det en liten, liten skrutt, och nu blir det ju två veckor tidigare än beräknat, dessutom.

Jag hoppas så att allt kommer att gå vägen.

Cykla till affären?

Ja, jag ber om ursäkt. Låg nivå, onödigt, menat vid tillfälle i ilska och i kommunikation med andra, jag  hade glömt bort inlägget. Förlåt. Jag är ful i mun och jävligt överrreagerande, jag är en skit på flera plan och borde hålla min fula trut och mina slintande fingrar i ordning. Jag skäms som fan.

I stundens hetta, och i all turbulens. Det är pinsamt, jag borde tänkt mig för, men precis som vanligt så är jag plump och taskig. Jag skäms för mina formuleringar.



Och barnmorskebesöket gick inget bra idag. Alls.

Så just nu... förlåt klassen. Vi ses förmodligen inte mer på grund av olika orsaker. Jag önskar er lycka till under den fortsatta terminen och i framtiden.

Åh. Ja, okej, idag skiner solen så jag kan väl tveksamt gilla läget. Behöver ju inte gå ut. Men, alltså, snö!? Mer än en decimeter?

Och valet stod mellan att se Leonard Cohen på Sofiero i sommar och gå på Profylaxkurs. Eller, prismässigt ligger de ungefär lika. Åttahundra spänn för att se Cohen - nån jävla måtta får det vara. Mannen brölar bra i spelaren också. I samma kategori ligger priserna för kursen. Jag älskar mina föräldrar, de erbjöd sig att ge mig min del av avgiften. Det hade inte gått annars. Efter besöket i måndags känns det som att den här kursen behövs. Jag är så jävla nära att skita i hela grejen, vilket ställer till en del. Så nu blir det intensivkurs i profylax en helg i april i Lund.  

I eftermiddag kommer mamman och pappan och har med sig den fådda diskmaskinen. Innan dess skall jag ha hunnit läsa Lagerlöf och Poe, skrapat det sista av tapeten i köket samt bakat en tigerkaka. Men klockan är inte ens elva, jag har varit vaken i timmar. Så går det när man inte längre hittar någon bekväm sovställning.

Examination i morgon - opponering och respondens. Sen är det påskhelg, tveksamt om Stora Hult är ett alternativ i det här vädret. En av kaminerna är sönder (eller ja, skorstenen) och kan man inte elda i varje rum så fryser man ihjäl. Kanske kommer familjen hit istället. Vi får se.

Någon som känner för att skänka en digitalkamera med minst 10 mp till mig? Det är lite tråkigt att inte ha någon kamera som man kan dokumentera kommande äventyr med. Jag skall trösta mig med en macka tror jag.

Eller en betapetrunda.

Ja, betapet är nog ett alternativ. Sen plikterna.

Det här är ingen nyhet för någon vegetarian eller vegan men tydligen för folk i allmänhet.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article2027081.ab

Säger bara - vad var det jag sa?

Lojalitetskonflikten fortsätter. Väggen i köket skriker efter att få bli kliad fri från den gamla, gula, förfärligt fula strukturtapeten med matchande bård. Kurslitteraturen snyftar högt i sin ensamhet och bläddrar bedjande fram medeltidslitteraturen i hopp om att blidka mig. Den oerhört dåliga uppsatsen som jag fått äran att opponera på ger mig svallningar och det sticker i näsan så fort jag öppnar dokumentet.

Och sen det där med att ha en liten skrutt som målmedvetet söker knäcka revbenen på mig då jag befinner mig i sittställning. Var lungorna tagit vägen är mig en gåta. Undanträngda någonstans i nacken tillsammans med diverse andra organ förmodligen. Häfttigt att få känn på liten fot. Veckorna går, det som återstår ligger på Tjocksmock.

På måndag privat visning på förlossningen i Lund. Svettigt men lite spännande.

Jag tror jag ska unna mig en betapetrunda innan jag tar tag i alla måsten. Ja, det ska jag.